Vi kan kalla henne Jessica men hon heter egentligen något annat. Vi har känt henne i många år genom vår verksamhet. Det finns en lång historia av sårbarhet, beroendeproblem och våldsutsatthet från män hon varit i relation med. Men det finns också en historia närmare i tiden av att bli nykter och komma tillbaka till ett vanligt liv värt att leva, med bostad, med jobb, med barn. Men så är det dessa män, och dessa sociala myndigheter. Jessica har nu kommit till stadiet att hon måste berätta. Berätta för att inte gå under, och för att andra inte ska behöva drabbas av det hon varit med om.
”Jag och barnens pappa är separerade sedan lång tid tillbaka. Jag ville separera för att jag var utsatt för olika sorters våld från honom. Våldet har fortsatt att prägla vårt förhållande sedan separationen och jag har därför mycket svårt att kommunicera med honom. Barnen har bott hos mig den absolut största delen av tiden från separationen fram till nu. Hösten för två år sedan gick jag in i väggen och återföll ett antal gånger i missbruk vilket är mitt värsta symptom i mitt utmattningssyndrom. Barnen fick flytta till honom.”
”Barnens far har vid sittande bord på flera möten med olika socialhandläggare runt bordet kallat mig för “hora”, “slampa”, “vidrigt gatuluder”
”Jag motsatte mig inte det men hade hellre sett att de placerats hos en fungerande familj – något jag påtalade till socialtjänsten långt över ett hundra gånger. Skälen för min oro var att barnen, då 11 och 9 år gamla, for illa genom faderns omsorgsbrist. De fick spela tv-spel tills de däckade, han nattade dem inte. De borstade inte tänderna, åt bara onyttig mat och i kombination med att de aldrig rörde på sig ledde det till att båda barnen gick upp mycket i vikt. Min son lider idag av barnfetma. Min dotter är överviktig. Jag har påtalat det här till soc hundratals gånger via telefon, sms och epost men de bryr sig inte. Jag är ingen i deras ögon.”
Under tiden vi sitter dras Jessica med av sin egen berättelse och går längre än hon egentligen kanske vill. Man ser hur hon drabbas av känslor och minnen som övermannar henne. Ögonen tåras, det stockar sig i halsen, det blir svårt med andningen. Men hon fortsätter…
”Min dotter har berättat för soc hur dåligt hon mår hemma hos pappan. Han skriker till henne att “hon borde skämmas över sig själv, att hon kommer att bli en hemlös missbrukare när hon blir stor, precis som sin mamma”. Soc har konstaterat att barnen har en förvriden dygnsrytm, inte kommer iväg till skolan eller går hem efter ett fåtal lektioner. Att de har ett allvarligt och omfattande tv-spelsberoende och dålig hälsa utifrån för lite rörelse och aktivitet och stor avsaknad av umgänge med kamrater. Min dotter har berättat att hon går hem från skolan pga huvud- och magvärk som utifrån vad hon själv berättat kan kopplas till ångesttillstånd. Trots detta har insatser från soc uteblivit.
Ett stort antal möten har hållits med en rad handläggare från soc, Jessica och pappan till barnen.
”Barnens far har vid sittande bord på flera möten med olika socialhandläggare runt bordet kallat mig för “hora”, “slampa”, “vidrigt gatuluder”, utan att någon ingripit. Efter mötet har de sagt åt mig att jag var stark som klarade av det. En enda gång vid ett sådant tillfälle, var det en handläggare som sa åt honom att hålla tyst och att han skulle uppföra sig, annars kunde han gå. En enda gång. Annars har jag fått ta emot det själv och okommenterat. Handläggarna har tystnat inför hans gapande och sedan bara fortsatt mötet, som om ingenting har hänt.”
De har delad vårdnad om barnen men ingen umgängesplan. Han låter inte Jessica träffa barnen utan att ”få betalt”:
”Han har vid ett flertal tillfällen villkorat att jag får träffa mina barn mot att jag haft sex med honom. När jag påtalat detta för socialtjänsten har svaret blivit: ”Ta det med familjerätten”. Sexet med honom satte igång PTSD- flashbacks vilket ledde till att jag blev oerhört sjuk och vårdades enligt LPT, [Lag om psykiatrisk tvångsvård]. Jag gick in i psykos. Psykiatrin sa att jag på inga villkors vis fick träffa honom igen efter att jag skrivits ut. Jag lydde psykiatrins råd och träffade inte barnen eftersom jag inte ville eller orkade träffa honom. Jag fick till slut ett möte med soc efter fem veckor utan att ha fått träffa barnen. De ställde in mötet samma dag som mötet skulle hållas. Jag orkade inte vara utan mina barn längre. Jag ringde honom och fick be om ursäkt för vad jag gjort och sedan var jag tvungen att ha sex med honom igen för att få träffa mina barn. Efter det hamnade jag i psykos igen…”
Under hösten 2019 får Jessica ett eget boende. Hon kräver en umgängesplan så att hon ska kunna träffa barnen utan att behöva träffa pappan. Socialtjänstens förhalar och förhalar. Svarar inte i telefon. Ringer inte tillbaka. Svarar inte på epost. Till slut får Jessica till ett möte. Samma dag får hon besked att mötet är inställt och att socialtjänsten valt att flytta över ärendet till den stadsdel där barnens pappa bor.
”Jag ska inte tvingas till att ha den här relationen eftersom jag mår så dåligt men soc tvingar mig till det. Trots att barnen mår dåligt. Trots att jag mår så dåligt. Socialtjänsten känner till det här helt och hållet, de vet vad som händer med barnen, de vet att jag varit utsatt för våld, att han utnyttjar mig, men låter det bara fortsätta. Jag vet inte vad jag ska göra.”
Skribent: Per Sternbeck
info[@]equalsthlm.se
070-7972029
Läs också…
Våldsutsatta kvinnor tvingas till kontakt med förövaren av soc
Söker skydd för dödshot – tvingas samverka med förövare
