Mattias blev beroende av Xanor

Mattias blev beroende av Xanor
Foto: taa22

Vi träffas på Qvinnoqraft Stockholm. Mattias, 45, ska få akupunktur mot sin abstinens. Innan behandlingen tar vid har han lovat att berätta sin historia om Xanor för oss. En ganska vanlig historia om hur vårdens låga kunskap om läkemedelsberoende leder till stora konsekvenser för personer som drabbas.

– När jag var 25 år visste jag inte att de här tabletterna fanns. Då hade jag en tuff period, en depression. Jag fick 20 tabletter, av en husläkare. På den tiden hade de en röd triangel på paketet. Jag tillfrisknade och hade ingen vidare relation med bens.
– Men sen när jag jobbade hade jag en ångest som låg på hela tiden, med stökiga toppar. Och jag tyckte att den hjälpen jag fått tidigare varit bra. Jag kom i kontakt med en privatläkare och av honom fick jag Xanor första gången. Det här var 2003 eller nåt sånt, och de funkade bra. De kapade topparna.

– Några år efter det blev jag egen företagare och min arbetsbelastning blev väldigt mycket högre. Jag hade en struktur som inte var sund, kan jag se så här i backspegeln. Jag hade inte någon plattform och support från det utlandsägda företaget jag jobbade åt. Jag gick på mental och fysisk övertid. Ett sätt att få balans på det var mer Xanor som jag hade förskriven av privatläkaren. Den skulle tas vid behov och det var frikostigt med ”vid behov”. Det övergick till att bli daglig medicinering, med Xanor depot. Det var till en början en lösning. Tabletterna fyllde sin funktion.

Åt Xanor som smågodis

– Jag hade aldrig varit beroende förut. Narkotika vet jag inte hur det ser ut och alkoholen är inget problem. Jag tänkte inte på beroendets mekanismer för det var något jag aldrig varit med om. Jag hade inte koll på sugberoendet eller det fysiska beroendet. Nu i efterhand kan jag ju se att det inte var sunt att äta tabletterna som om det var smågodis. Jag kom in i en ond spiral av bens och ohälsa där svaret på ohälsan blev mer bens. Jag märkte att jag mådde dåligt på ett ologiskt sätt. Jag var sjuk hela tiden, låg hemma däckad i influensor långa perioder och det återkom hela tiden. Nu idag tror jag att det var abstinens. Jag hade ganska mycket diskussioner med min läkare och fick höra: ”Du är ingen beroendeperson. Du behöver de här tabletterna. Du får ångest om du inte tar dem och om de inte fungerar så ta mer”. I hans värld fanns inte att man efter tid kunde må sämre av att äta bens. Toleransutveckling, att kroppen skapar abstinens om man inte ökar dosen, det förstod han inte heller. Jag mådde sämre och sämre och brakade ihop fullständigt.

Växlade Xanor till Stesolid

– Jag gick till min husläkare men jag sa inget om mitt Xanor-intag. Jag trodde att jag fått hjärntumör, njursvikt. Jag hade alla symtom för alla sjukdomar jag letade reda på. Jag gick i ett team hos husläkaren med sjukgymnast, kurator och terapeut. De kom fram till att de inte hade kompetens att göra något åt det så jag blev remitterad till stressmottagningen på Kungsholmen. Jag hade fortfarande inte berättat om mitt intag. För att komma in på stressmottagningen var det ett intagningssamtal med läkare, psykolog etc. Jag fick diagnosen kraftigt utmattningssyndrom. Mitt huvud höll på att explodera och jag hade kraftig tinnitus hela tiden. När jag kom in i rehabprogrammet på stressmottagningen träffade jag andra personer med utmattningssyndrom. De hade en helt annan problematik än jag, andra symtom . Många av mina symtom var bara mina, inga andras.
- Jag hade berättat för läkaren om bens och min huvudvärk. Läkaren sa att min huvudvärk nog skulle vara ännu värre utan bensen. Det var bra att hamna i ett sammanhang. Alla var proffs. Jag tyckte att jag blev bättre och berättade för dem vilka mediciner jag stod på och vilka doser. De tyckte att jag skulle trappa ner. Jag hade redan börjat minska, hade blivit bättre och trodde att det var utmattningssyndrom. Jag växlade över från Xanor till Stesolid och då blev huvudvärken bättre.

Bensoberoende har vissa unika symtom

Mattias började läsa på. Han hittade Ashtonmanualen på nätet och en massa annan info och forum. Och så fanns det information om att långvarigt bensbruk blir som ett utmattningssyndrom.

– Jag hittade en artikel om att vissa symtom är unika för benso som inte gäller för vanlig ångest. Man fick en böljande gång, att det kändes som att gå på ett hav. Det här satte jag i samband med att människor kom fram till mig på stan och sa att jag gick snett och lutande. Det fanns mycket som stämde in. Jag började förstå att för att få veta om det var bens så måste jag trappa ut. Det fanns ingen annan väg. Jag var så trött på alla kontakter med sjukvården, oavsett bra eller dåliga. Jag var så motiverad. Alternativet var att avsluta livet. Mitt lidande var så brutalt. Att leva så var inte ett alternativ. Och då var det som att uttrappningen blev ett svar jag väntade på. Det gick ändå rätt bra, trots att jag mådde värdelöst. Men jag var på väg någonstans och mycket med abstinensen är att ha varit fast, som i kvicksand. När jag började trappa ur stod jag i botten på kvicksanden. Antingen drunkna, eller trappa och överleva. Jag hade fått bästa hjälpen som fanns att få men den hjälpte inte, jag visste att något var enormt fel.

Trappade ner till noll– då började det värsta

– Jag trappade ur på egen hand med start hösten för 1.5 år sedan och då stod jag på 20 mg Stesolid. Det hände egentligen ingenting. Jag trodde att uttrappningen skulle vara det jobbiga. Till slut var jag nere på 1 mg och trodde att allt skulle vara klart. Jag ringde anonymt till TUB och berättade vad jag gjort. De bekräftade mig och sa att jag hade varit stark men för att komma till dem krävdes egenremiss och så skulle de göra en utredning. Jag tackade nej och försökte lösa det på egen hand. Jag var nere på noll i september 2016 . Jag trodde att jag hade gjort det tuffa och jobbiga i och med nedtrappningen i ett års tid.

– Jag drabbades av en veckas brutal ångestvåg och jag fick sedan en massa nya symtom som var starka och det kunde bara vara bens. Stickningar i händerna, värk i armarna, stickningar i munnen och tunga, kraftig metallsmak och jag kände konstiga lukter. De symtomen är så speciella, det kan inte vara utmattningsdepression, ångest eller nåt annat. Jag fick ett kvitto på de enorma krafterna och var lite nöjd ändå att jag stod på noll. Men jag hade inte fattat att helvetet bara fortsätter och fortsätter.

Har tagit halv Xanor under hösten – men det hjälpte inte

Under hela hösten som gått har det varit en brutal kamp. Det är svårt att se vilka symtom jag inte haft. Jag har varit helt däckad i både kropp och själ. Varenda molekyl i hela kroppen har varit inblandad. Jag har inte haft ett mentalt sug. Däremot har min kropp skrikit efter tabletterna med alla symtom. Ett par gånger under hösten har jag tagit en halv Xanor. I mitt system har det inte gjort någon nytta. Totala intaget under hösten var två mg Xanor. Men nu sedan december har det varit noll vilket jag tror är en förutsättning för total läkning.

För varje dag som går mår jag lite bättre och förstår vidden av hur dåligt jag mått, hur mycket det har påverkar kropp och huvud, vilket är tragiskt i sig. Fortfarande idag, när abstinensen är starkare kan jag inte vara förnuftig. Den är så brutal att jag fortfarande kan googla och tro att jag har cancer. Eller att min nedstämdhet och ångest beror på att mjölken är slut. När jag mår bättre kan jag vara lite logisk och se på min situation.

Stora sociala konsekvenser

Bensoberoendet har fått stora sociala konsekvenser för Mattias:
– Det blir väldigt ensamt i abstinensen och symtomen. Jag har blött. Och ju mer jag blött, ju mer har jag isolerat mig. Det är inte så många som har kunskap om det här. Det har varit svårt att prata med någon om det. Det var skönt att komma i kontakt med RFHL S och att vara här på Qvinnoqraft

– Jag har pratat med TUB fem gånger sedan i somras. Också för att få NADA, men för att få NADA måste de göra bedömning och de var heller inte säker på att jag skulle få hjälpen i och med att jag trappat ur själv. Då jag stått på noll sedan i september ifrågasatte de om det jag beskrev kunde vara abstinens. Det gjorde att jag inte tog vidare kontakt.

– Att få komma hit och få NADA… Jag har känt mig väldigt välkommen. Det har varit väldigt skönt att få landa här och även om jag hade fått hjälp på TUB tror jag att det här passar mig mycket bättre. Kompetensen, att träffa andra människor med andra resor i livet, det har varit väldigt värdefullt. Och sedan har NADA – akupunkturen i sig också varit bra. Jag har haft sådan huvudvärk och mitt huvud har varit i sådan stress, så uppe i varv. Som bäst under de här tio år har det varit som en hårddisk i en dator som snurrar och snurrar, som värst en felkopplad tvättmaskin som går för fort. Nu, sakta men säkert, håller det här på att klinga av.

Vi kommer att återvända till Mattias om några månader så han får berätta hur det gått under tiden.

Läs också:

Abstinensen fortsätter outtröttligt vidare för Mattias
Beroende och abstinens av Xanor – Camillas berättelse

Fakta:

Beroende av bensodiazepiner
Man delar in bensodiazepiner i preparat med kort och lång halveringstid. Halveringstid är den tid det tar för kroppen att bryta ner det verksamma ämnet med hälften. 
Man kan också dela upp dem i starka och svaga preparat.

Xanor är ett starkt (det starkaste) och korttidsverkande preparat. Man får ofta snabb effekt (en skjuts) och halveringstiden är 5 – 7 timmar.
Stesolid är ett svagare och långtidsverkande preparat som oftast inte ger någon skjuts och som halveras på 12 – 24 timmar.

Huvudregeln är att snabba och starka preparat ger en snabbare beroendeutveckling än svaga och långsammare.
Beroendets första del består av att man utvecklar ”toleransabstinens”. Vill säga kroppen har vant sig vid att man tillför preparatet och vill så småningom ha mer för att man ska uppnå samma effekt man en gång gjorde.

När man blivit beroende och får abstinens drabbas man ofta av en ”reboundeffekt” vill säga, det besvär man en gång tog tabletten för återkommer, ofta i högre styrka. Då är det lätt att tro att det är grundproblemet som återkommit när det i själva verket är abstinens.

När man ska sluta med bensodiazepiner är det för de allra flesta bäst att trappa ner dem i långsam takt. Detta för att lindra abstinensbesvären. Vi rekommenderar oftast nedtrappningstid på minst ett halvår men ofta betydligt längre än så.

Hör av dig om du har frågor om detta: info@rfhlstockholm.se