För cirka två veckor sedan publicerade vi en rapport över hur vissa delar av socialtjänstens i Farsta hanterar vissa av sina klienter. Vi berättade att vi anmält Farsta till IVO för brott mot socialtjänstlagen.
Publiceringen av rapporten har lett till en rad olika saker. Fler personer som varit med om liknande saker vi skriver om i rapporten har hört av sig och bett om hjälp med överklagan. Vi har också kontaktats av politiker i stadsdelsnämnden som frågat om oss, om rapporten och om hur socialtjänsten verkligen fungerar i Farsta.
Den politiska majoriteten är tysta
En ledamot i stadsdelsnämnden som ringde berättade om hur svårt det var för hen att sätta sig in i de rapporter de får och som presenterar en ganska ljus bild av hur arbetet fortlöper i socialtjänsten. Hon beskrev hur hon kunde känna att rapporterna var friserade och för ljusa, men hon blev frustrerad av att sakna möjligheter att kontrollera om uppgifterna verkligen stämde. Hon kände att hon satt där som politiskt ansvarig men i realiteten saknade möjligheter att kontrollera det hon var ansvarig för. När rapporten diskuterats på nämndmötet upplevde ledamoten att det hade funnits element av ”shoot the messenger”, vill säga, man ifrågasatte vilka vi var som förening och vilka våra syften med rapporten var. Vi pratade en ganska lång stund om dels socialtjänsten men också om arbetet i nämnden.
Samtliga ledamöter som hört av sig har varit från den politiska oppositionen. Från den politiska majoriteten har vi inte hört något alls. Man kan fråga sig varför? Samtliga partier på den kanten säger sig ju värna de svaga i samhället. De vill ha ett jämlikt samhälle med små klyftor där alla behandlas lika och enligt lagen. Men så hävdar vi att stadsdelen inte gör det. Att några av samhällets absolut svagaste individer istället behandlas dåligt och icke korrekt. Då borde ju den politiska majoritetens ledamöter vara verkligt på angående detta och höra sig för hur man kan förändra den rådande situationen. Men alltså icke. Inte ett ljud. Kan det vara så att man nu när man har maktinnehavet börjar försvara det system man för tillfället leder, även fast systemet gör fel? Uppfattar man det som att kritik mot systemet, träffar en själv och det egna partiet.
Ja, jag vet inte, men jag är hundraprocentigt säker på att om det var borgerlig majoritet och en liknande rapport den vi skrev kom fram, så skulle de rödgrönrosa partierna definitivt varit mer på hugget och diskuterat om behovet av att värna samhällets svaga, om behovet av solidaritet och av ett jämlikt samhälle.
Det är inte demokrati
Man brukar säga att i Stockholm är det tjänstemännen som styr. Att tjänstemannamakten ligger som en våt filt och driver eget. Kanske beror det på att det så ofta skiftat politiska majoriteter i Stockholms stadshus? Att de som stått för kontinuiteten är tjänstemännen. Och att de allra flesta politiker reagerar som majoriteten i Farsta. Med att försvara det system man för tillfället har majoritet över. Om så är fallet befinner vi oss i en mycket allvarlig situation för i såna fall kan vi ju strunta i det som kallas demokratiska val var fjärde år. Då är det tjänstemännen och deras agenda som gäller oavsett vilka politiker vi väljer.
Vi kan inte ha det så. Att tjänstemännen har makten och politiker tar ansvaret när de i praktiken inte har en chans att kontrollera om tjänstemännens uppgifter stämmer. Eller saknar vilja att kontrollera systemet utan istället hamnar i ett villkorslöst försvar av det. Det är inte demokrati. Det är teknokrati.
Text: Per Sternbeck
Relaterade artiklar
Läs artikeln om hur det även i Kista/Rinkby stadsdelsnämnd finns brister
Här kan du läsa rapporten vi skrev om Socialtjänsten i Farsta
Läs artikeln Rapport om Farsta väcker reaktioner