Sätt press på kommunerna så att friska patienter kommer ut från rättspsykiatrin

Sätt press på kommunerna så att friska patienter kommer ut
Om inget görs kommer 70 – 80 personer årligen fortsätta att hållas inlåsta trots att det går emot internationella konventioner som Sverige har skrivit på. Foto: Africa Studio (AdobeStock.com)

Under den senaste tiden har både Dagens Nyheter och Sveriges Radio uppmärksammat att personer sitter inlåsta i rättspsykiatrin trots att de inte lider av någon allvarlig psykisk störning. Detta är dessvärre ingen nyhet utan tyvärr ”business as usual”. Under många år har friska hållits inlåsta i den rättspsykiatriska slutenvården.

År 2019 var det 9,5 % av alla patienter i slutenvården som bedömdes vara färdigvårdade enligt den rättspsykiatriska årsrapporten från Nationellt rättspsykiatriskt kvalitetsregister. Detta motsvarar 70 – 80 patienter årligen. Dessa patienter, som borde vistas på behandlingshem, stödboende eller egna lägenheter, är istället fast på en institution som starkt begränsar den personliga friheten.

När en patient bedöms vara färdigvårdad i slutenvården ska vården övergå till rättspsykiatrisk öppenvård. När patienten har visat att hen fungerar i samhället under öppenvården, något som ofta tar flera år, ska vården upphöra.

”Det kan inte bero på något annat än fördomar och diskriminering av personer med psykisk ohälsa. Detta samtidigt som staten öser pengar över olika verksamheter för att minska fördomarna kring psykisk ohälsa.”

En samordnad vårdplan enligt 7 a § lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) krävs för att öppen rättspsykiatrisk vård ska bli av. Den ska bland annat innehålla uppgifter om det bedömda behovet av insatser från regionens hälso- och sjukvård och kommunens socialtjänst. Kommunen ska stå för vissa insatser – som boende, medan regionen står för den fortsatta vården som patienten får.

När patienten vistas i slutenvården är det regionen som betalar. När vården övergår till öppen rättspsykiatrisk vård faller kostnader för boende på kommunen Men, kommuner vägrar i bland att betala för placering på ett behandlingshem, eller till att ordna en utslussnings- eller träningslägenhet.

Samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård är lagreglerad sedan 2017. Denna lag, lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård, reglerar ansvaret mellan regioner och kommuner vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård. Bakgrunden till lagen var att många patienter blev kvar på sjukhus trots att de var färdigbehandlade. Orsaken var att kommunerna, trots lagkrav, inte ordnade boenden för de som var för sjuka för att klara sig själva. Enligt denna lag blir kommunen skyldig att betala regionen för sjukhusvistelsen om de inte tar emot patienten inom tre till fyra dagar.

Vad gäller patienter som tvångsvårdas i psykiatrin så undantogs dessa från reglerna om betalningsansvaret. I deras fall får kommunen inget betalningsansvar förrän patienten bedömts vara utskrivningsklar samt den samordnade vårdplanen i enlighet med 7 a § LPT upprättats. Varför undantogs just psykiatriska slutenvårdspatienter från det skydd andra patientgrupper fick? Det kan inte bero på något annat än fördomar och diskriminering av personer med psykisk ohälsa. Detta samtidigt som staten öser pengar över olika verksamheter för att minska fördomarna kring psykisk ohälsa.

Problemet är att kommunen kan förhala patientens utskrivningsprocess genom att inte gå med på att stå för de insatser som krävs av dem, vanligen ett boende, för så länge den samordnade vårdplanen inte har upprättats så blir inte kommunen betalningsansvarig. Vi ser hur ”hårdare tag”- diskussionerna sveper över samhället. Allt fler röster höjs för att människor ska ”anpassa” sig till samhällets normer och bli laglydiga medborgare. Här är en grupp människor som inte vill annat – men hindras i sin process av kommuner som ser en möjlighet att av besparingsskäl inte leva upp till det lagstiftaren uppenbarligen ville uppnå.  Nu behövs hårdare tag mot kommunerna.

En lagändring krävs där kommunerna får betalningsansvaret om de inte medverkar till att en samordnad vårdplan upprättas. Det måste finnas ett hot om sanktioner mot kommunerna för att de ska ta sitt ansvar. Varför inte som en del av kostnaden för den inneliggande slutenvården som idag ligger på mellan 6 – 8 000 kronor dygnet? Om inget görs kommer 70 – 80 personer årligen fortsätta att hållas inlåsta trots att det går emot internationella konventioner som Sverige har skrivit på. 70 – 80 friska personer hålls inlåsta i slutenvården i åratal utan juridisk grund – som i vilken diktaturstat som helst. Kan vi ha det så?

Skribent: Dennis Aberos & Per Sternbeck
info[@]equalsthlm.se
070-7972029

Gillade du artikeln?

Stötta oss genom att ge en gåva så kan vi skriva fler
artiklar/rapporter/krönikor/intervjuer

Swish till nr: 123 346 43 69 skriv Gåva i meddelandefältet eller skanna QR-koden i din swish-app.

Tack för Ditt stöd! Allt vårt material finns på webben och är gratis att ta del av.

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.