ARTIKELSERIE
I en serie om fyra artiklar kommer vi berätta om hur Malin Karlsson och hennes son Wilton utsatts för myndigheters våld genom att de använder LVU, Lagen om vård av unga. LVU ger enskilda tjänstemän och myndigheter stort utrymme att agera på ett sätt som inte är rättssäkert. Många av domstolarna som är satta att bevaka just rättssäkerheten i dessa oerhört ingripande insatser tycks ha en annan måttstock vad gäller bevisvärdering i dessa mål jämfört med andra. Man tror på socialtjänsten – och misstror föräldrar. Föräldrar hamnar i en situation utan hopp där allt de gör eller inte gör, vänds emot dem – med de flesta domstolars goda minne.
Så gott som ingen etablerad media vill skriva om de rättsövergrepp som pågår vilket försätter drabbade föräldrar i vanmakt. Media rättar in sig i statens led och sprider i stället en bild av att systemet fungerar bra och rättssäkert vilket blir till ytterligare ett övergrepp för drabbade.
Det finns självklart fall och ärenden där barn far illa och det är rätt att de tas från sina föräldrar eftersom föräldrarna inte klarar av ge barnen det de behöver. Det är kanske till och med en majoritet av fallen men i en stor minoritet av LVU-ärenden är det inte på detta sätt.
När Malin Karlsson sökte hjälp från socialtjänsten gällande kontakten med hennes nyfödde sons pappa blev responsen, ifrågasatt föräldraförmåga, utredningshem och till slut omhändertagande enligt LVU.
När jag pratar med Malin Karlsson första gången i december 2023 har hon dagarna innan fått besked om att Dagens Nyheter väljer att inte publicera en intervju man gjort med henne om det hon varit ,och är, med om. Man väljer därmed att inte berätta om hur två olika socialtjänster på lösa grunder omhändertagit hennes son och varaktigt tillsammans med staten gett vårdnaden åt andra. Man vill inte berätta om hennes utsatthet och den rättslöshet som har tvingat henne att bryta mot lagen och lett till fängelse. Hur hon gjort allt för att bryta tystnaden och berätta vad som försiggår i landet som är långt ifrån lagom på detta område. Men om detta vill DN alltså inte berätta. Inte så många andra media heller. Mörkläggningen är i det närmaste total. Det passar inte in i bilden av Sverige att berätta hennes historia som handlar myndigheters rättsövergrepp, medborgarnas totala skyddslöshet inför övermakten och hur medborgare tvingas att agera på sätt de inte skulle behöva, i en rättsstat värd namnet.
Bra uppväxt med stora möjligheter
Malin är en mycket god berättare. Hon börjar från början. Långt innan Wilton, hennes son fanns. Långt innan det helvete hon befinner sig i nu tog sin början.
— Under hela min uppväxt älskade jag att hålla på med teater, spelade teater, skrev texter, hittade på historier, arrangerade shower och teaterföreställningar. Jag spexade sjöng och var ett kreativt barn med stor fantasi. Jag växte upp i Sälenfjällen med föräldrar inom turism som drev eget företag. Arbetet mina föräldrar hade var säsongsbetonat. Det var mycket, mycket arbete på vintern. På sommaren reste vi runt i världen och fick se hur människor hade det. Det var allt från stampat jordgolv till lyxhotell på våra resor. Jag hade en förmåga att umgås med olika sorters människor, jag blev mångkulturell.
— Teatern brann jag för och när vi flyttade till Falun sysslade jag ännu mer med teater. Jag flyttade till Stockholm, gick Calle Flygares teaterskola och jobbade på privatteatrar. Jag började läsa psykologi och fick samtidigt ett arbete genom Folkhälsoinstitutet. Folkhälsofrågor blev en stor grej för mig. Jag kom hem även där.
Blev frälst och ville ”gå med Gud”
— Jag har alltid varit nyfiken och något av en sökare. Det öppnar sig nya världar när man studerar. Jag pluggade till hälsopedagog på högskolan i Gävle. En del av hälsa är den andliga delen och jag kom i kontakt med baptisterna i Gävle. Jag blev aktiv där och Gud blev central i mitt liv. Jag fick predika i deras kyrka och kände att allt jag gjort innan, var ett sökande efter något större. Jag fann det, jag fann en gudsgemenskap, en kontakt med Gud och det blev tydligt för mig, ett kall, jag ville för resten av mitt liv gå med Gud, som jag kallade det.
— Min kreativa ådra med teater, psykologi och hälsofrågor blev starkt förknippat med det andliga. Jag ser det andliga och det kreativa som att det går hand i hand. Jag var 25 år, på rätt plats, gjorde rätt saker och jag mådde väldigt, väldigt bra.
Gick med i Livets Ord
— Det fanns inte så många i min ålder i Baptistkyrkan så jag sökte mig till en bönegrupp med lite yngre människor. Några av dem besökte Livets Ord i Uppsala men det ville jag absolut inte göra. Till en början. Men på något sätt tänkte jag att jag kunde åka dit en gång till och jag upplevde något positivt där i kontakt med Gud. Det fanns en kille som gick på högskolan och han berättade att det fanns en liten Livets Ord-församling i Gävle och jag följde med honom dit och jag tyckte att det kändes som att jag kom hem. Det var fantastiska gudstjänster med en härlig gemenskap och en bra pastor, en varm församling, jag gick dit mådde bra. Jag hade bönemöten på morgnarna samtidigt som jag pluggade till hälsopedagog på högskolan. Jag hade stark kontakt med det jag kallar Gud.
— Sedan byttes pastorn ut. Det kom en ny, som gjorde att gemenskapen ändrades. Det blev kallt och opersonligt och det blev som att alla frågor vi hade, besvarades med Satan. Det blev kärlekslöst. Jag frågade den här personen: ”Vad var min väg tillsammans med Gud, vart var den på väg?” Han sa att min fortsatta väg var att gå på bibelskolan på Livets ord i Uppsala. Det viktigaste i mitt liv var att gå med Gud. För honom var det den enda vägen. Den andra vägen, som också fanns inne i mig, var att jag skulle stanna i Gävle och må bra och leva som jag gjorde.
Går med i Livets Ords bibelskola – drabbas av utmattningssyndrom
— Nu i efterhand förstår jag inte varför jag gjorde som jag gjorde, men jag började åka till Uppsala. Det var två terminer i bibelskolan. Den första terminen tänkte jag: ”Livets Ord klipper bibelcitat så att det passar deras syften”.
Jag gick upp halv fem varje morgon, jag gick bibelskolan och högskolan samtidigt, sov lite – gjorde väldigt mycket. Livets Ord är väldigt prestationsinriktat. Allt handlar om att man ska göra saker för att komma till Gud och stå emot ondskan, prestera för att bli lycklig och rik och så där. När den första terminen var slut bodde jag i Gävle men jag klarade det inte. Jag sa till Gud att jag inte gjorde det, men det kom en insikt till mig. ”Jag har alltid försökt att vara perfekt”. Jag tolkade det som att Gud talade till mig – jag reflekterade inte vad det egentligen betydde, att jag försökt prestera för att bli perfekt.
— Jag fortsatte på samma sätt som förut och gick in i väggen, fick en utmattningsdepression och fick avbryta mina studier och Uppsala. Jag kraschade hemma hos min mamma i Falun. Jag fick panikattacker, svårt att sova, blev rädd, fick prestationstanken tillbaka. Jag kommer aldrig att hinna bekänna mina synder därför kommer jag till helvetet. Det var Livets Ords budskap som fastnat i mig. Jag frågade Gud: ”Vad händer med mig?”
Blir gravid med ”själavårdare”
Det tog två år för Malin att återhämta sig. Hon flyttade till Stockholm och började jobba. En sommar åker hon till konferensen i Torp. Torpkonferensen är en årlig kristen festival med tusentals besökare som äger rum i Torp utanför Örebro. Hon kände sig fortfarande vilsen och inte riktigt klar med vad som hänt:
— Där träffade jag en person som hette Gert. Han berättade att han träffat många från Livets Ord och hjälpt dem genom själavårdssamtal.
Men Gert visade snabbt att han var intresserad av något annat än själavårdssamtal.
— Jag sa att jag inte var intresserad, satte tydliga gränser men han kämpade på och till slut fick han mig i säng och jag blev nog gravid direkt. Han tyckte det var fantastiskt, sa han, men det var nog bara manipulation. ”Nu ska vi gifta oss” sa han, men han ville inte gifta sig.
— Han var labil och väldigt fram och tillbaka under hela graviditeten. Han skulle vara med hela tiden, men ändå inte. Han sa att han skulle komma till Stockholm och hälsa på – men dök aldrig upp. Såna saker. Jag blev väldigt osäker, han skapade en osäkerhet hos mig. Jag träffade en psykolog som frågade om jag var trygg med den här mannen och det var jag ju inte. Han kunde inte trygga oss. Psykologen sa en gång under våra samtal: ”Vad du än gör Malin, kontakta inte socialtjänsten, jag litar inte på dem.”
Jag åkte tillbaka till min mamma i Falun och Gert gav dubbla budskap och besked hela tiden. Jag kontaktade först en familjeterapeut i Falun och frågade om vi fick komma till henne då han vacklade så mycket. Jag gick dit men Gert kom aldrig. Jag försökte och försökte.
Kontaktar socialtjänsten utan att veta om det
— Jag kontaktade något som hette familjerätten *(som jag inte visste var socialtjänsten) i Falun. De skulle hjälpa mig jättemycket när Wilton var född lät de förstå. Gert påstod att jag varit otrogen och att han inte var fadern och då skulle de göra ett DNA-test på honom. Vi satt där med det som visade sig vara en socialsekreterare och hon satt där helt tyst. ”Kan du hjälpa oss att hitta gemensamma lösningar?” frågade jag henne. Hon visste inte. Gert satt bara och skrek på mig och uttryckte ett starkt hat mot mig.
Wilton föds
26 april föddes Wilton på BB i Falun:
— Det var det bästa jag nånsin varit med om, både vid förlossningen och när han hade kommit ut. Det fungerade jättebra. Vi bodde i ett halvår med min mamma och det fungerade jättebra. Jag var utbränd, jag hade svårt att sova men det påverkade inte min föräldraförmåga. Det var jag som mer kände att jag var trött, kände att jag ville ha ännu mer energi för Wilton. Det var en känsla hos mig.
— Den här personen, den här socialsekreteraren sa: ”Vi släpper Gert, vi kan stötta dig!” Hur då frågade jag? Jag berättade om mina sömnsvårigheter, att jag varit med i Livets Ord, att Gert inte var med. Jag har jättefint stöd av min mamma så jag vet inte vad ni skulle hjälpa mig med. Vi har alla resurser. Det var som att hon inte var nöjd med det svaret för hennes attityd förändrades mot mig och hon blev också hatisk och hånfull, på något sätt.
Skickas till utredningshem
Från att samtalen handlat om samarbetssvårigheter mellan föräldrarna vänds nu fokus på Malins föräldraförmåga. Den ifrågasätts av socialtjänsten:
— De skickade i väg oss på ett utredningshem, de ville se hur jag var som mamma helt enkelt. Varför vet jag inte än idag. Det var verkligen ingen hjälp eller stöd. Det blev ett hot från ingenstans om att de kan ta mitt barn. Jag mådde väldigt dåligt av det här och jag förstod när jag kom till stället att jag behövde visa upp hundraprocentiga föräldraegenskaper 24/7. Vi var där i sex veckor. Tanken var att vi skulle vara där i tolv veckor men efter sex veckor så åkte jag därifrån. Jag stod inte ut längre. Jag tyckte det var obehagligt att vara observerad hela tiden, jag mådde dåligt av det.
Inga problem med föräldraförmågan enligt utredningshemmet
När hon en tid senare tog del av utredningshemmets observationer kunde hon läsa att allt var i sin ordning:
— Det fanns inget att anmärka på i mitt förhållande till Wilton men det stod att jag behövde avlastning ibland. Wilton och jag hade stark anknytning, på alla områden. Jag kunde tillgodose hans behov. Han var glad, trygg, lugn, harmonisk och en väldigt öppen och social bebis.
— Vi flyttade tillbaka hem till min mamma eftersom vi inte hade någon egen bostad. När jag frågade om socialtjänsten kunde hjälpa mig med bostad blev svaret: ”Vi kan inte hjälpa dig. Hade du varit missbrukare, kriminell, eller levt i en våldsam relation då har vi stöd och hjälp, bostad, avlastning. Av en anledning jag inte förstår, åkte vi i väg till en fin bostad de hade tillgång till för att kolla in den: ”Har du ett missbruk?” frågade socialsekreteraren som visade mig bostaden, men det visste de ju om att jag inte hade. Jag uttryckte ett stort missnöje med det här. Jag berättade att jag blev irriterad och kände mig provocerad av deras hantering av mig och Wilton och det sa jag till dem. Det borde jag inte ha gjort…
Läs från början:
Artikel 1: Malin sökte stöd av socialtjänsten – fick sitt barn omhändertaget
Artikel 2: Wilton blir omhändertagen igen – efter att Malin aktivt sökt kontakt med soc
Artikel 3: I brist på rättvisa tar Malin saken i egna händer – staten hämnas
Artikel 4: Omhändertagen enligt LVU – barnets bästa?
Skribent Per Sternbeck
070-797 20 29
info@equalsthlm.se
Läs också…
