”Jag anklagar er för alla som bara faller och faller, djupare och mörkare ner i den totala natten.”
Så skriver författaren och poeten Kristian Lundberg i Sånger vid avgrunden. En berättelse om beroende, vilket dessvärre blev hans sista publikation, innan han alldeles för tidigt avled i april i år.
Boken berättar om uteliggarlivets vedermödor men indirekt berör den även det ointresse som makthavare och allmänheten visar upp inför problemet med hemlöshet. Att vissa faller utanför tryggheten har blivit en accepterad men även nedtystad sanning, likt en naturlag som inte går att ändra på. Varför tala om sådant när det finns så mycket annat betydelsefullt att engagera sig i?
En förvirrad dansk som bränner böcker upprör och skapar medieutrymme, allt medan tusentals människor i det rika landet Sverige sover med gatan som huvudkudde. Att leva i hemlöshet är en helvetisk och förnedrande vandring mot en för tidig död och de flesta av oss förefaller att se dessa vandrare som en naturlig del av gatubilden.
Detta gäller speciellt flertalet av våra politiker som hellre hänger sig åt valvinnande spörsmål som bensinpris och skattesatser. De vet att man inte vinner några val genom medmänsklighet och kärlek. Så de väljer att negligera problematiken samtidigt som de förminskar sig själva som människor. Bostadslösheten skulle kunna avhjälpas på tolv månader om det fanns politisk vilja att göra det. Receptet är enkelt; bygg fler bostäder och fördela lägenheterna till dem som står utan.
Någon gång kommer kriget i Ukraina att upphöra. Då kommer armador av byggarbetare att bygga upp landet på nytt och livet i jättelandet kommer gradvis att återgå till det normala. Samma sak hände i det sönderbombade Västtyskland under fyrtio och femtiotalet, om det finns politisk vilja så går det, vill man så kan man. Att bygga bort bostadslösheten i lilleputt landet Sverige hade varit betydligt enklare men av någon anledning så väljer såväl staten och kapitalet att inte göra det.
Kan det handla om att den uppblåsta och profitbringande bostadsmarknaden förutsätter att vissa skall sakna bostad?
Skribent Hans Johansson
info[@]equalsthlm.se
070-7972029
Läs också…
- Superhjälte till socialminister ”storsatsar” mot hemlöshet
- Stadens sociala bostadspolitik – dubbla budskap
En mycket kort och koncis reflektion över det nya Sverige. Hemlösheten som tillåts breda ut sig när allt fler bosätter sig i landet, stör vare sig den politiska klassen eller den stora bortskämda medelklassen. De har ju sina avdrag och räntesubventioner, och har sett värdet på sina fastigheter stiga för varje dag. Samtidigt som staten understöder detta genom att låta Riksbanken köpa bostadsobligationer; istället för att investera våra skattemedel i en statligt reglerad nyproduktion av billiga lägenheter Är det någon som har något att erinra om detta, så tystas hen effektivt med hänvisning till “värdegrunden”.