Föreställ dig att någon tar 40 000 kronor från dig och ger pengarna till någon annan du är skyldig pengar. Skulle du vara bekväm med det? Det är precis vad som hände en patient på rättspsyk i Sundsvall i januari i år. Polisen anser att inget brott begåtts. IVO tittar inte ens på ärendet.
I Sverige sägs vi alla vara lika inför lagen. Men vissa är mer lika inför lagen. Andra mindre. Patienter i rättspsykiatrin tycks definitivt tillhöra den senare kategorin. Gunnar (som egentligen heter nånting annat) är patient på rättspsykiatriska regionkliniken i Sundsvall. Han har skulder till kronofogden. Skulder han ådragit sig när han inte mått särskilt bra. Skulder han ådragit sig när han varit på rymmen från rättspsyk, för det har Gunnar varit.
Gunnar samlade på sig större summa
Gunnar har suttit (eller vårdats som det brukar heta, men Gunnar får ingen vård att tala om, så det är mer passande att säga ”suttit”, som man säger om kåken) i lång tid vid det här laget, 14 år. Han sitter på obestämd tid och ännu finns inget som talar för att han ska få komma ut i närtid. Han har faktiskt inte haft en enda permis på de senaste fyra åren. Trots det när Gunnar en dröm att komma ut någon gång. När det händer är det lättare att ha pengar att möblera upp en lägenhet med. Det var för detta ändamål han sparade pengar inne på avdelningen. Han bad en annan patient som fick permissioner att ta ut pengar till honom från bankomaten då och då:
Värdesaker har ”försvunnit”
-Om jag skulle spara pengarna i banken skulle kronofogden mäta in det. Det finns kassaskåp på avdelningen som endast personal har tillgång till och där patienter kan förvara värdesaker som kontokort, kontanter eller annat, berättar Gunnar och fortsätter:
– Problemet är att pengar och värdeföremål genom åren ”försvunnit” ur detta kassaskåp. Kort sagt är förvaring i kassaskåpet inte säker. Det fick mig att bära på mig pengarna. Jag är medveten om att det inte är tillåtet men jag har inte hittat någon annan lösning på problemet
Den 20 december gjorde personalen en ytlig kroppsvisitation på Gunnar och fann 40 000 kronor i hans kalsonger:
– Jag hade just haft besök av min drygt 80-åriga mor, berättar Gunnar, och sjukhuset ville få det till att hon fört in pengarna till mig och att vi tillsammans planerat en ”flykt”. Sjukhuset beslagtog pengarna och polisanmälde min mor för ”främjande av flykt”.
Chefsöverläkaren kontaktar kronofogden väl medveten om sekretessbrott
Under jul och nyår hände ingenting. Men sen började det röra på sig:
– Den 21 januari 2019 skulle min mor komma på besök. Min tanke var då att ge henne pengarna så att hon skulle kunna förvara dem åt mig. Men innan dess kontaktade chefsöverläkare Mats Persson kronofogden.
Ur journalerna:
”Trots patientens rätt till sekretess kontaktar jag därför Kronofogden…”.
”Kronofogden konstaterar att patienten har en skuld på ungefär 500 000 kronor och beslutar därför om utmätning, strax därpå kommer en tjänsteman från myndigheten till kliniken och hämtar pengarna.”
”Jag ser mycket allvarligt på att patienten bar på sig och överhuvudtaget innehar en så stor mängd pengar eftersom jag menar att det handlar om förberedelser inför en rymning…”
”Allvarlighetsgraden blir enligt mitt förmenade inte mindre av att modern handhar pengarna, dels påträffades pengarna omedelbart efter ett besök av modern och dels har patienten tidigare avvikit från ett besök hos henne. Att modern har pengarna gagnar således inte behovet av samhällsskydd och ligger heller inte i patientens intresse eftersom han inte kommer framåt i vården genom upprepad misskötsamhet.”
80-årig moder anklagas av RPK Sundsvall
Det kanske ska sägas här att Gunnars 80-åriga moder bor 30 mil från Sundsvall. Hon är en mycket skötsam person som aldrig har brutit mot lagen och troligtvis aldrig kommer att göra det. Det skulle aldrig falla henne in att smuggla in pengar till Gunnar. Och vad skulle han göra med dem där?
Avvikningen Gunnar gjorde på besök hos henne bestod i att sprang ifrån de vårdare som var satta att bevaka honom. Hans mor hade ingen aning om att detta skulle ske och medverkade på inget sätt i det hela. Det skulle liksom aldrig falla henne in. Ingen misstanke mot henne uttalades vid tillfället, ingen anmälan gjordes. Trots detta misstänkliggör Mats Persson henne grovt flera år senare.
Gunnar polisanmäler RPK Sundsvall
Mats Persson fortsätter att skriva följande:
”Vidare får patienten information om att jag dels gjort en polisanmälan med anledning av främjande av flykt och dels kontaktat kronofogden med anledning av de 40 000 kronorna. Han upplyses också om att jag i båda fallen kan ha överträtt offentlighets- och sekretesslagen och att det står honom fritt att anmäla denna överträdelse till IVO, JO och polisen.”
Det är en sanning med modifikation att det står en rättspsykspatient ”fritt att anmäla” en personal och särskilt då en chefsöverläkare, som har rätten att bestämma allt om patientens liv; restriktioner, medicinering, besök, förmåner, frihet, allt. Om man som patient går vidare i detta kan det få konsekvenser för många år framöver.
Gunnar var så upprörd över det som skett, och kände att han har så lite att förlora, att han valde att polisanmäla Mats Persson. Dels för brott mot sekretessen men också för det chefsöverläkaren gjort med hans pengar. Parallellt gjorde han en anmälan till IVO.
Polisen i Sundsvall lade ner ärendet
Egenmäktigt förfarande är i svensk rätt ett tillgreppsbrott . En av
situationerna då egenmäktigt förfarande kan komma i fråga är ”då annans
besittning olovligen rubbas på så vis att den rättmätige ägaren hindras
att använda föremålet som det är tänkt.” Denna beskrivning stämmer
ganska väl in på det som drabbade Gunnar i förhållande till sina pengar.
Det tyckte inte lokalpolisen i Sundsvall. De avskrev ärendet då de menade att något brott inte begåtts överhuvudtaget.
– Vilken annan person i samhället än en rättspsykspatient hade kunnat
bli avplockad en stor summa ärliga pengar av sjukvårdspersonal som sedan
lämnar över pengarna till någon patienten står i skuld till, utan att
det är ett brott, säger Gunnar. Det här hade inte kunnat hända någon
annanstans än i rättspsykiatrin. Och jag tror faktiskt inte att det hade
kunnat hända på någon annan rättspsykiatrisk klinik än just Sundsvall.
De kör sitt eget rejs här. Så upplever jag det.
IVO tar inte upp fallet
Ett par dagar efter polisens besked kom IVOs utslag. IVO,
Inspektionen för Vård och Omsorg som alla tror har till uppgift att bevaka att
det går rätt till i vården. Deras svar var tydligt och klart: ”Inspektionen för
vård och omsorg (IVO) utreder inte ärendet eftersom IVO inte har skyldighet att
utreda denna typ av klagomål enligt patientsäkerhetslagen”.
Några rader längre ner i beslutet framgår följande:
”Av din anmälan framgår att ansvarig verksamhet har fått kännedom om
klagomålet. Det är i första hand den verksamheten som ska ta emot och besvara klagomål”.
Här vill alltså IVO, en svensk kontrollerande myndighet, att en person som
blivit utsatt för något som åtminstone misstänkt mycket liknar ett brott, ska
gå till förövaren med sitt klagomål över brottet han varit utsatt för.
Gunnar har överklagat polisens nedläggning av ärendet som
han menar utgör tjänstefel. Ärendet är
nu återupptaget av ansvarig polis och skickat för bedömning till
åklagarkammaren i Sundsvall. I dagsläget finns inte mycket som talar för att
åklagarkammaren gör en annan bedömning.
Fortfarande kvarstår grundproblemet som startade allt. Att patienter känner sig
osäkra på om deras värdeföremål är i säkert förvar hos rättspsykiatrin i
Sundsvall. Och om en chefsöverläkare hanterar andras egendom så lättvindigt som
i det här fallet – vad kan man då kräva av annan personal?
Spektakulär rymningsplan hos Specsavers – enligt rättspsykiatrin
I rättspsykiatrin i Sundsvall kan en begäran om optikerbyte omvandlas till flyktplan.
Allt kan vändas emot patienten
Gunnar har glasögon som han med jämna mellanrum behöver byta då hans
syn försämras stadigt. Rättspsykiatrin i Sundsvall erbjuder honom enbart
att nyttja en privat optiker med skyhöga priser. Då Gunnars besök hos
optikern är bevakade har han inte så mycket val. Det blir den optikern
eller inga nya glasögon. Gunnar har ansökt om att få köpa glasögon hos
Specsavers istället. Det har han fått nej på. Anledningen är
”säkerhetsskäl”. Som patient i rättspsykiatrin kan
allt man gör och säger, vändas emot en. Den 21 januari utvecklar Mats
Persson sin rymningsteori i journalerna:
”Därefter meddelar jag
patient hur jag och kliniken ser på det inträffade; att vår mening är
att hans anmodan om att få besöka en viss optiker tillsammans med
förekomsten av de 40 000 kronorna i kalsongerna talar för att han höll
på att planera en avvikning…”
– Specsavers har en helt annan
prisbild med diverse erbjudanden som gör det mer fördelaktigt att köpa
glasögon där. Det är mitt ekonomiska sinne, och ingen avancerad
rymningsplan inkluderande skum personal på Specsavers, som ligger bakom
mitt intresse för att byta optiker, säger Gunnar uppgivet.
Per Sternbeck
Artiken är hämtad från vår vänförening Riksföreningen PAR
Läs också:
Inför tillfälligt stopp för ECT i tvångsvård
Säker tristess på Helix