Uppdrag att motverka “aktiv medverkan”

Flyttlass ett resultat av aktiv medverkan
Kan aktiv medverkan anses frångå det ansvar att som myndighet kunna avslå en ansökan till ett socialt bostadskontrakt, med hänvisning till att sökande varit selektiv I sitt ansökande på egen hand? Foto: AdobeStock.com

Texten är skriven utifrån både det jag själv har upplevt i samband med ansökan om socialt bostadskontrakt. Tre ansökningar där de angav som skäl på avslag att jag varit selektiv i mina bostadssökningar. Till svar angav jag att mina ansökningar utgick från att kunna söka bostad till orter där en god kommunikation och arbete fanns att tillgå. Det ensamt var inte godtagbart att ha som försvar.

Just då visste jag inget om social dumpning. Såg det mer som att hänvisningen att söka sig till orter utanför naturligtvis var rätt, främst för att kötider var kortare där. Själva strategin fungerade eftersom jag fick ju till slut en bostad i en annan mindre kommun. (min kötid drygt 3 år) Så långt senare har jag reagerat på att det blev ju exakt så som Socialförvaltningen förespråkade. Det var inte av dem ansett som att de tvingade mig att söka bostad över huvud taget. Skillnaden var att flytten skulle se frivillig ut.

I ett val mellan att fortsätta vara strukturellt hemlös eller flytta så var ju valet enkelt. Därför kan man heller inte se det mer som ett sätt att mörka det till att vara just social dumpning. Min selektivitet blev därför till ett facit att den dolda sociala dumpningen är en lyckad strategi. Och därmed kan det fortgå inofficiellt.  Därav blir det inget som kommer dokumenteras till att ingå i motverkan till social dumpning.

Reaktion och åsikter till

Slutredovisning: Uppdrag att motverka aktiv medverkan till bosättning i annan kommun.

För det första kan man reagera på själva upplägget där man ska komma till rätta med och motverka social dumpning. Ska den formuleringen i sig tolkas som att det ändå ger ett fritt spelrum att det ändå kan fortgå. När man anger att de ska motverka till social dumpning, är det då upp till var och en av kommunerna att kunna frångå sitt ansvar?

Det anges också att det är ett sätt att kunna hantera ärenden där det handlar om personer med skyddad identitet. De om något har i sin utsatta situation andra påverkande skäl till att finna sin trygghet på annan ort.

Skulle det då kunna ses som en slags vägledning till att dess legitimitet kan även gälla för övriga? Är det den mest övervägande attityden utifrån en kommuns legitimitet på sitt handlande? Med anledning av den sekretess som råder i handhavandet för personer med skyddad identitet, är utgångsläget helt korrekt. Frångår man då de övrigas förutsättningar där social dumpning egentligen inte behöver vara aktuell?
Ovanstående kan man ha i åtanke när man fortsättningsvis läser nedanstående text.

Kan aktiv medverkan anses frångå det ansvar att som myndighet kunna avslå en ansökan till ett socialt bostadskontrakt, med hänvisning till att sökande varit selektiv I sitt ansökande på egen hand?
Det är för mig ett klent skäl att ha till ert avslag, eftersom det ger en bild av att hur den ansökande än går till väga, kommer ett legitimt skäl från en myndighet var mer övertygande än vad den sökande än må ha gjort.
Med andra ord kan myndigheten ange vad som helst som skäl på avslag, då deras rättighet att hänvisa till lagar och paragrafer utan att se den verkliga sanningen som den ansökande står inför.
Det vill säga att strategin går ut på att den ansökande har ensamt fullt ansvar att själv finna en bostad. Ja det är en dold hänvisning till social dumpning.
Om det sedan ej ger resultat är det inte på något sätt som att se det med ansvar från myndighetens sida. Att man anser att personer självmant ska ansöka om bostäder i andra kommuner är inofficiellt ansett som en lösning för den enskilde.

I ett försök att på så sätt stå utan kommunalt ansvar när det faktiskt fungerar.
Det är en hyresvärd som har det slutgiltiga avgörandet om en bostad ska fördelas till den sökande. Och med de kriterier en hyresvärd har för godkännande av en tilltänkt hyresgäst kan den ansökandes historik ej låta en ansökan godkännas.
Här utgår jag från mig själv då jag har skulder hos kronofogden. Vilket är ett av de största hindren man kan ha och som en hyresvärd aldrig kan godkänna.
Bedömningen utifrån det som där presenteras får var och en avgöra hur den ska både tolkas och bedömas. Huvudsaken är att presentera det utifrån mitt sätt att se på det.

Det blir därför dessa tre olika aktörer som så att säga står still utan att se någon lösning. 1, den som ansöker, 2, Socialtjänsten och 3, hyresvärdar.
Alla har de på ett eller annat sätt sett till att ingen ska anses ha ansvar av att tex en hemlös får hjälp till en bostad.

För att relatera till mig själv, angav min handläggare på Socialtjänsten att jag skulle ansöka om bostäder i andra närliggande kommuner. Det var enligt handläggaren större chans att få ett kontrakt där. Då jag ansåg att det berodde på det skälet att det inte fanns arbete att erhålla på dessa mindre orter, svarade handläggaren “Det gör väl inget! Du har ju hjälp härifrån!”

Jo så må det ha varit.
Det utgör ändå just med att hänvisa till mindre orter för sitt kunna legitimera en “frivillig” flytt utan att se det som ett tvång utifrån deras egna kriterier.
Sen kan man ju ställa sig frågan om hur den kommunen i sin tur tar över den ansökandes ekonomiska möjligheter. Om nu det är brist på arbete på orten, kan då den tillkomna kommunen avslå en ansökan om försörjningsstöd med hänvisning till att sökanden inte har medverkat till sitt eget ansvar att erhålla ett jobb. Oavsett om nu den kommunen är införstådda med att erhålla ett arbete är i en mindre omfattning. Det kan tilläggas att hyresvärdar allt som oftast ej godkänner försörjningsstöd som en inkomst.

Det blir därmed en lika situation utifrån att åter hänvisa till de legitimt lagar och paragrafer som man har. Skillnaden är att man har endast bytt ut kommunen så är det ändå samma jargong.
Därav står den sökande åter igen inför att bli vräkt då en ekonomisk förlust blir gällande.

Vilket det var just det man ville motverka då den sökande anmodades att flytta. Den sökande kan heller inte ange att flytten skedde med hänvisning av föregående kommun, eftersom flytten ser offentligt ut som frivillig. Så för en hyresvärd kan det hela redan här ses som att det handlar om en social dumpning. Vilket också förklarar varför den sökande inte alltid blir godkänd som hyresgäst då den tilltänkta kommunen förstår vad som anses. Ett ännu större legitimt inofficiellt sätt att kunna ange att det är den sökandes egna ansvar som gäller.

Ett oansvarigt tillvägagångssätt där ingen vill ta på sig ansvaret att en bostad är en mänsklig rättighet enligt FN.
Är då själva upplägget med den strategin helt okej? Så länge man kan ange en brist på där klienten ej har “aktiv medverkan” kommer det hela anses som ett legitimt ansvar utifrån de kriterier som ställs.

För mig gav det till slut resultat. Då jag till slut blev erbjuden en bostad på en mindre ort, tackade jag naturligtvis ja. Däremot har det visat sig vara en kommun med lite arbetsförutsättningar. Det finns en hyfsad kollektivtrafik där jag kan pendla. Vilket är en förutsättning för att ta mig till ett framtida arbete. Så kan jag då se som att strategin från Socialtjänsten är rätt?

Nej naturligtvis inte!

Den stressen att det gehör man så väl behöver över den situation man befinner sig i, kan aldrig anses vara legitimt utifrån sitt ansvar mot sina kommuninvånare. När jag lämnade in min första ansökan till Socialtjänsten om socialt kontrakt, fick jag ett svar av en handläggare på boendeenheten, “Ja tro nu inte att vi har sådana bostäder i Kalmar! Var beredd på att du kan hamna i Påryd!”

Vilket för mig efteråt har framstått som att Socialtjänsten i Kalmar ansåg att “sämre bemedlade medborgare” ska anpassas till Påryd. Om det fanns en överenskommelse dem mellan där Påryd var medvetna om synen på dem, ska jag låta vara osagt.


Jag kan endast se det som att jag social dumpade mig själv för längtan till ett hem var större än att se på vart jag hamnade. Det blev ett beslut taget just med en bedömning att strategin från Socialtjänsten fungerade. Det ser ut som en frivillig flytt, och jag kan inte ange att det berodde på en handläggares hänvisning. Helt enkelt för att det aldrig dokumenterades som så.
Så med långt avstånd till familj, vänner och ett framtida arbete så frågar jag mig om jag är hemma.
Jag har ett hem men kan inte kalla det hemma. Sedan får man naturligtvis anse det låta som ett egoistiskt tänk.

För mig är det att acceptera att jag kommer aldrig härifrån. Till det tillkommer det en skuldbeläggning på mig själv eftersom jag är medveten om att jag inte kan skylla på någon annan än mig själv. 

Det kan tilläggas att jag är väl medveten om att skulder hos Kronofogden är mitt eget ansvar. Det finns dock nu ett godkänt beslut att skuldsanering är möjligt. Det som förhindrar att det blir aktuellt att genomföra, ja det är ju avsaknaden av ett arbete, då min nuvarande inkomst som arbetslös ej är tillräckligt hög. Så det blir åter igen ett moment 22. När man nu har fått en skuldsanering godkänd, kan man då ansett att man “gör skäl för sig” och tar ansvar. Att den sedan ej kommer igång blir ändå med en syn på att jag inte gjort tillräckligt. Nej jag skyller inte ifrån mig. Att en arbetsgivare gör sin bedömning och snarare ser mina skulder som ett hinder, än att ge mig en chans att starta min skuldsanering är ju upp till dem.

Social dumpning är inget mer än att legitimera synen på att omyndigförklara ansökande till ett hem på fiktiva lösningar. Hur kunde man ens komma på det tillvägagångssättet från första början utan att se vad det innebar?

Ett oansvarigt sätt att bedöma människors utsatthet utan att ta ansvar för sina handlingar. Det är verkligen att blunda för sanningen ute i dagens samhälle. Och att det får ske på så pass hög nivå utan att förstå sitt eget kommunala ansvar.
Kan en ny lag tillkomma för att ‘motverka’ social dumpning är jag tacksam att de som idag står inför detsamma får bättre förutsättningar att få bo där de själva vill. Det om något skulle jag vilja kalla för att ta kommunalt ansvar på allvar. Om det sedan efterföljs är en annan sak. För man anger endast att man ska motverka att social dumpning ej ska ske.

Det kan ju tolkas som att det finns trots allt en liten del där det fortfarande kan tillåtas. Byt ut ‘motverka’ till ‘totalt’ så får man en helt annan innebörd. Då skulle man kanske få den effekt man eftersöker. Eller finner man andra vägar där motverkan inte har någon betydelse alls.

Skribent: Nettan
info@equalsthlm.se
0707-972029

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.