Artikeln är en del av: Artikelserien om LVU-kampanjen
Alla LVU-utredningar är inte neutrala och objektiva oavsett vad politik och myndigheter hävdar.
Equal har skrivit milt kritiskt gällande den motkampanj den svenska staten upprättat gentemot den så kallade ”LVU-kampanjen” som förekommer på vissa håll i världen. Vi har inte uttalat oss generellt om det är för få eller för många omhändertaganden av barn enligt LVU. Det har vi inte tillräckligt på fötterna för att kunna uttala oss om. Däremot har vi vänt oss emot den beskrivning som gör gällande att alla dessa processer alltid är rättssäkra. Vi har fräckt nog påstått att socialtjänsten gör misstag ibland, och att ibland, särskilt i LVU-ärenden, begår socialtjänsten något som är misstänkt likt övergrepp mot barnens vårdnadshavare. Som en följd av våra små skriverier har vi kontaktats av ganska många förtvivlade föräldrar som upplever att de blivit mycket orättvist behandlade av socialtjänstens personal.
Utredningar ska vara sakliga och neutrala enligt grundlagen
I en av Sveriges grundlagar, Regeringsformen står följande:
”9 § Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”
Saklighet och opartiskhet var det, ja… Vi kontaktades av en kvinna från en stad i Mellansverige. Det skulle snart vara rättegång där ett av hennes barn skulle omhändertas. Hon gav mig tillfälle att läsa socialtjänstens utredning. Den handlade mer om henne och hennes påstådda brister – än om hennes barns mående.
Utsattes för våld av tidigare partner
Kvinnans situation var i korthet att hon varit tillsammans med en man, fadern till det nu LVU-aktuella barnet, som misshandlat henne under tiden de var tillsammans och dessutom levde på de pengar hon arbetade ihop. Under hela tiden efter deras förhållande hade han drivit vårdnadsprocesser om barnet. Något som pågått under flera år.
Hon träffade en annan man och fick ett ytterligare barn med honom. Denna man slog henne inte men lät sig, och sin släkt i ett annat land, försörjas av henne. Under deras förhållande träffade han andra kvinnor och det ledde till slut till separation.
Vid ett umgänge med barnen då de bägge männen träffade varandra började de slåss, inför barnen.
Barnet ville inte gå till skolan – trots att mamman kämpar hårt
Det äldsta barnet hade haft svårt att komma iväg till skolan. Hon kämpade för att få iväg barnen till skolan på olika sätt – men lyckades långtifrån alltid. Skolan anger till socialtjänsten att man gjort anpassningar till barnet men det är inte något som kvinnan känner igen. Under en period hade det äldsta barnet mycket ont i fötterna och angav det som anledning till att inte gå till skolan. Smärtan diagnosticerades av sjukvården som ett fenomen som ibland drabbar barn i den åldern. Kvinnan kände pressen från skolplikten och socialtjänsten som hade blandats in vid det laget och ordnade en rullstol som hon kunde skjutsa barnet i till skolan. Detta var ett misstag skulle det visa sig. Det gjordes en LVU-utredning på bägge barnen. Den ogillades av domstolen men så fort domen kom startade socialtjänsten en ny utredning. Man accepterade inte ett nej.
Socialtjänsten lyfter in skvaller och spekulation i utredning
Tekniken socialtjänsten använder sig av är att bortse från alla röster som talar för att kvinnan är en bra förälder och lyfta fram de som påstår motsatsen. Nedan följer citat ur utredningen. Alla namn är ändrade.
Två personer från en skola uttalar sig på följande sätt:
”Ingela och Paul säger att man på skolan pratade om att mamma kanske hade ”Münchhausen by proxy”.”
”Paul uppger att mamma ljög om allt, det var uppenbart…”
”Paul säger att mamma offrade sina barn.”
”Paul säger att mamma är en olämplig förälder”
”Paul säger att skolan ser att X och X skulle mått bättre om de inte bodde hos mamma. Mamma har manipulerat barnen.”
”Paul säger att det är uppenbart att allt bara är ”fejk”, att allt bara är mammans berättelser.”
”Paul och Ingela säger att X gick i en oerhört bra klass i en bra skola”
”Paul säger att skolan (?) undrade om mamma gjorde försäkringsbedrägeri, att mamma försökte framstå barnen som sjuka för att hon skulle få pengar.”
Uppenbara spekulationer och illasinnat skvaller lyfts in i utredningen.
Barnskyddsteam går enbart på socialtjänstens uppgifter
Barnskyddsteamet i hemmastaden har kontaktats och de finner ingen anledning till oro. Då kontaktar socialtjänsten barnskyddsteamet i en annan stad. I utredningen uttalar sig en överläkare på följande vis om barn han aldrig träffat och om en kvinna han aldrig träffat:
”…det är akut att det behöver uteslutas att X och X blir utsatta för förgiftning.”
”Utifrån den information som Göran fått ser han att det skulle vara katastrofalt om X inte får hjälp”.
”Göran tillägger att även mamma behöver erbjudas stöd särskilt om hon har kopplingar till en sekt. Göran ser att mamma behöver egen vård inom vuxenpsykiatrin…”.
”Förgiftning”, ”kopplingar till en sekt”, ”mamma behöver egen vård inom vuxenpsykiatrin”. Dessa mycket särpräglade uttalanden skrivs in i utredningen som om de vore fakta. Hur har Göran fått uppgifter om förgiftning och om sektmedlemskap? Hur kan han bedöma att en person behöver vård inom psykiatrin utan att ha träffat personen i fråga? Läkarens uttalanden kan bara vara resultatet av riktad information till honom från socialtjänstens sida. Och han kan inte svara på annat sätt än vad han gör.
Socialtjänsten väljer att tro på före detta partners uppenbart falska uppgifter
Socialtjänsten väljer konsekvent att tro mer på kvinnans två före detta partners än på kvinnan. Man bortser helt från den första mannens dokumenterade våldsutövning mot henne. Man väljer att tro på den andre mannens helt ogrundade påståenden om att kvinnan förgiftar barnen (vitaminer) och är med i scientologerna. Uppgifter socialtjänsten ograverat för vidare till barnskyddscentrum som får replikera på dem. Helt över gränsen går det när socialtjänsten, i en utredning om omhändertagande av ett barn, återger mannens berättelse om att kvinnan placerat en mystisk kräm på hans penis som fått den att inte fungera normalt.
Vad var det nu det stod i grundlagen? ”9 § Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”
Erfarna barnutredare fann allvarliga fel i utredningen – det struntade domstolen i
Kvinnan lät inför förhandlingen, på inrådan av sin advokat, två erfarna socialsekreterare som tidigare arbetat med barnutredningar, granska denna utredning. De fann mycket allvarliga fel och att utredningen var uppenbart partisk. Dessutom kom BUP dagen innan förhandlingen med ett utlåtande om att barnet har autism vilket kan förklara en hel del av svårigheterna barnet haft i skolan. Det kändes bättre för kvinnan
Förvaltningsrätten skall fungera som en garant för att utredningar och beslut som dessa genomförs på ett rättssäkert sätt. Så hur gick det då? Förvaltningsrätten bortsåg helt från granskningen av utredningen. De valde att inte titta på den. BUPs utredning som fastställde att barnet har autism fäste de ingen vikt vid. De dömde precis som socialtjänsten ville att de skulle döma – barnet omhändertogs.
Ett par veckor senare kontaktar jag kvinnan och försöker få henne att offentligt uttala sig om det hon varit med om. Hon vågar inte. Gör hon det kan ju socialtjänsten bli arga och då finns ett underliggande hot om att hon inte får träffa sitt barn på umgängen.
Statlig motkampanj förnekar problem med rättssäkerhet gällande LVU
I den statliga motkampanjen mot LVU-kampanjen skriver regeringen följande på sin hemsida den tredje februari:
”Socialtjänsten är ryggraden i det svenska välfärdssystemet och de har ett mycket viktigt arbete med att skydda barn och unga från att fara illa. Regeringen vidtar nu fler viktiga åtgärder för att motverka desinformationen.”
Regeringen ger ett uppdrag till Socialstyrelsen att motverka ryktesspridning och desinformation om socialtjänsten. Dessutom ska straffet för våld eller hot mot tjänsteman skärpas och förolämpning mot tjänsteman ska kriminaliseras.
Kritik avfärdas som ryktesspridning och desinformation. Man ska skydda tjänstemän från hot, våld och förolämpningar. Inget fel i det men man nämner inget om vad som ska hända när det omvända sker. När tjänstemän sprider rykten och desinformerar om en medborgare. Vad som ska hända när tjänstemän hotar, utövar psykologiskt våld och metodiskt förolämpar och tar heder och ära av medborgare. Men sånt händer ju inte i vårt jämlika Sverige så det är ju uppenbart onödigt att nämna, eller hur?
Följ artikelserien om “LVU-kampanjen”
Skribent: Per Sternbeck
info[@]equalsthlm.se
070-7972029
Bo Edvardsson har forskning om just detta. Socialtjänstens utredningar baseras på skvaller. Socialtjänsten väljer själv vad dom vill tro och letar bevis som passar dem och deras syfte. Det är mer eller mindre så i alla barnutredningar. Socialsekreterarna har inte tillräcklig utbildning för att göra rättssäkra utredningar. Det är en rättsskandal av stora mått, i Sverige har vi anmälningsplikt till en myndighet där de som arbetar inte har utbildning för sitt jobb. Skvaller verkar de kunna i alla fall. Tack Equal för att ni tar upp detta.
Vi i den ideella organisationen Barnets Bästa känner väl igen denna berättelse, vi har hört många liknande. Även jourhem och familjehem skriver ibland på sina forum om svårigheter i samarbetet med kommunen. Nyss läste jag om en familj som kände sig tvungna att säga upp placeringen av en nioåring efter fyra år då denne blivit alltmer utåtagerande och familjehemmet bara blivit motarbetade. Ett jourhem skriver att socialtjänsten inte gillar dem, och därför känns det svårt att erbjuda en plats för ett barn som redan bott hos dem i ett år.. föreningen B.A.R.N. berättar om hur ett barn i familjehemmet plötsligen blir omplacerat efter att familjehemmet velat få barnet utrett på BUP; socialtjänsten kallade det samarbetssvårigheter. Jag tolkar det som samma brister i kompetens och rättsäkerhet som drabbar föräldrarna vid LVU och vårdnadstvister.