Barnkonventionen hindrar inte barnfamiljer från att vräkas

Barnkonventionen hindrar inte barnfamiljer från att vräkas
Farsta Stadsdelsförvaltning har beslutat om att vräka den ensamstående mamman och hennes barn från en av stadens träningslägenheter. Foto: Laiotz (AdobeStock.com)

En ensamstående mamma med tre barn kontaktade Equal eftersom Farsta Stadsdelsförvaltning ville vräka henne och barnen från sin träningslägenhet. Hon hade överklagat till förvaltningsdomstolen och fått avslag även där. Vi hjälpte henne skriva en överklagan till Kammarrätten men fick vi besked om att de inte tar upp målet. Vilken nytta gör Barnkonventionen när den inte hindrar barnfamiljer från att vräkas?

Barnkonventionen är sedan 1:a januari i år lag. Många har uttryckt förhoppning om att den ska hindra barnfamiljer från att vräkas. Enligt 27:e artikeln har barn har rätt till skälig levnadsstandard som innefattar rätten till en bostad. I ett välfärdsland som Sverige med stora resurser ska detta inte var ett problem att efterfölja. Men, Barnkonventionen verkar inte ha någon rättslig effekt på Socialförvaltningar och Sveriges domstolar.

Domstolarna ger Farsta Stadsdelsförvaltning rätt att vräka

Farsta Stadsdelsförvaltning har beslutat om att vräka den ensamstående mamman och hennes barn från en av stadens träningslägenheter. Kvinnan överklagade beslutet till förvaltningsrätten som gav Stadsdelsförvaltningen rätt. Och vi överklagade förvaltningsrättens avslag till Kammarrätten som inte gav prövningstillstånd. Därmed står beslutet fast.

En nämndeman i förvaltningsrätten gick emot majoriteten

I förvaltningsrätten hade en av nämndemännen en avvikande uppfattning. Denne ville att målet skulle återförvisas till Stadsdelsförvaltningen för vidare utredning och hänvisade till att det inte framgick i utredningen att de hade gjort någon barnkonsekvensanalys. En sådan ska göras om det finns ett barn som berörs direkt eller indirekt av ett beslut.

Barnets bästa – gäller sedan innan införandet av Barnkonventionen

Innan Barnkonventionen blev lag i Sverige hade den i stora delar införlivats i svensk rätt. Enligt Socialtjänstlagen ska Socialnämnden redan ta stor hänsyn till barnets bästa. Bla ska ”Vid åtgärder som rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas”. Socialnämnden ska också ”verka för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden”. Och ”när en åtgärd rör ett barn ska barnet få relevant information. Ett barn ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör barnet.

Men Stadsdelsförvaltningen har över huvud taget inte pratat med barnen eller brytt sig om barnens behov av ett hem med stabila uppväxtförhållanden.

Barnkonventionen

Enligt barnkonventionens 3:e artikel ska vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Enligt artikel 12 ska barnets åsikter tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Enligt 27:e artikeln har barn har rätt till skälig levnadsstandard som innefattar rätten till en bostad. Barnens behov ska vara central i alla beslut som rör barnet.

Barnen har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar

Hennes barn har alla tre neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. De har autism och dyslexi, och svår ADHD och dyslexi. Deras skolor har skrivit orosanmälningar om barnen till Socialförvaltningen, både nu i år och tidigare när de bodde på andrahandsmarknaden. Det framgår enligt orosanmälningarna att de tre barnen mår mycket dåligt över att familjen riskerar att bli hemlösa i november.

BUP mycket kritiska till vräkningen

Ena barnet har varit intagen på BUP under ett par perioder i år, pga daglig självskadebeteende och allvarliga självmordsplaner. BUP har också gjort orosanmälningar. Enligt BUP är det ur ett barnperspektiv mycket olämpligt att de vräks. De påpekar att alla syskon har neuropsykiatriska diagnoser och har därför ett särskilt stort behov av en stabil hemmamiljö, och att en flytt riskerar att försämra samtliga barns psykiska hälsa.

Utsatt för våld i nära relationer

Den ensamstående mamman har tidigare varit utsatt för våld i nära relationer och fick höga hyresskulder pga hennes dåvarande man. Efter detta kunde hon inte själv få en egen lägenhet. År 2014 tilldömdes kvinnan rätt till en bostad i Förvaltningsrätten. Skälen i domen var att hon var en våldsutsatt kvinna som hamnat i ekonomiskt trångmål, och att hon inte hade möjlighet att ordna ett boende till sig och sina barn som tillgodoser deras behov samt att barnen mådde dåligt pga boendesituationen.

Farsta Stadsdelsförvaltning verkställde inte beslutet på fyra år

Beslutet verkställdes inte förrän efter fyra år, dvs 2018. Under de fyra åren levde familjen mycket osäkert. Först flyttade de runt sju gånger mellan andrahandsboenden. Till slut bodde de som inneboende hos en kvinna med alkoholmissbruk, eftersom kvinnan utvecklade panikångest och klarade inte längre av att leta efter ett bättre boende som hon hade råd med och som låg tillräckligt nära barnens skola. Skolan var ett av barnens få trygga fasta platser och kvinnan ville inte att de skulle tvingas byta.

Kvinnan anmälde Farsta till JO som uttalade allvarlig kritik mot Stadsdelsförvaltningen. Till slut fick hon alltså en träningslägenhet år 2018. Nu, två år senare, vräker de henne. De påstår att hon inte tillhör personkretsen som träningslägenheter är till för. Hennes förhållanden har inte förändrats på de två år hon bott i träningslägenheten.

Kvinnan lider själv av psykisk ohälsa

Kvinnan har ångestattacker, panikångest, och misstänkt PTSD. Panikångesten kommer när hon vet att hon inte har någonstans att ta vägen med sina barn. När hon försöker leta efter lägenheter får hon panikångestattacker när hon inte hittar någon bostad som hon har råd med. Hon drabbas också av handlingsförlamning och har en allvarlig sömnstörning. Allt detta stöds i läkarintyg.

Vräkningen ska verkställas den 1:a december 2020 – vad händer nu?

Farsta Stadsdelsförvaltning har ändrat sig flera gånger om var familjen ska ta vägen efter vräkningen. Först sade de att de skulle få bo på vandrarhem, i enlighet med Stockholms tak-över-huvud garanti. Sedan ändrade de sig och sa att de förstod att kvinnan behövde en insats och att de avsåg att hon skulle få bostad via SHIS bostäder. Hyran för en fyra hos SHIS ligger på 17,700 kr medan hennes nuvarande hyra är drygt 9,000 kr för en fyra. Kvinnan är självförsörjande men går nu på a-kassa då hon blivit uppsagd på grund av Corona-läget. Om de ska bo på SHIS så blir kvinnan tvungen att söka försörjningsstöd för att kunna tillgodose familjens behov. Detta rimmar illa med att Socialtjänstlagens intentioner om att socialtjänsten ska inrikta sig på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.

Dessutom är boendetiden begränsad till max fem år hos SHIS, vilket kortas om man har mer än tre års kötid i Bostadsförmedlingen kö vilket kvinnan har. Med den höga hyran kommer hon inte kunna bli skuldfri och söka vanliga lägenheter när hon har maxat boendetiden hos SHIS. Vi förstår inte varför Stadsdelsförvaltningen ska vräka familjen från en träningslägenhet och ersätta detta med ett annat slags boende som inte är permanent.

Vi hade nyligen ett möte med Stadsdelsförvaltningen och de sa att om hon vill ha en fyra hos SHIS måste hon först stå i kö och under tiden bo på hotelljouren i Skärholmen. Problemet med hotelljouren är att det bor många missbrukare där och det är mycket olämpligt för barn att bo där. Eller så kunde hon ta en trea i Skarpnäck eller Rinkeby. Barnens far dog i Skarpnäck och det vore mycket traumatiskt för dem att bo där. Och Rinkeby ligger långt från barnens skolor, och särskilt då den yngsta av barnen.

Barnkonventionen – ett fint dokument med tomma ord?

Syftet med att göra Barnkonventionen till svensk lag var att barns rättigheter skulle bli starkare. I prop. 2017/18:186 Inkorporering av FN:s konvention om barnets rättigheter skrev regeringen:

Mot bakgrund av vad utredningen har anfört är det regeringens bedömning att barnkonventionen inte heller fått tillräckligt genomslag i rättstillämpningen. Enligt utredningen kan beslut om att följa barnkonventionen ha fattats på högsta ledningsnivå inom kommuner eller statliga myndigheter, men får inte genomslag i praktiken om konventionen inte knyts till den lagstiftning som gäller i kommunens eller myndighetens verksamhet. Konventionen tycks ofta uppfattas endast som ett policy- eller värdegrundsdokument för verksamheterna och inte som ett åtagande.

Om domstolarna inte tar hänsyn till Barnkonventionen blir konventionen fortfarande inte ett åtagande. Myndigheter kan hänvisa till den i riktlinjer men strunta i den i faktisk handläggning av ärenden då den saknar rättslig verkan. Många kommer nog bli besvikna över att rättigheterna i Barnkonventionen visar sig vara fina ord utan någon verklig effekt.

Skribent: Dennis Aberos
info[@]equalsthlm.se
070-7972029

Gillade du artikeln?

Stötta oss genom att ge en gåva så kan vi skriva fler
artiklar/rapporter/krönikor/intervjuer

Swish till nr: 123 346 43 69 skriv Gåva i meddelandefältet eller skanna QR-koden i din swish-app.

Tack för Ditt stöd! Allt vårt material finns på webben och är gratis att ta del av.

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.