Socialtjänstens kommer inte klara av att hindra nyrekrytering till kriminella gäng om man fortsätter verka på samma sätt som nu. En förändring måste till på alla nivåer.
I Sverige hörs allt fler röster som påtalar att det inte bara är polis och rättsväsende som kan lösa frågan om rekrytering till den gängkriminella miljön. Många pratar om socialtjänstens viktiga och stora roll i detta arbete. Man pratar om socialtjänsten som en idé, som något fungerande, som en stor organisation som står beredd att ta itu med nästa stora arbetsuppgift med gott humör och evidensbaserade metoder. Problemet är att denna bild av socialtjänsten inte stämmer.
Om Socialtjänsten vore ett aktiebolag
Om en börsanalytiker skulle analysera Socialtjänsten som ett börsnoterat företag skulle omdömet troligtvis bli: låg grad av innovation, stelbent organisation, onödiga improduktiva arbetsmoment, dålig kommunikation mellan företagsdelarna, dålig kontroll på valutaflöden, obefintlig kontroll av underleverantörer, brister i kundbemötande och kundtillgänglighet, dålig kvalitet på tjänster man erbjuder och brister i slutprodukt för kunden.
Rekommendationen från börsanalytikern om någon ville köpa aktier i AB Socialtjänsten skulle troligtvis bli ett stort NEJ. Rekommenderas inte.
Socialtjänsten har identitetsproblem
Problemen som finns i socialtjänsten är djupgående och en följd av många års misstag, missgrepp och försyndelser. Man kan med fog säga att socialtjänsten är en organisation i kris. Krisen gäller socialtjänstens identitet, men är också organisatorisk. Man vet inte vem som är kund eller vilken tjänst det är man ska leverera till kunden och man har delat upp sig själv i stuprör som ofta motverkar varandras mål och därmed skapar förvirring, dels för personer som behöver socialtjänstens insatser, och dels för personalen som arbetar i socialtjänsten.
Socialtjänsten har förvandlats till byråkratisk beställare
Man har under årens lopp förvandlat sig själv från en producent av sociala tjänster till en beställare av sociala tjänster och har inte förstått vad det innebär av kunskapstapp och förståelse för de som är råvaran i processen – människor med olika sociala svårigheter. Socialtjänsten har i avsaknad av visioner och en tydlig företagsidé börjat hänge sig åt regelstyrd makt- och myndighetsutövning.
Kort sagt, hade socialtjänsten varit ett företag hade den troligtvis varit nedlagd på grund av bristande kvalitet i tjänsterna man levererar och extremt dålig lönsamhet (beroende på vad produkten nu är).
Kommer socialtjänsten klara av sitt nya uppdrag?
Nu är inte socialtjänsten ett företag utan en myndighet. Men det är en myndighet(er) som ofta organiserats efter företagsprinciper som arbetsdelning och subspecialisering och som har en ekonomisk styrning som syftar till återhållsamhet och budgetdisciplin. Den ekonomiska styrningen är starkare än lagstiftningen. Den stora frågan som ingen ställer är: Hur ska socialtjänsten som den fungerar nu kunna spela en avgörande och stor roll i att förhindra nyrekrytering till kriminella gäng?
Det troliga svaret är att socialtjänsten inte kommer att klara av det utan att genomgå en omfattande förändring i sitt sätt att arbeta och fungera. Finns öppenheten för det på politisk nivå? Finns öppenhet för det på chefsnivå? Ett stort hopp sätts till ”den nya socialtjänstlagen”. När den kommer ska socialtjänstens plötsligt börja arbeta ”förbyggande” precis som om man inte kunnat göra det med den gamla. Det är ett trist faktum att socialtjänsten många gånger valt bort att jobba förebyggande, troligtvis för att man är fast i ett ekonomistiskt tänkande där det handlar om att inte spendera ”i onödan”, trots att lagen lämnat alla möjligheter i världen för detta.
Gamla socialtjänstlagen förändrade socialt arbete…
Min förra chef var socialarbetare i början på 80-talet när den dåvarande nya socialtjänstlagen ersatte den gamla sociala lagstiftningen. Hon jobbade i narkomanvården och beskrev det som en miljö öppen förnya tankar och idéer där man gjorde saker tillsammans med ”klienterna”och jobbade på ett helt annat sätt än vad den gamla stelnade byråkratin hade gjort i nykterhetsnämnden, barnavårdsnämnder och allt vad de hette. Hon beskrev den kommunala narkomanvården som ”svansen som viftade på hunden”. Ut med Pruskeluskan – in med demokrati och medbestämmande.
…det måste den nya också få göra
Naturligtvis fanns ett nostalgiskt skimmer över hennes berättelser men det skulle behövas något liknande idag. En kulturförändring från dagens räddhågade myndighetsutövning till att ¨återigen börja jobba konkret socialt. Socialtjänsten måste våga använda nya och gamla metoder. Man måste ut från kontoren och möta människor där de är på deras villkor. Man måste skaffa sig en egen produktion av tjänster och funktion som möter människors behov och som man har kontroll på själv. Man måste bort från maktutövningen och få människor att bli mindre rädda för socialtjänsten.
Socialtjänsten måste få rimlig chans att lyckas
För att det ska lyckas i stor skala, och det är stora skalor som behövs, måste man komma bort från den tvångströja lagstiftning som LOU, Lag om Offentligt Upphandling, och konkurrensutsättning av verksamheter innebär. Socialtjänstens måste få växa, ekonomiskt och organisatoriskt, de måste få pröva nya saker och metoder och de måste skaffa sig kontroll över de verktyg de har till sitt förfogande på ett helt annat sätt än idag. Det är villkor för att de ska lyckas. Och det måste de. För om inte socialtjänsten och samhället vinner – vem vinner då?
Skribent Per Sternbeck
070-797 20 29
info@equalsthlm.se
Läs också…
