Nettan hamnade i en svår situation i livet, då är det det sista man vill att en Socialtant får en att känna sig mindre värd.
Möte på Soc. Fått avslag på en ansökan och hon vill ha ett möte. Till sitt försvar i ett av skälen på avslag säger Socialtanten:” Du förstår, det finns ju de som har det värre än dig”.
Vad är det egentligen hon menar? Var detta skälet till mötet?
Värderar hon mig inom ramen för elände? Om det är tanken att hennes värdering av mig är att jag ändå ska känna tacksamhet och förtröstan, trots min utsatta situation? Att min tanke ska gå till de “som har det värre” gör mig inte stärkt, utan ännu mer svag. Och ger mig absolut inte bättre ekonomi!
Man kan inte frångå att jag trots allt har all rätt att ansöka om försörjningsstöd. Det ger mig en skuldkänsla av att hon vill att jag ska se min situation som mindre värd än andras. Är tanken att jag ska sitta här och ha dåligt samvete för att jag över huvud taget tagit hennes tid i anspråk? Är det meningen att jag ska be om ursäkt?”
En bekräftelse av henne, när hennes blick som sa i en tyst outtalad tanke, att “du ska inte ska förvänta dig något från oss.
Varje person har sin upplevelse och sin rättighet, att få bli bemött med värdighet. Även på Socialen. Jag ansökte ju inte för att det var kul, utan för att jag såg ingen annan utväg.
Jag hade ju accepterat avslaget på ansökan, helt i enlighet med uträkning på normen.
Jag förmodar att det skulle inte vara acceptabelt om jag sa en åsikt om henne. Det skulle i och för sig ha blivit en hel del….
Det där sista sa jag förstås inte högt, fast det borde jag kanske gjort….
Betyder hennes ord “att du har inte rätt till hjälp, om du inte förstår att det finns de som har det värre än dig”? Förlåt då att jag inte visste det innan jag ansökte….
Hennes uppfattning om mig som stark i sammanhanget ska inte bedömas som att jag är värd mindre empati och förståelse. Oavsett att min ansökan avslogs. Se mig ändå för den jag är! Se på situationen jag är i, utan att för den skull ge dig rätten att jämföra mig med andra. Jag förstår att hon förmodligen inte själv fattade hur dumt hennes uttalande lät.
Kan man rangordna elände i den bemärkelsen, att sympati enbart ska uppnås på grund av hur utsatt man är i sin situation?
Alla har väl oavsett skäl sin rättighet på att bli bemött med respekt fast hon ansåg mig som, ja, misslyckad. Fast inte lika misslyckad som de som “hade det värre än mig”. Man kan ju fråga sig hur de blir bemötta av henne i sina möten. “Du förstår, det finns ju de som har det bättre än dig….”
Låter jag som ett ego nu? Jag förstår mycket väl att det finns människor som har det värre än mig. Tro inget annat. Det är inte det jag vill ge sken av. Jag kände att det var ett ovärdigt sätt att som handläggare, klargöra att hon minsann hade rättigheten att säga som hon gjorde.
Så den som säger “det finns de som har det värre än dig”‘, den personens förståelse är inte äkta. Speciellt från personer inom Socialtjänsten som i sitt yrke ska hjälpa människor som behöver stöd. Även i ett ärende där ett avslag är bekräftat, kan man väl hänvisa till att “jag är ledsen att det blev så här, men vi har våra regler att följa och du låg tyvärr över normen”. Empati kan man väl få ändå! Det är faktiskt gratis! Eller ingår det i budgeten?
Den som däremot skulle säga: “Du är inte ensam”, ger en bekräftelse på att människor i behov av hjälp, är utan inbördes rangordning, och får en helt annan innebörd.
I det hela skulle i och för sig ett sådant uttalande vara en klen tröst att höra, eftersom uttalandet därmed bekräftas med en acceptans att problemet existerar. En gnutta av misströstan och “det-finns-inget-man-kan-göra”-mentalitet”. Med andra ord, är det bara att digga läget….
Så till dig som läser här, förvänta dig ingen förståelse om du känner du dig ynklig. Du kan bara nicka igenkännande. Om än i tystnad har man ändå med all rätt att tycka att vissa Socialtanter är skitstövlar.
Skribent: Nettan
info[@]equalsthlm.se
070-7972029
Läs också…
