Ska ett försörjningsstöd bestämma hur bidragstagare får klä sig också?

Ska ett försörjningsstöd bestämma hur bidragstagare får klä sig också?
Foto: beeboys

Hur lite får en socialbidragstagare äga för att få uppbära försörjningsstöd? Vad, till vilket värde, kan socialtjänsten kräva att en person som uppbär försörjningsstöd ska sälja? För några veckor sedan kom förvaltningsrätten med en intressant dom i ärendet.

I somras krävde Ekonomiskt bistånd i stadsdelen Hässelby-Vällingby att Urban skulle sälja två klockor och två armband till ett sammanlagt värde av 1900 kronor. De hade fått nys om att klockorna och armbanden genom att kräva in kvitton från pantbanker. Urban som har en särskild relation till klockorna och armbanden (som han har gjort själv) har av och till och stampat på dem för att få pengar till mat och cig när han har suttit kärvt till. Så fort han har fått pengar har han löst ut dem eftersom han gillar grejerna så mycket.

“Vad kostar ett par skor, brallor och en jacka?”

Nu var det slut med det. Urban fick ett rådrum från Ekonomiskt bistånd om en månad för att försälja grejerna. Vi hjälpte Urban att göra en överklagan på detta beslut som skickades in till Förvaltningsrätten. Rådrummet gick och Urban tvingades sälja sakerna han gillade så mycket för 1900 kronor. Försörjningsstöd minskade försörjningsstödet med motsvarande summa och passade samtidigt, av okänd anledning, på att inte ge honom bistånd till SL-kortet.

Surt och tungt ekonomiskt för Urban

Under tiden jobbade domstolen på och den 14 september avkunnades följande dom:
Av utredningen i målet framgår att de föremål som Urban (…) har löst ut enligt pantbanken har ett pantvärde upp till 1900 kr. I målet finns ingen utredning som ger stöd för att en realisering skulle inbringa mer än 3000 kr.”
”Förvaltningsrätten anser att de tidigare pantsatta klockorna och smyckena inte kan jämställas med sådana kontanter, bankkonton, aktier mm. som hör till kategorin lätt realiserbara tillgångar. Föremålen har heller inte ett betydande värde och överskottet vid försäljning motiverar inte åtgärden. De ska därför inte påverka rätten till bistånd. Förvaltningsrätten anser därför inte att stadsdelen haft fog för sitt beslut att meddela Urban (…) rådrum att sälja sina klockor och smycken.”

“Man jagar människor, hetsar människor, stressar människor”

Kort sagt, förvaltningsrättens dom innebär att socialtjänster inte får gå ner och kräva försäljning på saker och ting som är värda mindre än 3 000 kronor. Och konstigt vore väl annars. Vad kostar ett par skor, brallor och en jacka? Värdet går lätt upp till över 1900 kronor. Ska man få ha kläder på kroppen som bidragstagare i Stockholm eller ska försörjningsstödet få tycka och tänka om det?

Att Hässelby-Vällingby är nere och grötar på summor som detta i försörjningsstödet är dessvärre inget unikt. Det är vanligt förekommande hos alla stadsdelar i Stockholm.

Stockholm är en av landets rikaste kommuner. Ett av sätten man blivit rik på är att ha ett stenhårt försörjningsstöd som många gånger har misstro som utgångspunkt och en större rädsla för att göra felaktiga utbetalningar än att hjälpa folk i svåra situationer. Man jagar människor, hetsar människor, stressar människor. Människor som behöver helt andra saker för att kunna förändra sina liv och bli självförsörjande. Men varför tänka långsiktigt och strategiskt när man kan tänka kortsiktigt? 1900 kr är ju ändå 1900 kronor.

Det verkar vara mycket pengar för en stadsdel i Sveriges största kommun. Hässelby-Vällingby har nu bestämt sig för att överklaga förvaltningsrättens dom i denna fråga till kammarrätten. Inte illa för ett par hemmagjorda armband och klockor för hundra spänn!

Text: Per Sternbeck

Läs också

Det ska svida att söka försöjningsstöd
IVO kritiserar socialtjänsten i Farsta
Några får hembesök – andra hemhjälp