Antidepressiva under tvång på vårdcentral

Krönika

Antidepressiva piller

Marianne är 50 +. Hon har jobbat i omsorgen i hela sitt liv och har nu tagit slut. Hon har varit svårt deprimerad under lång tid och mäktar inte längre med att arbeta i den branschen. Hon säger upp sig från sitt arbete. Går till läkare, blir sjukskriven och får antidepressiva som hon inte mår bra av. Efter många månader av dåligt mående är hon inskriven på arbetsförmedlingen trots att hon fortfarande är svårt deprimerad. Hennes handläggare konstaterar att hon är i för dåligt skick för att stå till arbetsmarknadens förfogande och säger att hon måste sjukskriva sig.

När Marianne är hos läkaren nu i slutet på februari 2017 berättar hon hur hon mår och det finns inget tvivel om att hon är svårt deprimerad. Läkaren förskriver KBT-terapi och antidepressiva. Marianne tackar ja till KBT-terapin men är tveksam till att igen ta SSRI-preparat eftersom hon mått så dåligt av dem när hon försökt tidigare.
Då frågar läkaren henne retoriskt: ” Om du vore en diabetiker – skulle du inte ta ditt insulin?”.
Vill säga, läkaren använder exakt det försäljningsargument som läkemedelsindustrin valde att lansera de antidepressiva SSRI-preparaten med när de kom för 20 år sedan. Det är just ett försäljningsargument som saknar all vetenskaplig grund (läs mer om detta i intervjun med Robert Whitaker på denna sida).

Antidepressiva – an offer you can´t refuse

Vad värre är, läkaren sjukskriver Marianne, med konstaterad svår depression, i bara 14 dagar. Under den tiden ska hon tänka över sitt beslut och acceptera att ta medicinen. Annars kommer läkaren inte att sjukskriva henne. Marianne blir hemskickad med detta. Läkaren har ställt henne inför två alternativ. Att vägra ta medicinen och då få sin ekonomi raserad. Eller att ta emot medicinen och må så dåligt som hon gjort förut.

I Sverige kan man, officiellt, bli vårdad mot sin vilja genom två lagar, LPT, Lag om psykiatrisk tvångsvård eller LVM, Lagen om vård av missbrukare. Marianne faller inte inom ramen för någon av dessa lagar. Trots det är det uppenbart blir hon utsatt för tvång av vården.
Inofficiellt kan sjukvården tvinga människor att ta emot vård man absolut inte vill ha genom detta. Det här är inte första gången och det är med största säkerhet inte heller den sista. Är det ett lagligt agerande från läkarens sida?

Ja, tyvärr är det, det. Socialstyrelsens riktlinjer för behandling av ångest och depression säger att första behandlingsval för depression är just KBT-terapi och medicinsk behandling med antidepressiva.
Vill man som patient inte ta emot behandlingen kan man välja att inte göra det, men då anses man inte göra sitt yttersta för att bli frisk så snabbt som möjligt. Detta är en giltig anledning för läkare att inte sjukskriva och för Försäkringskassa att inte betala ut sjukersättning.

Patienter maktlösa

Mariannes situation visar också på hur maktlös patienten är inom svensk sjukvård. Man har inte rätt att kräva egentligen någonting. De egna erfarenheterna, t.ex. av mediciner, är inget värda. Man ska foga sig och göra det experterna, läkarna, säger att man ska. Annars blir man bestraffad eller ställd inför omöjliga val. Tänk om Marianne istället hade haft rätt till läkemedelsfri behandling. Om vi i Sverige, liksom i våra grannländer, hade haft tillgång till olika former av psykoterapier. Då hade det som nu inte kan beskrivas som något annat än tvång varit en vård som verkligen styrs av det fria valet. Sådan vård existerar inte i dagens Sverige.

Marianne beslutade sig för att ta emot medicinen men inte ta den. Hon berättade för läkaren om sitt beslut och fick in sjukskrivning. När hon frågar efter KBT-terapin blir svaret:
”Den är det inte så bråttom med”.

Text: Per Sternbeck

Vi tror att inofficiellt tvång är vanligt. Känner ni till människor som är eller varit utsatta för inofficiellt tvång, mejla oss på: info@rfhlstockholm.se