Varför inte införa global basinkomst, och modernisera narkotikapolitiken? Skulle inte en bättre värld vara möjlig då?
Jag önskar att människor som är politiskt engagerade i högre utsträckning lät sig påminnas;
Det finns en anledning till att våldsbrott sker dagligen. Att rivaliserande grupper av kriminella ungdomar och unga vuxna sprider skräck i vårt samhälle. Man kan vänta sig fler missnöjesröster 2022. Det kan tyckas mystiskt men tyvärr har det lite med xenofobi och klass att göra. Desto mer med tillkortakommanden i integrationspolitiken och ekonomiska orättvisor såväl som ofrihet i stort.
Men detta är inte det värsta. Det är en slags splittring. Och bristen på omtanke och en brottspreventiv insats i proportion till gruppens behov gör oss alla onytta. Det är åsikts-krig som om ingen brydde sig. Uppgivenheten är som en folksjukdom.
Och det är något annat att göda kriminalitet och överdriven orättvisa än att fördela resurser förnuftigt och att medicinera.
Mycket vill ha mycket – litet vill ha mer
Vi gör anspråk på samtiden. Ungefär som vi andas.
Och klagomål tjänar ofta dåligt. Det är ju samtidigt så mycket som är så bra! Människor respekterar redan varandra trots olikheter. Verkar för tolerans. Som i fred och rättvisa. Som om det alldeles utanför sensations flödet finns tröst och hopp. Det är ingen stresskälla att det överallt finns de som tycker om varandra. På detta sätt är antagandet att allt kan bli bättre nog sant. På det sätt vi anstränger oss för att göra vår verklighet mer rättvis.
Också att civilisationen kanske är ung. Att förändringar snart ska komma att ske som kan göra att allt blir mer hanterligt. Mer passabelt. Och alla må bättre. Det vet inte läsaren eller skribenten.
En väsentlig förbättring av levnadsvillkoren är inom räckhåll. I en social och kulturell världsuppdatering. Uppdaterad till dagens många samhälleliga möjligheter. Det vill mena ur ett längre tidsmässigt perspektiv, en mer meningsfull tillvaro. En mer medveten framtid för barn och vuxna. Det är demokratin under utveckling. Det är sant.
Tänk om alla fick mer som de ville. Ja till exempel om alla människor hade mat i magen. Tak och sängplats.
Rätt att tvivla – På kriminalitet och panikmässig brottsbekämpning
Det mest angelägna är det akut otillräckliga. På så vis är verkligheten tvetydigt formulerad. Som om det definitionsmässigt tillräckliga inte vore nog. Många tänker nog att orättvisor och elände alltid kommer att finnas.
Någonting djupt mänskligt.
Jag skriver i stället om den meningslösa sorgen och vreden.
Något skall väl eländet kunna förklara?
Som om jag och alla andra vore sjuka av filosofiska felslut. Skev dualism. Och enkla spår, Allt är antingen på det ena eller andra sättet. “Det finns bara två sidor av mynt”. Som böcker… som har både fram- och baksida.
Många politiska poänger idag är en samling poänger som förminskar det avvikande och annorlunda snarare än att omfatta vilket begrepp som är själva plågan i problemformuleringen och sedan åtgärda missförhållanden. Lite paniklösningsmetodism.
Tuffa tag per se. Till exempel tuffare tag mot brottslingar saknar ofta politisk bäring.
Detta går kanske på ett enkelt sätt att missförstå. Men det är väl snarare brottsligheten som sådan vi vill decimera? Den är ju en egenhet alldeles i sig själv. Ondska är ett luddigt uttryck, ingen obruten förpackning. Den finns bara genom abstraktion. För kaos går att förklara.
Hur är det med fattigdomen? Och det urskillningslösa våldet, vad beror allt detta på? Vill vi straffa alla de som halkar snett i livet eller vill vi gräva upp roten av problemet och få ett slut på armodet och kriminaliteten? Vi behöver förlika oss med problemställningen. I stället för paniken.
“Om vi moderniserade narkotikapolitiken och införde basinkomst skulle en fungerande social metod för brottsbekämpning och samhällsskydd bli evident och kontinuerlig.”
Ett samhälles vansinne är intet ur sig själv sprunget. Gängkriminalitet är inte ett självändamål. Det finns inga blivande kriminella människor som sitter och drömmer om vilken glädje som misstankar, rivalitet och vansinnesdåd skall skänka dem.
Inte heller obegripligt. Det är kanske en annan slags tuffhet. Politisk aktion mot de uppenbart mest oönskade uttrycken i samhället är en helt konsekvent reaktion. Men vi behöver som sagt vara lösningsorienterade om förändringen ska ske. Vilka är orsakerna till att eländet fortgår?
Något så ”neutralt” som ekonomi avgör mycket.
Det går självklart att göra världen mer rättvis…
Även kriminalitet handlar om pengar. Det finns en lockelse i att tjäna egna pengar. Om man genom ärvda åsikter och grupptryck växer upp till social dysfunktion och genom en direkt politisk orättvisa hamnat i samhälleligt utanförskap tror jag lagen som sådan ter sig ganska töntig i jämförelse med vilka summor man faktiskt lätt kan göra på att sälja narkotika.
En Quick fix.
Men pengarna kommer inte gratis.
Det finns en marknad.
Utbud och efterfrågan. Vad är det för tjänster som genererar kapital för de kriminella? Många är rika. Ärligt talat: Vad är det ”vi” betalar dem för?
Vapen är ganska sällsynta bland vanligt folk. Människohandel är också ganska ovanligt. Kulturen är nog manlig mer än lättsam nog. Rån är lika mycket en impulshandling som något i sig osympatiskt. Detta är de kriminella nätverkens bisysslor.
Knark är en annan femma. Efterfrågan på narkotika styrs inte av utbudet. Jag menar allvar.
Insikten att det är en glupande aptit på narkotiska preparat som efterfrågar en lika omfattande kriminell kultur är en samtida politisk angelägenhet.
Om ni aldrig provat på narkotika då vet ni inte ännu varför vår vackra värld är som beslöjad av lidanden och armod. Systematiskt förtryck, otrygghet och moraliskt förfall. Då vet ni inte heller varför kriminaliteten består. Men det gör den kaxigt nog ändå.
Allt detta är nämligen symtomatiskt för en narkotikapolitik som kunde bli mycket bättre.
Jag garanterar er att få företeelser i statistiken går under radarn på det sätt som användandet av narkotika gör.
Har ni provat att röka på när ni redan var kraftigt berusade. Eller på något sätt i helt fel sällskap och sammanhang? Då vet ni kanske i stället att narkotika blir vi varnade för av en anledning – Man kan ”åka dit”, inte få nog, och sluta som en pundare i parken. Eller som en grönsak på hispan.
Eller är narkotika kanske bara okristligt? Dessa tankar är alla djupt förståeliga. Men det gör dem ingen rättvisa värd den goda vilja med vilken ni strävar efter att öka rättvisa och välstånd. Att få ett slut på den avskyvärda våldsbrottsligheten.
“Och de växter jag syftar på kan faktiskt få smärtan att lindras. De fungerar som sagt lugnande. Och immunförsvaret blir starkare ju lugnare vi blir.”
Och ett globalt problem såsom den globala fattigdomen behöver en global lösning. Sverige kunde gå i bräschen för rättviserörelsen som vår rådande regering redan vill slå ett slag för och ta upp frågan på europeisk nivå, en samling länder skulle snart ansluta sig till ett sådant humanitärt och fredsbefrämjande projekt. Det skall ju inte vara godtycke som avgör om alla människor har råd till grundläggande behov.
Logistik och bruk!
Vi måste se till sambanden. Det är intelligent, det vet jag.
Ni känner väl till att människor i alla tider berusat sig av allsköns växter med sinnestillstånds-förändrande egenskaper?
Ni vet kanske att dessa växter använts som medicin, läkeväxter, lika länge som det funnits själavårdare.
Tills för ett hundra år sedan ”skrevs de ut” av samma anledning som dagens läkarkår är i färd med att ordinera motion för de allra flesta åkommor.
Droger stimulerar nervsystemets funktion. Kroppen anpassar sig till s.k. enhetsupplevelser. Till avancerad social samvaro och vila. Eller till fysisk aktivitet. Som passivitet och aktivitet. Det går mycket förenklat att tala om två kännetecknande narkotiska huvud-effekter.
Nedåt: Du blir lugn och eftertänksam, det liknar omtänksamhet. Och uppåt: Du blir pigg och alert. Det höjer självförtroendet.
Detta får inte utebli i diskussionen om narkotika och narkotikapolitik. Eftersom ärlighet är uppbyggligt även i ett sammanhang av grupper och individer. Enighet eller kompromiss.
De allra flesta förstår nog att det finns en faktisk förevändning för användandet. En lockelse som är en annan än den enkelt uttryckt fördummande effekt som alkohol har. Och som jag tror är huvudorsaken till den konventionella hållningen emot snarare än för en mer liberal inställning till droger.
I dessa läkeväxter finns ämnen som är helt eller delvis liknande välgörande kroppsegna substanser.
Därför hör ni nästan ingenting om detsamma i etablerad media.
När man provat och upptäckt effekten i ett tryggt och socialt fungerande sammanhang gör man det antagligen snart till en hemlig vana. Eftersom man uppskattat känslan.
Och en god känsla betyder mycket. Hur mycket betyder motståndet? ”Nolltoleransen” – jo precis lika mycket som det behövs brottsprevention. Och precis lika mycket som kriminaliteten kostar samhället. I liv och pengar.
Det är holistiskt såväl som naturvetenskapligt belagt att narkotiska preparat har olika medicinska egenskaper. Analogt finns det psykologiska behovet att få “drömma sig i väg” att få perspektiv på den grå verkligheten.
Och de växter jag syftar på kan faktiskt få smärtan att lindras. De fungerar som sagt lugnande. Immunförsvaret blir starkare ju lugnare vi blir. Detta är konventionell läkekonst, som inte undgår medicinsk expertis. Synen på opiater som överlägsen anestesi då ett tillstånd är allvarligt nog, eller potentialen med amfetaminliknande preparat visavi exempelvis ADHD, Cannabisens medicinska egenskaper – om dessa kunde gagnas utan att det vore brottsligt hade missbruk varit ovanligt.
Eftersom tillgången vore säkrad fanns mindre anledning att mygla och bättre möjligheter att använda i lagom doser.
“Idag kunde varje världsmedborgare få ut över 20 000 kronor i månaden i stället för militär verksamhet.”
En fråga om rättvisa.
Detta är vansinnigt hemligt, att en mer liberal narkotikapolitik skulle verka så omvälvande positivt för alla i samhället att det jag skrivit verkar radikalt. Tro det eller ej, men det är i princip commonsense.
Och förresten: De kriminella skulle mista all anledning och vilja att vara kriminella.
Viktigt för den som blivit politiker. Och i grunden vill förbättra världen. För ingen idealist, demokrat eller populist, inte ens någon brottsling – förtjänar den ofärd som världen än idag bjuder på. Så enkelt är det. Det kan tyckas politiskt korrekt. Men det är en fråga om rättvisa.
Och om rättvisan borde förstärkas. Varför inte agera alldeles samtidigt för människan.
I stället skall vi höja röster för solidaritet eller empati. För radikala tankar nog. För miljön, för den fria konkurrensen, för nationalismen eller för Jesus!
Såvida vi inte vill hålla på ett litet obskyrt parti som inte har några följare.
Tänk att vi i stället röstade mer i sakfrågor. För underhåll av infrastruktur. Gemensamt kapital och lånemarknader. För vård och skola. Ja för religionen för f-n. Det vore möjligt om vi arbetade på bred front för en internationell överenskommelse om global basinkomst. Och på så vis blåste nytt liv i kampen för mänskliga rättigheter.
Till exempel i politisk kontrast till vad världens länder betalar för militär och militarism.
Lite över 2 % av jordens alla finanser.
Idag kunde varje världsmedborgare få ut över 20 000 kronor i månaden i stället för militär verksamhet. Och förstå vad det skulle göra med relationerna i världen!
Varför inte föreslå internationellt att alla länders militära resurser omfördelas proportionellt. Att sätta ett mål för allas militära resurser att halveras. Ungefär precis samtidigt. Så att motsvarande förhållande i maktbalanserna bestod men i ett mindre påkostat upplägg?
På detta sätt hade vi frigjort cirka 11 000 i månaden över att betala till alla levande. Eller om det nu blir 7 000 för 26 % (barnen) och 12 – 13 000 i månaden till alla vuxna (74%).
Vad hindrar oss från att bli mer kulturellt korrekta?
Om vi moderniserade narkotikapolitiken och införde basinkomst skulle vi ha en fungerande metod för brottsbekämpning och samhällsskydd. En av världens mest omfattande marknader skulle flyttas från de kriminella gängens bord till offentlig sektor. Alla människor skulle må bättre av en mer begriplig världsekonomi. Och den rekreation som individen får av själva valfriheten är annars skäl nog.
Det är en fråga om tidigare förbisedda rättigheter. En väg värd att undersökas. Låt inte repressions politikens och korruptionens dimridåer dölja densamma! Åtminstone inte om du vill se mindre kriminalitet i samhället och i världen.
Skribent: Joakim Sandahl 2021-03-21
Djurvän, konstnär och fri radikal. Enskededalen.
info[@]equalsthlm.se
070-7972029
