Socialtjänsten kidnappar inte barn, men…

Socialtjänstens omhändertagande av barn
Föräldrarna fick inte veta varför de togs ifrån dem. Barnen hamnade på jourhem. Foto: AdobeStock.com

En socialtjänst i mellanSverige omhändertog tre barn akut. Under hela sex veckor fick barnen bo på jourhem trots att socialtjänstens utredning höll mycket dålig kvalitet. När förvaltningsrätten upphävde LVU:et fick barnen komma hem. Ingen i familjen har fått en ursäkt trots att barnen fick allvarliga men.

För ett år sen omhändertogs Saras tre barnbarn på felaktiga grunder och i strid med Barnkonventionen. Socialtjänsten fick en orosanmälan på tisdag och på onsdag åkte de till skolan och pratade med de två äldsta barnen (som går på lågstadiet) utan föräldrarnas vetskap. Socialtjänsten fick för sig att de blivit misshandlade och sexuellt utnyttjade.

”Barnen fick åka hem med skolbussen och socialtjänsten kallade in föräldrarna på ett möte samma eftermiddag. Barnen kunde följa med sa de. När de kom in till socialtjänsten fick föräldrarna följa med in på ett rum och barnen på ett annat. Pappan ringde mig och undrade om jag kunde ta med barnen hem.  Jag åkte dit men när jag kom in var barnen borta.” – Sara

Föräldrarna fick ingen information och barnen hamnade på jourhem

Föräldrarna fick inte veta varför de togs ifrån dem. Barnen hamnade på jourhem. På fredagen blev det ett möte med socialtjänsten och då var föräldrarna, Sara och barnens morbror med. Socialtjänsten sa att de inte fick säga vad som stod i orosanmälan. De sa även att de skulle skicka in underställan till förvaltningsrätten så fort som möjligt.

Vid ett akut omhändertagande enligt LVU måste föräldrarna vänta på att få hjälp

När socialnämnden har fattat ett beslut om omedelbart omhändertagande ska beslutet underställas förvaltningsrätten inom en vecka från den dag då beslutet fattades (politikerna i socialnämnden bestämmer om ansökan om omhändertagande ska skickas in till förvaltningsrätten, på socialtjänstens underlag). Detta är enligt 7 § LVU. Först då får föräldrarna ett offentligt biträde och barnen får ställföreträdare. Innan detta skede får föräldrarna ingen hjälp över huvud taget.

”Jag kontaktade en advokat som direkt började att arbeta med föräldrarna och som så småningom också blev deras offentliga biträde. Men under den tid som detta pågick kunde varken föräldrarna eller jag jobba då vi var så oroliga. Mamman ringde socialtjänsten och undrade hur barnen klarade sig. De svarade att det stora barnet sagt att vi klarar detta tillsamman medan den minsta fick sova med jourhemsmamman och då bröt mamman ihop. Barnen har själva berättat för oss att de bara grät och grät. Barnen fick ju inget av sina tillbehör med sig förutom den minstas skötväska. Vilket trauma att få vid 17 tiden på kvällen komma till helt okända människor.” – Sara

Utredningen var oseriös och en läkarundersökning visade inga tecken på att barnen farit illa

Från det att förvaltningsrätten underställs ska kommunen ansöka om vård inom två veckor. Då gjorde kommun en utredning som inte var en utredning. De hade varken förhört Sara eller hennes man, barnens morbror eller det yngsta barnets förskola eller föräldrarna. Äldsta flickan hade sagt att pappan daskade barnen på rumpan, det var en lek man brukade leka, likt ”Sickenblås”. Varpå läkarundersökning och polisförhör följde. Ett polisförhör som lämnades utan åtgärd. Läkarundersökningen genomfördes åtta dagar efter det akuta omhändertagandet. I den står det: ”Inga tecken på misshandel eller försummelse.”

Socialtjänsten ansökte ändå om LVU och dessutom på felaktiga uppgifter

Trots detta gick socialtjänsten vidare och ansökte om omhändertagande enligt LVU. Socialsekreteraren tog ett bestämt beslut på grund av orosanmälan och vägrade sedan ändra sig. Alla runt socialsekreteraren måste insett att det var fel men ingen satte stopp. Föräldrarna upptäckte att det stod fel i utredningen där det uppgavs att skolan hade gjort orosanmälan vilket skolan ej gjort – skolan hade ingen oro om barnen. Rektorn skickade in en rättelse till kommunen om att de inte hade någon oro för barnen. Mamman, föräldrarnas advokat och Sara, var med på mötet via telefon med politikerna innan de skulle bestämma sig för att skicka in ansökan. Mamman frågade om de hade läst mejlet från rektorn om att det inte fans någon oro för barnen. De svarade att det hade de inte.

”Efter 3,5 vecka fick föräldrarna träffa barnen i 1,5 timme och barnen grät bara. Varför gör ni inget, frågade den äldste. Föräldrarna var mycket nedstämda och ledsna och sa att de gjorde allt de kunde för att barnen skulle få komma hem igen. Efter 1,5 timmar tog jourhemmet barnen med sig hem och barnen blev då hysteriska för att de inte fick följa med sina föräldrar hem. Bara det var ju traumatiskt.” – Sara

I förvaltningsrätten ifrågasatte rektorn till förskolan kraftigt ansökan om LVU

Vid förhandlingen i förvaltningsrätten hade föräldrarna kallat rektorn till förskolan, där alla tre har gått och den yngsta gör för närvarande, som vittne. Denne sa: ”Vi gör orosanmälan på orosanmälan och då gör ni inget, men här där vi inte har någon som helst oro alls gör ni på detta vis”.

”Kommunens ombud sa till mamman att hon var en dålig förälder som inte insåg att dottern var sexuellt utnyttjad. Hur kan man uttrycka sig så när man enligt Förvaltningsrätten har gjort en undermålig utredning? Det finns journalanteckningar från läkarbesök gällande flickan som kommunen ansåg var sexuellt utnyttjad att hennes beteende inte har något med sexuellt utnyttjande att göra.” – Sara

Barnen fick allvarliga men av hela processen och börjar återhämta sig ett år senare

Barnen fick ej gå i skolan under dessa fem veckor, i strid med gällande lagstiftning och därefter tog det lång tid tills de två barnen klarade av att åka skolbuss. Den minsta kunde inte lämnas på förskola de tre första månaderna efter att hon kommit hem. Varje gång ena barnet såg en kommunbil trodde hon att hon skulle bli omhändertagen igen. Alla barnen fick allvarliga men och det är först nu, ett år senare, som de börjar återhämta sig. Kommunen har inte tagit något som helst ansvar för konsekvenserna av sitt agerande utan det har varit upp till familjen att reda sig bäst de kunnat.

”Jag har gjort alla anmälningar jag kan, till JO, IVO och JK. Men föräldrarna har fortfarande inte fått en ursäkt. IVO har sagt att de behåller handlingarna och får se om de får in fler ärenden gällande kommun. IVO uppmanade morfadern att anmäla socialsekreteraren till polisen. Som om det skulle leda någon vart. Vi törs inte heller göra en polisanmälan eftersom man aldrig vet vad kommunen kan hitta på. Det äldsta barnet vill att kommunen säger förlåt. Det är fruktansvärt att man är så maktlös och det här kan inte vara enligt Barnkonventionen.” – Sara

Omhändertagandet strider emot Barnkonventionen

Barnkonventionen anger att ”Barn ska inte skiljas från sina föräldrar, utom när det är nödvändigt för barnets bästa.” I detta fall har socialtjänsten omhändertagit barnen akut på vaga grunder – som senare visade sig vara felaktiga – och fortsatte processen med att skilja barnen från sina föräldrar trots att deras utredning inte gav stöd åt den inledande oron.

”Om en man blivit anklagad för våldtäkt och suttit häktad i 5 veckor skulle han först fått en advokat direkt och sen ersättning för felaktig häktning. Men familjen får ingenting. I det här fallet hade föräldrarna stöd från familj, vänner och advokat, men för en ensamstående mamma som inte är bra på svenska måste det vara en mardröm.” – Barnens morfar

Det visade sig finnas ytterligare felaktigheter i utredningen

Efter att barnen kommit hem begärde mamman ut alla handlingar från kommunen. Då upptäckte hon ytterligare saker i deras journaler gällande barnen som inte stämde med verkligheten. Bland annat att ett möte som föräldrarna, barnens morbror och en vän till familjen som är KBT- terapeut var med på, inte fanns journalfört. Detta har vi också anmält till tillsynsmyndigheterna. Inte heller denna gång tog IVO någon notis om det felaktiga.

”Det borde införas en legitimation för socialsekreterare som det finns för typ sjuksköterskor och läkare. En legitimation som vid felbehandling kan dras in.” – Barnens morfar.

Det pågår en motkampanj från socialtjänstens sida gentemot den kampanj som sägs pågå gällande socialtjänstens arbete med att skydda barn som far illa.

Motkampanjen gör gällande att socialtjänsten aldrig gör fel när de omhändertar ett barn. Detta är naturligtvis fel. Socialtjänsten gör självklart en del fel i dessa ärenden, precis som i alla andra. En stor del av ärendena är nog alldeles korrekta men när fel begås blir det ödesdigert med familjer, barn, föräldrar, mor- och farföräldrar som får lida oerhört. Det vore klädsamt om socialtjänsten i dessa fall kunde be om ursäkt – men om man lever i villfarelsen att man aldrig gör fel behöver man ju inte göra det.

Följande artikel är ett talande exempel på denna villfarelse:
Larmet från socialtjänsten: Desinformation sprids av skol- och sjukvårdspersonal
/Per Sternbeck

Skribent: Dennis Aberos
info[@]equalsthlm.se
070-7972029

Läs också…

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.