Inga problem blir lösta av Samsjuklighetsutredningens förslag

I onsdags lade Samsjuklighetsutredningen fram sitt slutbetänkande. Förslaget om att sjukvården ska ansvara för all missbruksvård bygger på ett felaktigt antagande om att vården klarar av detta. Equal ser flera problem med förslaget, vilket beror på att vården är subspecialiserad, fragmentiserad och saknar helhetsperspektiv.

Efter Uppdrag Granskning om Sanna (dubbeldiagnos – psykisk sjukdom + beroende) sa psykiatriker att problemet skulle lösa sig om bara all vård skulle samla sig under vården, i stället för mellan sjukvård och socialtjänst. Var bodde Sanne? Sanne bodde i Region Stockholm. Sedan mycket lång tid 15 – 20 år, finns i den här regionen en uppgörelse mellan regionen och länets kommuner där sjukvården har hand om all medicinsk och högspecialiserad beroendevård och kommunerna tar hand om viss öppenvård samt de sociala delarna för de som är i behov av det. Med andra ord, i Stockholm finns redan det system som utredningen föreslår. Det här är ett utmärkt fungerande system för de flesta med beroendeproblem – men inte för alla.

För personer med tung social problematik kan inte vården ensamt hjälpa

Om man som vi på Equal och socialtjänsten gör, möter personer med beroende, psykisk ohälsa/sjukdom och en social utsatthet med hemlöshet, våldsutsatthet, fattigdom, kriminalitet, arbetslöshet, låg utbildningsnivå så krävs något helt annat. Det är problem av en psykiatrisk, psykosocial och social karaktär. För dessa människor krävs en helhetssyn där man jobbar med alla delar samtidigt. De sociala problemen driver missbruket/beroendet men säkert också den psykiska ohälsan. Vi menar att sjukvården oftast är extremt dålig på att ha en helhetssyn och att jobba med alla delar samtidigt. Man går i en helt annan riktning – specialisering och subspecialisering. Man stirrar sig blind på sin enda lilla del. Sjukvården har heller inte verktygen att hantera de sociala problemen. I stället stänger man ute eller stänger av dessa personer så att de inte längre är patienter. Det är denna utestängningseffekt som drabbade Sanne.

Ett exempel: Många av de kvinnor med beroendeproblem vi jobbar med är våldsutsatta och lever under horribla förhållanden. Deras bruk av droger och alkohol är mycket styrt av våldet de är utsatta för. De kan ha hur många kontakter som helst med beroendevård och psykiatri som helt bortser från deras våldsutsatthet. Och i stället börjar sätta en massa diagnoser på dem och deras symtom de får av våldet, eller skriver ut dem från vården för att de inte klarar av att passa tider, eller hålla sig nykter och drogfri. Vi ser sådana här exempel varje dag.

Patienter bollas mellan avdelningar i vården

UGs ”Droger på recept” handlade om Niklas som har depression/ångest, smärtproblematik och beroendeproblematik. Det är samma huvudman dvs sjukvården men vården är subspecialiserad och ingen kan hjälpa när man har sammansatt problem. Psykiatrin säger att Niklas främst har beroende/smärta och föreslår beroendemottagning eller smärtenhet. Beroendemottagning har avslagit läkarens remiss och på smärtenheten bedömer man att han i första hand har problem med ångest. Dessutom kan man inte påbörja behandling medan han går på de lugnande medicinerna.

Detta avsnitt av UG blev inte lika uppmärksammat. Kanske för att det problematiserar bilden av psykiatrin och beroendevården, och därmed inte marknadsförs lika hårt av tongivande läkare som avsnittet om Sanne, men det pekar på att problemen för patienterna kommer att kvarstå oavsett huvudmannaskap.

Ekonomisk styrning och New Public Management har drivit fram denna utveckling

Samsjuklighetsutredningen undviker nogsamt att diskutera ekonomi, pengar samt den princip som i närmast total grad styrt kommunal och landstingskommunal/regional verksamhet under de 30 senaste åren – nämligen new public management (NPM) och dess stora fokus på budgetdisciplin och mätbarhet, enligt principen endast det som låter sig mätas räknas. NPM har bland annat inneburit: ett stort fokus på ekonomistyrning (ekonomistyrning som väger tyngre än behov och lagar. Hålls inte budget får man som chef gå); decentraliserat budgetansvar vilket leder till att varje enhetschef kämpar med budgeten för sin enhet; att budget kommer år för år vilket leder till extrem kortsiktighet; målstyrning som styr mot mätbara mål – vad händer med det som inte låter sig mätas så lätt?; och fokus på kärnverksamhet vilket leder till att ”perifera” verksamheter som samverkan prioriteras ner eller bort.

Brist på rättigheter i vården ett stort problem

Equal tror inte att problemet beror på olika huvudmän utan på bristande patienträttigheter där patienten inte har rätt till vård, utan det är upp till regionen att erbjuda vård om de anser att vård behövs, eller att de är rätt instans för att ge vården. Patienten är rättslös i dagens vård; patienten har mer rättigheter hos socialtjänsten.

Det finns en massa olika skrivningar i lagstiftningen som kallas för ”patienträttigheter”. Sanningen är i stället att du har de här ”rättigheterna” om sjukvården anser att du ska ha dem. Anser en läkare att du inte ska ha dem, försvinner de. Vårdanalys (rapport Lag utan genomslag) kom också fram till att Patientlagen i själva verket är en skyldighetslagstiftning för hälso- och sjukvård och inte en rättighetslagstiftning för patienter.

Läs också intervjun med Per Sternbeck i nättidningen Syre:
Utredning: Missbrukare bör tvångsvårdas i psykiatrin

Skribenter Per Sternbeck och Dennis Aberos
0700 387 166
info@equalsthlm.se

Läs också…