Professorn i klinisk psykologi, Stefan Hau, om Sverige som landet bakom när det gäller välfärd, psykisk ohälsa och psykoterapi.
Tänk er ett land med en generell välfärdspolitik. Där alla har rätt till hälso- och sjukvård. Där tänderna räknas som en del av kroppen och därmed kostar lika mycket som sjukvården. Tänk er ett land där kroppen inte ses som en biokemisk maskin som då och då drabbas av obalanser som måste regleras med olika former av läkemedel utan där kroppen, själen och psyket ses som en helhet. Ett land där psykoterapi är en naturlig del av sjukvårdens åtgärdsbatteri när en människa mår dåligt. Ett land där samtalsterapi bekostas av det allmänna och inte kostar mer än annan vård för människor. Ett land där psykoterapier inte är tidsbegränsade utan får fortgå till dess att personen är frisk och mår bra. Ett sånt land finns väl inte? Jo, det gör det.
Stora skillnader gällande rätt till psykoterapi
Och det är inget uppdiktat fantasiland. Landet heter Tyskland. Och på område efter område visar det sig att den tyska välfärden är betydligt mer utvecklad än den svenska. Pratet om Sverige som ledande välfärdsnation i Europa, den svenska välfärdsnationalismen, får sig en ordentlig törn. Och konstigt vore väl annars. 25 år av drastiska nedskärningar i den svenska vården och omsorgen gör ordentlig skillnad.
I detta samtal med professorn i klinisk psykologi, Stefan Hau, berättar han om hur den tyska sjukvården ser på och hanterar psykisk ohälsa. Vilka stora skillnader det är mellan Tyskland och Sverige och vad som borde förändras…i Sverige.