Sveriges Television gör inslag om den ”desinformationskampanj” som pågår på olika håll om att socialtjänsten kidnappar barn i Sverige. Man för fram det som en sanning, att alla barn som omhändertas av socialtjänsten gör det på korrekta grunder, men så är inte alltid fallet. Det sker felaktigheter, misstag och ibland något som måste beskrivas som övergrepp av socialtjänsten. Att hävda något annat är också desinformation.
Jag reagerade starkt på ett inslag som gällde Socialtjänsten och tvångsomhändertagna barn som sändes i Aktuellt 5/12. I programmet fastslog SVT att påståendet om att barn kidnappas av Socialtjänsten på felaktiga grunder var desinformation och att sådant inte förekommer.
Dels var det två representanter från det etablerade samhället bl.a Socialstyrelsen som påstod detta men det som upprörde mig mest var att även programledaren använda ordet desinformation som om det var en sanning att det enbart handlar om desinformation, vilket inte stämmer.
Socialtjänsten gör felaktiga bedömningar ganska ofta
Sanningen är att Socialtjänsten ganska ofta gör felaktiga ingripande och en annan sanning är att det drabbar familjer av utländsk härkomst oftare än vad det drabbar oss som är blonda och blåögda.
Ett av problemen med SVTs inslag är förnedringen det skapar, och att avståndstagandet mot det etablerade samhället blir dubbelt så stort när utsatta människor som först har fått sina barn felaktigt omhändertagna sedan via bl.a. SVT får höra att något sådant inte sker, när de vet att det visst sker och att SVT då kallar deras självupplevda sanningar för desinformation i stället för att ta reda på fakta.
Ska SVT granska eller vara megafon åt makten?
Min hustrus dotter blev felaktigt tvångsomhändertaget av Socialtjänsten i Båstads kommun och vi fick kämpa i sju månader för att få henne tillbaka efter att det hade konstaterats att det inte fanns någon som helst grund för omhändertagandet.
Att då få höra i skattefinansierad media att sådana påståenden är desinformation blir både upprörande och kränkande. Vilket leder mig till frågan om SVTs ambition är att vara granskande eller att vara en megafon för etablissemanget?
Jag håller med om att begreppet “kidnappad” inte stämmer överens med verkligheten eftersom en kidnappning oftast förknippas med en lösensumma men Socialtjänsten omhändertar ibland barn på felaktiga grunder vilket är en sanning som inte bör förtigas eller förklaras bort som desinformation.
Omhändertaganden drabbar oftast resurssvaga familjer
Detta drabbar mest resurssvaga familjer som har svårt att driva sina frågor vilket borde öka SVTs ansvar att vara objektiva men i stället så väljer SVT att damma av en stolle som ytterligare förstärker känslan av att de som påstår att Socialtjänsten ibland tvångsomhändertar barn på felaktiga grunder skall man absolut inte ta på allvar. Men problemet är att stollen hade rätt i sak och att SVT förvägrar sina tittare den sanningen. Tittarna får inte ens en chans att själva skapa sig en egen uppfattning på ärliga grunder.
Skall inte båda sidor komma till tals och bör inte då SVT bemöda sig om att leta fram värdiga representanter för båda åsikterna? Eller var det så att SVT medvetet valde en förvirrad rättshaverist för att ge tyngd åt sitt påstående att påståendena enbart handlar om desinformation?
Jag har själv upplevt smärtan av att få ett barn tvångsomhändertaget på felaktiga grunder så jag vet allt för väl vad jag talar om.
Skribent Hans Johansson
info[@]equalsthlm.se
070-7972029
Läs också…
Fake news är inte alltid falska – Socialtjänsten kidnappar barn
Jag är en kvinna på 46 år vars ena barn har blivit LVUad. Det kom orosanmällningar från skolan som ej var granskade heller och man överenskom och samtytyckte om att få stöd av Socialtjänsten men idag har jag fattat att detta var ett upplägg för att ta mitt barn och detta byggt på spekulationer, ogranskad information därav de säger att jag lider av psykisk ohälsa m.m men konstigt nog så är jag utbildad barnskötare, vårdbiträde har utvecklat min kompetens inom studier inom LSS i vilket jag har en pågående fast anställning och i vilken jag därav utövar mitt pedagogiska arbete för Göteborgs Stad varje dag.
Jag har ett annat barn som blir 27 år gammal som iår verkligen en spegelbild av de grundprinciper, moral, etik och respekt som han har fått lära dig hemifrån.
Det barnet de tog hade vi under pågående utredning på BUP för misstanke av ADHD men trotts att det fanns en pågående utredning och detta kunde innefatta eller vara orsak till att det ej fungerade så bra i skolan, så beskyllde socialtjänsten allt på föräldrarnas oförmåga att kunna tillgodose barnets behov och gränssättning. Min son fick diagnosen ADHD.