Sprututbyte -en segdragen historia som nu tar fart

Sprututbyte på kungsholmen

Efter många års segdragen diskussion fick Stockholm ett eget officiellt sprututbyte. Verksamheten växer ständigt och 2014 gjorde vi på RFHL Stockholm ett besök för att se hur det fungerar. Texten var även med i vår tidning Oberoende.

I en mörkgul paviljong bara några meter från tunnelbanestationen Stadshagen ligger Stockholms sprutbyte. På utsidan ser lokalen ut som vilken paviljong som helst men bakom dörren kommer man in i ett stort fräscht väntrum. I anslutning till väntrummet finns personal som tar emot besökarna. Bilden av sprutbyten som en rätt deprimerande miljö stämmer inte överens med verkligheten på St. Göran. – Vi får höra det ganska ofta. Många blir positivt överraskade och det är något som gör det väldigt roligt att jobba här, säger Helena Dahlborn, kurator på sprutbytet.

Sprututbyte äntligen i Stockholm

Det var åttonde april 2013 som landstinget i Stockholm öppnade verksamheten intill St. Görans sjukhus efter många års diskussioner bland partierna. Det politiska motståndet mot sprutbytet har inte försvunnit helt. Men det märks inte heller i det dagliga arbetet även om det förekommer en viss debatt i media. I Stockholm har det främst varit moderaterna som har varit motståndare men det är en fråga som är kontroversiell inom de flesta partier. I Göteborg är det främst socialdemokraterna som har kritiserat sprututbyten hårt. I Göteborg går man på linjen att sprutbytet skulle innebära en liberalisering av narkotikapolitiken. I Stockholm anser politierna att sprutbyten och en restriktiv narkotikapolitik kan finnas sida vid sida. För Helena är frågan enkel: – Så länge vi har personer som injicerar narkotika så man göra det så bra som möjligt för dem och minska riskerna. Sedan kan man samtidigt motarbeta narkotikan i samhället.

En annan väg till vård

Alla som kommer nya till mottagningen ska lämna blodprover för hepatit och HIV. Men de vägras inte hjälp om det av någon anledning absolut inte går att ta prov just den dagen. Många patienter kan ha en rädsla för att låta någon annan sticka dem och det kan vara en procedur som är förknippad med stark ångest. Det finns rum för provtagning och samtal samt även möjlighet att en eftermiddag i veckan träffa en barnmorska för kvinnorna.

Kurator finns för samtalsstöd som främst riktar in sig på personer som motiverade till behandling. Hjälp att ta kontakt med beroendevården eller socialtjänst erbjuds också. En tandläkare finns på plats en dag i veckan och kan remittera, göra kostnadsförslag och hjälpa personer att söka fonder relaterade till tandhälsa. – I den här patientgruppen finns det flera personer med dålig tandhälsa som också är väldigt rädda för att uppsöka tandläkare. Då kan det vara ett stort steg att bara prata med en tandläkare här, säger Helena.

Krav att identifiera sig

Vid inskrivning måste man kunna styrka sin identitet. Det finns möjlighet att låta sig fotograferas på sprutbytet – fotot sparas i datorn och ingen har tillgång till fotot externt. – Såklart är många misstänksamma mot detta och drar sig för att fotograferas men möjligheten finns och fotot stannar här hos oss. Helena säger också, att det sedan inte finns något krav att ha med sig legitimation varje gång. Personalen känner igen många som kommer men om det är en personal som inte känner igen någon är det bra när det finns ett foto tillgängligt. Enligt lagen om sprutbyte får endast personer över 20 år hämta ut pumpar och kanyler. De under 20 är välkomna att lämna prover, få vaccin, träffa kurator, barnmorska eller läkare men några verktyg kan de inte få – vilket förstås är ett problem då många börjar injicera i tonåren.

Oro från grannar

När projektet startade fanns det en oro från boende i området att det skulle bli stökigt runt omkring. -Vi har ett samarbete med väktarna som arbetar runt St. Görans sjukhusområde och det har bara varit någon enstaka gång som vi har ringt dem när det varit stökigt. De rapporterar till oss angående incidenter som skulle kunna vara kopplade till oss men det har inte varit någon dramatisk ökning sen vi kom. Men allt negativt som hänt sedan vi öppnade får ju tyvärr vi skulden för. – Vi har ett nära samarbete med närpolischefen och om man tittar på brottsstatistiken i närområdet så har det inte skett någon förändring. Snarare har det sjunkit istället under föregående år. Sedan finns det såklart en oro från boende runtomkring och det man inte känner till kan ju vara skrämmande.

Ingen nyrekrytering

Motståndare till sprututbyten argumenterar ofta att det sker en nyrekrytering till missbruk om man gör det lättillgängligt med sprutor. Det är något Helena känner till från diskussionen men inte från praktiken. – Det är inte tillåtet att skriva in sig här om man inte har ett pågående injektionsmissbruk. Om vi är tveksamma så kollar vi efter stickmärken eller missbruksanames i journalen. Det kan ha hänt någon gång att vi har nekat någon som bara tar anabola och injicerar i muskeln, för det är egentligen inte dem vi i första hand finns till för. Det har också hänt att någon som väldigt nyligen har börjat injicera har kommit. Då försöker vi prata med personen om hens situation, om vi kan göra något. – Vid något tillfälle har vi efter samtal med läkare kommit fram till att den personen inte ska ha några sprutor då det var tveksamt om han skulle fortsätta. Men bedömer vi att en person kommer att injicera oavsett så är det klart bättre att de får tillgång till rena sprutor via oss. Det finns t.ex. inte fler injektionsmissbrukare idag än för ett år sedan. De flesta som går hos oss har haft ett injektionsmissbruk i 10-15 år.

Sprututbyte rena sprutor
Rena sprutor

Både för och nackdelar med sprututbyte

Sprutbytet i Stockholm är stort i jämförelse till andra. Det är inget Helena ser som något större problem. – Det finns fördelar med att vi är så pass stora. Vi kan erbjuda en bra service och jag är t.ex. anställd på 100 %. Vi har läkare här tre dagar i veckan, barnmorska och tandläkare liksom sjuksystrar med både beroende och infektionskompetens. Det hade man kanske inte kunnat erbjuda om man var en liten enhet. Men såklart kan det finnas nackdelar med det också.

Som alltid när det samlas flera människor på samma ställe så kan det uppstå problem och alla kanske inte tycker att det är så roligt att komma in när det sitter tio personer i väntrummet. Rent geografiskt så skulle det ju vara bra om det fanns utspritt och mer tillgängligt. Det här är Sveriges största stad och det kunde finnas flera verksamheter över länet t.ex. ett i Söderort. Det skulle kunna finnas en ambulerande verksamhet vissa dagar i veckan, och både hepatit- C behandling och HIV-medicinering här.

Våga komma dit

I sin roll som kurator erbjuder Helena samtalsstöd och hon ser att det finns vissa behov hos personerna som kommer till henne. – Det är otroligt många som kommer och vill ha ett samtal för att sedan förklara sin situation och varför de behöver bensodiazepiner. Där kan inte jag göra så mycket då det är en läkare som måste göra den bedömningen och några mediciner förskrivs inte härifrån. Annars är det ofta så att man vill hitta en annan väg i livet och då är det många gånger socialtjänsten som måste kontaktas – något som tyvärr många har en dålig erfarenhet av och därför inte vill. Behovet av snabb hjälp här och nu när någon är motiverad är stort men tyvärr inte så lätt att tillmötesgå. Man kanske får en tid på soc nästa torsdag kl. 14, och det är inte så lätt att passa om man är hemlös och lever i missbruk.

Vissa har också bara behovet att komma in och prata av sig utan att de vill något konkret. De kanske bara vill få lite perspektiv på var de befinner sig. Sen är det många som vill ha hjälp med avgiftning. Hjälp med att söka underhållsbehandling och hur man kommer in på ett sådant program efterfrågas också.

Sekretessen bryts inte

I beroendevården måste man ofta skriva på en samtyckesblankett som medger att mottagningen kan ta kontakt med andra myndigheter. Det sker inte på sprutbytet. – Det enda vi är skyldiga att göra är om vi känner oro för minderåriga barn. Då måste vi göra en orosanmälan eftersom barnets rätt till hjälp är större än den vuxnes rätt till sekretess. Det har vi gjort ett antal gånger. Det handlar inte om att vi vill sätta dit någon utan det är mer att det är svårt för oss att avgöra om barnet far illa eller inte. Till alla som tvekar om de ska börja använda sprutbytet säger Helena. – Jag tycker att de ska komma hit. Ingen blir anmäld någonstans och alla blir bemötta med respekt. Kommer man hit och inte gillar oss så får man ju självklart bara gå igen utan att svara på några frågor. – Vi försöker verkligen att inte döma någon som kommer hit. Det finns vissa frågor som besökarna måste svara på eftersom vi är ett forskningsprojekt men svaren stannar hos oss. Vill man få hjälp så hjälper vi självklart till men vill någon bara hämta rena verktyg så får man göra det. Vi moraliserar inte utan försöker möta personen där han eller hon befinner sig.

Uppdatering sedan vårt besök på sprutbytet

Verksamheten växer fortfarande och i augusti 2015 är det 1844 personer inskrivna på sprutbytet säger Helena när vi kontaktar henne. – Vi har runt 90-100 besök om dagen nu. Det enda som har ändrats är att vi inte har en tandläkare här längre. Det var inte så många som gick till henne för att det skulle fungera. Men vi har ett samarbete med Pelarbacken (vårdcentral för hemlösa) och våra patienter är välkomna att besöka deras tandläkare, oavsett om dom är hemlösa eller ej säger Helena.

Text & foto: Linda Marie Westergren

Fakta om Stockholm sprutbyte

Första året skrev 963 personer in sig vid sprutbytet. Av dessa var 214 kvinnor. Tillsammans har de gjort 7484 besök. Eftersom projektet är nytt har det varierat mycket under det första året. Den första månaden hade projektet 15 besök om dagen för att gå upp till 55 besök per dag i december. När 950 personer var inskrivna var återlämningsgraden av använda sprutor drygt 90 %. 100 % kommer vara omöjligt att uppnå då verktyg även omhändertas på andra ställen, i häkte och på arrest, på avgiftningar och boenden. Dessutom är det ju verktyg som lämnas ut och då är i ständigt omlopp vilket visar ett minus i statistiken. Sprutbytet i Stockholm är ett fyraårigt forskningsprojekt med målet att förhindra eller minska spridning av blodsmittor. Det är ännu för tidigt att säga om man lyckas. Men det stora intresset av att anmäla sig bland målgruppen tyder på att behoven är stora av rena verktyg och av kontakter med sjukvården.

Men om man fortfarande absolut inte kan gå till sprutbytet?

Det finns ju personer som inte vill gå till St. Görans, kanske är de under 20, jobbar inom vården själva och vill vara anonyma. Vi pratade med Christina Paulsrud som är ordförande på Stockholms Brukarförening.