Skall vi krossa gängen eller hela?

"Sista gången som vi i Sverige testade den strategin var i Ådalen på trettiotalet. På den tiden bestod ”gängen” av strejkande arbetare, resultatet blev död och splittring..." Foto: Sten Sjöberg/IBL, Public domain, via Wikimedia Commons

Gängen utgörs ofta av fattiga och unga människor med usla framtidsprognoser men vad händer med de när politikerna skaldar “krossa gängen”?

Under det senaste året så har det förekommit en bisarr tävlan mellan riksdagspartierna där samtliga har pläderat för hårdare straff, fler fängelser och fler poliser. Masspsykosen påminner mera om en auktion där de olika kostymgubbarna ivrigt bjuder över varandra om allt längre straff, hämnd och vedergällning än om en genomtänkt strategi som är grundad på en analys av orsak och verkan. 

Kan det kanske vara så att fattigdom och den alltmera orättvisa resursfördelning är orsaken till kriminaliteten, eller föds vissa människor onda? 

Skit samma, lås in dem och kasta bort nyckeln! 

När landets statsminister utbrister att ”vi skall krossa gängen” så blir jag rädd och uppgiven. De s.k. ”gängen” utgörs av vilsna, fattiga och unga människor med usla framtidsprognoser. De skall inte krossas. De skall ges hopp om framtiden i form av utvecklande och positiva alternativ till det destruktiva livet.  

Ju mer samhället försöker ”krossa gängen” desto mer kommer gängen att försöka krossa samhället, vilket skapar en spiral in i helvetet. Samhället tvingas att tillföra ännu fler poliser, bygga ännu flera fängelser, sätta upp fler övervakningskameror och uppfinna ännu mer raffinerade straffmetoder. Vi kan säkert hämta inspiration från vissa arabstater eller Ryssland i den processen, de ligger som bekant långt fram när det gäller trångsynthet och grymhet.  

Redan nu så har en del kostymnissar pläderat för att sätta in militär som en effektiv metod att ”krossa gängen”. Sista gången som vi i Sverige testade den strategin var i Ådalen på trettiotalet. På den tiden bestod ”gängen” av strejkande arbetare, resultatet blev död och splittring, vad är det som skulle bli annorlunda denna gång? 

Så gott som undantagslöst så är den åtalade den fattigaste aktören i rättegångssalen. Välsituerade tjänstemän med trygga liv dömer en fattig och marginaliserad stackare. Filosofiskt så kan man fråga sig med vilken rätt som de gör det?  Om den dömde blir dömd p.g.a. sina gärningar eller för att hen är hen? 

Ibland får jag en kuslig känsla av att domaren och nämndemännen är ute på ett heligt korståg att ”krossa gängen” och att de därmed förstärker orättvisor, sociala klyftor samt sin egen trygghet och sina egna privilegier.  

Under alla omständigheter så handlar inte rättssystemet om omsorg av de svaga. Någon skaldade en gång; ”Att va´ fattig bland rika är också ett brott”. Jag tror fan att det stämmer.  
Regn, regn, regna mig bort.

Skribent: Hans Johansson
info[@]equalsthlm.se
070-7972029

Gillade du artikeln?

Stötta oss genom att ge en gåva så kan vi skriva fler
artiklar/rapporter/krönikor/intervjuer

Swish till nr: 123 346 43 69 skriv Gåva i meddelandefältet eller skanna QR-koden i din swish-app.

Tack för Ditt stöd! Allt vårt material finns på webben och är gratis att ta del av.

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.