Debatt: Rättigheter i vården?

Debatt: Rättigheter i vården?
Nuvarande regelverk är ovärdigt, ett nytt system måste till. Foto: urra (AdobeStock.com)

I dagsläget utreder vården sig själv när patienter eller anhöriga blivit felbehandlade – ett nytt system måste till med oberoende utredare. Nuvarande regelverk är ovärdigt, menar en suicidefterlevande pappa

Vårdgivaren och patientnämnden utgör första linjen i nuvarande klagomålssystem. Men patientnämnden har inga som helst utredningsmöjligheter eller sanktionsmöjligheter. Att göra anmälan till patientnämnden med anledning av en anhörigs bortgång i suicid är dessutom för den enskilde något mycket smärtsamt.
 
I vårt fall ledde anmälan till skriftväxling med medicinskt ansvarig läkare vid vårdcentralen. Läkaren visade sig mycket försvarsinställd och lämnade dessutom flera av våra frågor obesvarade.
Vi begärde en Lex Maria-anmälan men fick veta att en sådan endast kan göras av chefsläkare inom SLSO (Stockholms läns sjukvårdsområde). Efter vårdcentralens internutredning ansåg de bägge chefsläkarna att det i vårt fall inte fanns grund för Lex Maria-anmälan. Dock gav SLSO läkarna vårdcentralen några anmärkningar.

Handläggaren på patientnämnden berättade att hen inte hade rätt att på egen hand sända ärendet vidare till IVO men tyckte att det fanns skäl för oss att göra det. Anmälan ska göras inom två år från händelsen. Vi var dock tveksamma bl a eftersom det skulle vara mycket smärtsamt att återigen behöva formulera sig. Och vi undrade dessutom vad det skulle kunna leda till?
Vi hade också fått veta att IVO inte har rätt att utdöma några disciplinåtgärder mot vårdgivare eller personal utan det görs av HSAN (Hälso-och sjukvårdens ansvarsnämnd). Systemet är minst sagt snårigt!

Medan vårt ärende var aktuellt hos patientnämnden/SLSO vet vi att det förekom informella kontakter mellan SLSO:s chefsläkare och vårdcentralsläkaren. Vi vet också att beslutet att inte göra lex Maria-anmälan först meddelades vårdcentralsläkaren, alltså innan de meddelades oss.
Vid en eventuell IVO-anmälan undrade vi om liknande saker skulle kunna förekomma även där?

Dessutom känner vi nu till IVO:s arbetsmetod i anmälningsärende. Om IVO öppnar ett ärende (och inte snabbt avslutar det) så begär man in patientjournalen från vårdgivaren och bereder denne tillfälle att yttra sig över anmälan. Därpå upprättar IVO ett förslag till beslut som parterna får möjlighet att tycka till om. IVO:s beslut går sedan inte att överklaga.

Att vården endast gör internutredning är oroväckande. En medicinskt ansvarig läkare är definitivt ingen neutral utredare vad gäller händelse på hens egen vårdcentral, utan står i beroendeställning till den egna personalen och den egna vårdcentralen.
Såväl patient som anhörig har idag en alldeles för svag ställning när det givits otillräcklig vård och/eller felbehandling. Ett nytt klagomålssystem måste till, med opartiska och fristående utredare. Alltså ett helt annorlunda system än det nuvarande som ju främst bygger på internutredning!

Det brådskar att förbättra vården av patienter med psykisk ohälsa. Kunskapsnivån är alldeles för låg hos vårdcentralerna som idag har ansvar för första linjens psykiatri.

Med dagens klagomålssystem är det mycket svårt att få sjukvården att erkänna sina brister. Det är som att slåss mot väderkvarnar! För att få underlag för en bättre suicidprevention så måste dagens klagomålssystem ändras radikalt! Nuvarande regelverk är ovärdigt dagens Sverige.

Cirka 9 månader efter SLSO-läkarnas beslut gjorde vi i alla fall en anmälan till IVO som strax före julen 2019 meddelade att vårt klagomål ska utredas. Men kvarnarna mal långsamt och vi har sedan dess ingenting hört från IVO.

Skribent: En pappa
info[@]equalsthlm.se
070-7972029

1 Comment

  1. Varför har Sverige ett system var myndigheter utreder sig själva-tror en enda människa detta blir rättvist mot drabbade när myndigheterna gjort fel? Självklart ser inrättningarna istället till egna intresset – karolinskas hantering av macchiarinifallet, var visselblåsarna mobbas, är belysande off exempel på maktmissbruket inom just sjukvården. Var är partiernas talesmän i dessa frågor- de sitter välbetalda i riksdagen företräda medborgarna, men hörs aldrig av. Unikt saknar svenska patienter utkrävbara rättigheter, när saker går fel i hälsovården, men det är helt tyst om, frågan debatteras aldrig. Inte heller finns etablerade konsumentorganisationer till stöd, vilket är väldigt underligt, med tanke all kritik hur går till inom svensk sjukvård, patienter blir tex knappt lyssnade på, som vårdanalys upprepat konstaterar.

Kommentarerna är stängda.