Det osynliga socialborgarrådet

Osynlig man på en gata
Ja, vad heter han nu egentligen…socialdemokraten…Jag kommer på mig själv med att glömma bort hans namn hela tiden, och jag får googla… Foto: Thomas Hultgren

Var är socialborgarrådet nånstans? Och vad heter han nu igen? Och vad gör han?

Regeringen har firat halvtid vid makten och skrutit över allt man hunnit med och allt man ska göra under nästkommande år. Man kan tycka vad man vill om deras politik, särskilt om man verkar för jämlikhet, men de presenterar den ändå med buller och bång. På kommunal nivå är firandet av den politiska halvtiden mer återhållet. Kanske för att kommunal politik är mer grå och bunden än statlig, kanske för att kommuner och regioner kämpar med ekonomiska underskott. Men samtidigt har kommunal politik en stor möjlighet att konkret och påtagligt förbättra invånarnas och medborgarnas livsvillkor.

Två viktiga kommunala beslut som gör livet lättare för fattiga

I Stockholm finns två politiskt fattade beslut som skiljer ut kommunen från andra kommuner och som spelar en stor roll för socialt utsatta personer. Det handlar om TÖGen, Tak över huvudet-garantin för hemlösa och det handlar om beslutet att personer som beviljas ekonomiskt bistånd med automatik även beviljas kostnaden för SL-kortet.

Detta är kommunalt fattade beslut och åtaganden som ligger över riksnormen och som underlättar livet för de fattigaste i samhället. Tak över huvudet-garantin som innebär att hemlösa personer som är medborgare i Stockholm garanteras att få sova inomhus om de vill och infördes av dåvarande socialborgarrådet Kristina Axén-Olin (M)1999.  Beslutet om att SL-kortet ska ingå i normen är svåra att hitta en tydlig avsändare på, men är mycket viktigt det också, då det skapar rörelsefrihet även för fattiga.

Vad heter han nu egentligen…

Sådana principiella och viktiga beslut lyser tyvärr med sin frånvaro under det nya socialborgarrådet…ja, vad heter han nu egentligen…socialdemokraten…Jag kommer på mig själv med att glömma bort hans namn hela tiden, och jag får googla… Ojanne heter han. Alexander Ojanne. Jag tänker att det beror på mig att jag inte vet det, att jag inte hänger med i politiken, att jag är så djupt insyltad i socialtjänsters verksamhet och utsatta människors liv, att jag inte mäktar med att hålla koll på politiken. Det är i sådana fall en uppenbar brist hos mig.  Men på ett möte med stadens samtliga Personliga ombud där jag frågar om de känner till namnet på det sittande socialborgarrådet blir svaret…Jan Jönsson…som ju var det förra socialborgarrådet. Ingen kan det rätta namnet och min känsla av skuld mildras något. Ingen har ens hört talas om Ojanne.

Att verka men inte synas

När jag var liten (och jag är mycket gammal) på 1970-talet, var det mycket snack om familjen Wallenberg och deras devis: ”Att verka men inte synas”. Själv var jag för liten för politik på den tiden och tittade i stället på den spännande TV-serien ”Den osynliga mannen” som handlade om en forskare som blivit helt osynlig i ett misslyckat experiment, men verkligen verkade för allas bästa i sin osynlighet i en rad äventyr där skurkarna alltid åkte fast tack vare hans osynlighet. Det kanske är så att det nya socialborgarrådet verkar för allas bästa i sin osynlighet. Jag vet inte. Och när jag frågar runt vet ingen annan det heller. Och det blir ett problem. Det finns en stark tendens att sopa problem som beror på fattigdom och människors urusla livsvillkor under mattan och det är en fara i sig. Själva frågan, socialpolitiken och människorna som berörds av den, som är helt beroende av den, behöver lyftas upp och den behöver sina företrädare. Där fungerar inte det nuvarande socialborgarrådet. Två år är kanske en kort tid för en politisk mandatperiod. För personer som inte kan betala hyran, är våldsutsatta, som inte får ihop tillvaron på grund av stress eller ens mat för dagen, är det en evighet.

Att inte verka och inte synas

Det behövs reformer i staden på socialtjänstens område som gör det enklare att få hjälp och stöd och komma vidare från en jobbig situation till en annan och bättre. Fokus behöver ändras från kontroll till utveckling och framtidstro. Det behöver byggas bostäder som fattigt folk kan bo i. Det behöver finnas tjänster och verksamheter som människor kan arbeta eller få sysselsättning i. Kort sagt, det finns hur många reformer som helst att sätta tänderna i, men just nu ser man väldigt lite av sånt från socialborgarrådet…vad fan var det han hette nu igen….äh, jag får googla….

Skribent Per Sternbeck
070-797 20 29
info@equalsthlm.se