Nalin Baksi tycker att vården av personer med psykossjukdomar är för dålig och bygger på valfrihet. Hon vill att staten griper in tidigare och låser in potentiellt farliga personer på psykiatriska institutioner. Patienter och Anhöriga i Rättspsykiatrin håller med om att psykiatrin i Sverige är underdimensionerad. Men det är varken lagligt, etiskt eller praktiskt möjligt att förvara personer med psykossjukdom på psykiatriska institutioner.
Nalin skrev i SVD den 21 mars en artikel där hon lyfter fram flera relevanta synpunkter om hur vården och omsorgen om psykossjuka brister. Det omhändertagande som personer med psykisk ohälsa får i kommuner har påfallande ofta brister och uteblir ibland helt. Och detta drabbar både den enskilde som inte kan återhämta sig och deras anhöriga som får dra ett tungt lass.
Staten kan inte låsa in psykiskt sjuka för att kommunerna inte tar sitt ansvar
Där Nalin hamnar helt fel är när hon pläderar för att personer ska förvaras på psykiatriska institutioner för att kommunerna inte ger nödvändiga insatser för att personer med psykoser ska ha en skälig levnadsnivå i samhället. Staten måste bli tydligare mot kommuner om att dagens omsorg är för dålig och måste radikalt förbättras, inte låsa in de som drabbas av detta.
Svårt att få hjälp inom allmänpsykiatrin
Det finns få vårdplatser i allmänpsykiatrin, liksom i all sjukvård i Sverige. Svensk psykiatri nekar därför människor i behov av vård att bli inskrivna, och skriver ut människor som är långt ifrån friska och färdigvårdade till i princip ingenting. Om Sverige vill förebygga psykisk ohälsa måste antalet vårdplatser öka. Och eftervård/omsorg måste förbättras betydligt.
En stor andel av rättspsykiatriska patienter är kända av psykiatrin sedan tidigare
De har inte fått tillräcklig eller adekvat vård och stöd. Detta har konstaterats flera gånger om, ändå så händer ingenting. Allmänpsykiatrin byggs inte ut och personer med svåra diagnoser lämnas åt sitt öde. Ibland drabbar detta anhöriga eller allmänheten och då ropar folk efter att de ska låsas in.
Psykiatrireformens intention var god – människor mår inte bra av att vara inlåsta under lång tid
Psykiatrireformen som stängde de stora mentalsjukhusen och vars patienter fick flytta ut till lägenheter och boenden var en god tanke. Livskvaliteten på en låst institution är inte god. Svaret är att satsa resurser på att ge tillräcklig omsorg och stöd till personer med psykisk ohälsa i samhället.
Det stämmer inte att endast rättspsykiatrin kan låsa in människor – men kraven är strikta
Nalin påstår felaktigt att det endast är rättspsykiatrin som kan låsa in människor. Detta stämmer inte utan människor kan även få tvångsvård utan att ha begått ett brott. För att kunna vårdas med LPT på en låst avdelning krävs att personen lider av en allvarlig psykisk störning och har ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård på en institution. Enligt Hawaiideklarationen (den psykiatriska verksamhetens etiska riktlinjer som antagits av Världspsykiatriska föreningen) får behandling inte ges mot eller oberoende av en patients egen vilja, såvida inte patienten på grund av psykisk sjukdom är ur stånd att avgöra sitt eget bästa, och sannolika skäl talar för att patienten eller någon annan kommer att åsamkas allvarligt men om behandling uteblir.
Ibland gör psykiatrin och domstolar felaktiga bedömningar om en persons farlighet, vilket får förödande konsekvenser. Men att kräva att vissa personer med psykossjukdomar ska hållas inlåsta är populistiskt och förenklat. Staten måste ställa mycket högre krav på kommuner som brister i sin omsorg om psykiskt sjuka och förbättra psykiatrin. Det är inte värdigt i ett land som Sverige.
Skribenter: Per Sternbeck, ordförande Patienter och Anhöriga i Rättspsykiatrin (PAR)
Dennis Aberos, sekreterare Patienter och Anhöriga i Rättspsykiatrin (PAR)
www.riksforeningenpar.se
Läs också…
