Fake news är inte alltid falska – Socialtjänsten kidnappar barn

Socialtjänsten kidnappar barn
Hösten 2020 kidnappade socialtjänsten i Båstad min hustrus dotter och vi fick vänta i sju plågsamma månader innan familjen återförenades. Foto: AdobeStock.com

Under den sista veckan så har det förekommit uppgifter på diverse sociala medier om att socialtjänsten i Svenska myndigheter kidnappar barn. Etablissemanget har självklart gått ut och dementerat dessa uppgifter som de kallar en förtalskampanj, något sådant skulle självklart aldrig ske i Sverige, det inser väl alla? 

Ja d.v.s. alla utom dem som själva har fått sina barn kidnappade. Hösten 2020 kidnappade socialtjänsten i Båstad min hustrus dotter och vi fick vänta i sju plågsamma månader innan familjen återförenades. Förutom att vi vid den tiden var relativt trångbodda (tre människor i en tvårumslägenhet) så fanns det inga grunder för omhändertagandet och så vitt jag vet så är inte trångboddhet olagligt? Att hustrun och dottern är asiater är väl egentligen inte hellre en godtagbar anledning men vi fick en känsla av att det kan ha spelat in? Fattiga utlänningar borde inte ha barn! 

I kampanjen påstås att socialtjänstens övergrepp speciellt riktar sig mot muslimer vilket är felaktigt även om det inte betyder att dessa familjer är förskonade, problemet är dessvärre större, övergreppen grundar sig ytterst på andra kriterier, primärt etnicitet och klasstillhörighet.

Inkompetens och feghet hos myndigheterna

I det nya polariserade Sverige med ökande klassklyftor blir vi som befinner oss långt ner på den sociala rangskalan lovliga villebråd för rigida, osjälvständiga och rädda tjänstemän som i sin dumhet stjälper mer än de hjälper. Men det handlar inte om religion det handlar om strukturella orättvisor i kombination med myndigheternas inkompetens och feghet. I stället för att hjälpa oss att finna en större bostad så valde Båstads kommun att omhänderta vårt barn under kränkande och förnedrande former.  

Vi fick sedan vänta i sju månader innan vi fick tillbaka flickan tillsammans med en vagt mumlad ursäkt. Det blev visst lite fel, jo så kan man ju också uttrycka det. Så kan man också gottgöra mer än tvåhundra dagars gråt, hopplöshet och ångest. Under den aktuella tiden så sökte vi aktivt kontakt med dem som var ytterst ansvariga, d.v.s. högre tjänstemän och de folkvalda politiker som hade fått väljarnas förtroende att ansvara för det som försiggår i kommunhuset men vi möttes konsekvent av en kompakt och talande tystnad. 

Myndigheter av allehanda slag tillåts och förväntas att förtycka fattiga människor. Det handlar inte om religion men det betyder hellre inte att problemet inte existerar, fenomenet är tvärt om synnerligen konkret. När nu mindre seriösa organisationer presenterar problemet på social medier så betraktas det naturligtvis som en ”förtalskampanj” vilket det säkert även är men ”förtalskampanjen” berättar lik förbannat om en verklighet där barn omhändertas på vaga och allt för ofta direkt felaktiga grunder, vilket också utgör själva fundamentet för kampanjen. I utsatta områden och i fattiga hem så vet vi utifrån erfarenhet att det stämmer och nu vet Du som läser också att det är en sanning, ingen rök utan eld.  

Skribent: Hans Johansson
info[@]equalsthlm.se
070-7972029

Hävda dina sociala rättigheter

4 Comments

  1. Min son blev stulen ifrån mig av sin mamma. Enligt socialtjänstekvinnan finns det ingen lag som säger att min sons mamma behöver skriva på papper om delad vårdnad. Och eftersom hon är kvinna har hon från början hela vårdnaden, även fast han i grund och botten kommer från mig som är pappan. Sen flyttade hon utomlands till Italien och tog med sig min son. Och det finns ingen som backar mig från den här stölden från mig!

  2. Carl, – Du har rätt i att tills faderskapet fastställts- har mamman vårdnaden, – det är ju tämligen logiskt. Det stämmer också att det inte finns något tvång om att skriva under om att vårdnaden ska vara delad, – däremot har du RÄTT att ansöka om såväl umgänge som vårdnad, – enskild el delad, – du har däremot ingen skyldighet att göra det. Rätt förmånligt upplägg för fäderna tycker jag.

  3. Barn kidnappas inte, dom blir omhändertagen. Det är inte socialtjänsten som tar den slutgiltiga bedömningen om ett Lvu, det gör förvaltningsrätten. Det är väldigt viktigt att kolla vem som skriver ut informationen så nu få rätt information. Den här sidan är tyvärr en sida man inte ska lyssna på

  4. I svensk rättstradition ingår att det är staten genom en åklagare som ska bevisa någons skuld för att denna ska fällas för brott. Staten har bevisbördan. Det är annorlunda hos socialtjänsten.
    Om man ansöker om ekonomiskt bistånd ska man bevisa att man är i behov av det. Ansöker man om insatser från IFO eller socialpsykiatri ska man bevisa behov av det. Om socialtjänsten beslutar sig för att omhänderta ens barn – då ska man bevisa att man är en god förälder, innan man eventuellt får tillbaka sitt barn.

    Ett omedelbart omhändertagande av ett barn sker på beslut av socialtjänsten efter en utredning. Enligt svensk grundlag ska utredningar av myndigheter vara opartiska och neutrala. Socialtjänstens utredningar när det gäller omhändertagande av barn är ofta enögda, grunda och partiska, och när de väl fattat ett beslut ändrar de sig mycket sällan. Socialtjänsten säger sig utreda med ”barnets bästa” för ögonen och det är socialtjänsten som definierar vad ”barnets bästa” är. Vad föräldrar, släktingar eller andra inblandade för fram är ointressant. Socialtjänsten äger frågan.

    Detta ägande förs också upp i rätten när det ska förhandlas om LVU. I ärenden som rör socialtjänst eller för den delen psykiatrisk lagstiftning dömer domstolar i 98-99% i fallen , ibland ännu högre, till förmån för inblandad myndighets yrkande. Utan att sitta inne på fakta skulle det förvåna mig storligen om ärenden som rör LVU ser ut på annat sätt. Man kan tolka det som att alla myndigheter gör ett helt fantastiskt arbetet i alla sina delar. Man kan också tolka det som att myndigheten domstolen tenderar att döma till andra myndigheters favör – att myndigheter håller ihop, mot medborgarna. Och att det i så komplicerade fall som socialrätt, tvångsvård och omhändertagande av barn borde vara omöjligt att myndigheterna gör så mycket rätt att de i princip aldrig för fel för det är ju det siffror på 98-99% handlar om. Man är i princip ofelbar.

    Malin, du har en stark tilltro till myndigheterna. Personer som felaktigt drabbats av myndigheternas maktutövande har inte samma tilltro. Du har att respektera deras erfarenheter. Kan du inte det, är vår hemsida absolut fel för dig. Per Sternbeck

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.