Samsjuklighets­utredningens förslag kommer inte ge bättre vård

Samsjuklighet
Equal har en rad förslag som skulle förbättra beroendevården på ett mer tydligt och distinkt sätt. Foto: AdobeStock.com

Under det senaste året har samsjuklighetsutredningen utrett hur personer med psykisk ohälsa och missbruk kan få bättre vård. Organisationer har haft på sig till den 31 april att lämna synpunkter på utredningen, som leds av Anders Printz, och dess olika förslag. Equal har stor erfarenhet på området eftersom människorna som vi arbetar med som regel har samsjuklighet av olika slag. Vi har därför skrivit ett svar på utredningen förslag som vi är säkra på inte kommer ge bättre vård.

Samsjuklighetsutredningen lägger två stora förslag som de tror ska leda till en bättre vård för personer som har problem med beroende och samtidig psykisk ohälsa. De vill att all beroendevård ska ske i sjukvården, (i stället för som nu, delat ansvar med kommunen och socialtjänsten) och de föreslår inrättandet av särskilda sjukvårdsinrättningar för personer som har behov av insatser från både sjukvård och socialtjänst. Det finns inte mycket som pekar på att dessa två förslag kommer att innebära en väsentligt bättre vård av samsjukliga. Tvärtom riskerar vården att försämras.

Föreslår ”kulturförändring”

Intressant är också vad Samsjuklighetsutredningen inte har föreslagit eller diskuterat. Man diskuterar  inte på djupet den ideologiska och ekonomiska styrningen av sjukvården och socialtjänstens som lett fram till den situation vi har nu, NPM, New Public management.

Denna styrningsmodell har lett fram till en extremt kortsiktig och fragmentiserad vård och socialtjänst som inte samarbetar internt eller externt om människor i behov av vård och omsorg eftersom alla är fullt upptagna med att hålla sin egen lilla budget.

Man föreslår inte en förändring av det ekonomiska styrsystemet. Man föreslår i stället något så flummigt och politiskt ofarligt som en ”kulturförändring”.

Utredningen skriver kort om att kortsiktiga ekonomiska mål präglar verksamheten och att vården är starkt fragmentiserad, vilket sätter käppar i hjulet för vård av samsjuklighet. Kulturförändringar är dock notoriskt svåra att genomföraoch om de lyckas tar det åratal. En kulturförändring som staten försökt genomföra i vården är förtydligande av patienträttigheter genom Patientlagen. Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har skrivit två rapporter om denna reform och konstaterar båda gånger att patienträttigheterna inte har förbättrats genom Patientlagen.

Utredningens utgångspunkt är att vården alltid vill vårda – vilket stämmer illa med verkligheten

Lagstiftaren, makthavare inom myndigheter, vård och omsorg och även Samsjuklighetsutredningen utgår i sina förslag från att vården och omsorgen alltid vill vårda, alltid sätter patienten och klienten i första hand och på olika sätt alltid verkar för patientens/klientens bästa. Detta är en förskönande syn som förvisso stämmer ibland och hos enskilda individer som verkar inom systemet. Men på systemnivå är allt underordnat ekonomin och NPM. Denna förskönande syn leder till att välmenande makthavare skapar lagstiftning som är vällovlig och godhjärtad men också tandlös och till intet förpliktigande. Det kostar inget för huvudmännen att bryta mot den eller helt enkelt inte bry sig om den. Det är i en sådan situation vård och omsorg befinner sig i idag. Det finns en rad bra lagar på vård och omsorgsområdet som ser ut att värna om och garantera patienters och klienters rättigheter och intressen men när det kommer till den dagliga praktiken i vården och socialtjänsten så förbises eller urholkas dessa lagar. Detta dystra faktum bortser samsjuklighetsutredningen helt ifrån och det är väl därför man lägger en rad förslag som inte kommer att förändra i stort sett  någonting till det bättre.

Mer resurser krävs för en god beroendevård – oavsett vem som har ansvaret

Samsjuklighetsutredningen är en besvikelse ur ett patient- och klientperspektiv.  Equal har en rad förslag som skulle förbättra beroendevården på ett mer tydligt och distinkt sätt. En av de gemensamma nämnarna är att de kostar pengar:

  • Inför gemensamma budgetar mellan socialtjänstens olika delar och gör samma sak inom sjukvårdens olika delar. Sådana reformer gör att det inte lönar sig att ”slänga” ut klienter /patienter från sin egen lilla budgetdel vilket är det som sker nu.
  • Inför en reform som anger ett maxtak på hur många klienter en socialsekreterare får hantera. Det är orimligt/omöjligt att hantera 50-60 klienter och tillgodose allas behov under längre tid.
  • Inför en reform som anger ett maxtak på hur många patienter det får gå på en läkare/sjuksköterska.
  • Inför ett yttersta ansvar för sjukvårdens patienter som inte klarar sig själva, i likhet med det yttersta ansvar socialtjänsten har sina klientgrupper.
  • Låt sjukvårdens ansvar för patienter som man avvisar eller skriver ut från vård, kvarstå tills vårdbehovet är över.
  • Inför krav på ett varierat behandlingsutbud och öka individers rättigheter att välja behandlings mellan dessa olika alternativ.
  • Stärk klientens rättsliga ställning gentemot socialtjänsten och inför patienträttigheter som är riktiga rättigheter, i sjukvården.

Läs också…

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.