”Jaga inte syndabockar” – jaga alla som ”lever gott” på bidrag

”Jaga inte syndabockar” – jaga alla som ”lever gott” på bidrag
Med tanke på mitt blodtryck överväger jag nu att sluta titta på SVTs nyhetsprogram. Foto: © [Sergey Nivens] / Adobe Stock

Ibland säger man från vården att jag har högt blodtryck och att jag borde äta medicin för det. Jag har valt en anna linje. Motion, äta nyttigt och att inte hetsa och stressa så mycket. Med tanke på mitt blodtryck överväger jag nu att sluta titta på SVTs nyhetsprogram. Jag tittade på Rapport i måndags och tisdags. Jag fäste mig vid två inslag och började hetsa lite. 95/150

I måndags presenterade Kristdemokraterna genom sin partiledare Ebba Busch Thor ett förslag om att staten skulle gå in med en statlig dagpenning för arbetslösa personer. Det är kanske ett bra förslag, att staten går in och tar kostnader som annars hamnar på kommunerna. I många år har trenden varit den motsatta. Att staten vältrar över ansvar och kostnader på kommunerna utan att dessa får ekonomisk kompensation för det. Det har lett till den nuvarande situationen där kommunerna knäar men staten har en extremt god ekonomi med överskott i budget och en statsskuld som hör till de lägsta i världen.

Vilka ”lever gott på bidrag”?

Ebba Busch Thor kryddar sitt förslag med
formuleringar om att människor inte vill arbeta
eftersom de kan ”leva gott på bidrag”
Foto: Bengt Nyman (SV-Wiki.org)

Det jag fäste mig vid var inte själva förslaget utan kringverket. Att EBT, som hon kallas, kryddade sitt förslag med formuleringar om att människor inte vill arbeta eftersom de kan ”leva gott på bidrag”. De enda människor jag känner som lever gott på bidrag är de som trots månadsinkomster på 60 – 70 000 kronor i månaden ändå måste få sin städhjälp eller tillbyggnad delvis betald av oss andra. Men det var nog inte dessa bidragstagare hon menade. När det gäller fattigt folk känner jag inte till en enda som ”lever gott”. Märkvärdigt få av de som söker vår hjälp bor i villa eller bostadsrätt. Nästan ingen har bil. Faktiskt är det väldigt få som har en egen uppkopplad dator. Men detta är kanske att leva gott i en kristdemokratisk tankevärld?

Inget svar från partikansliet

 Jag ställde per mejl några frågor till Kristdemokraternas partikansli:
”( …) I ett inslag igår på antingen Rapport eller Aktuellt nämnde er partiledare vid ett flertal gånger att man idag får ut mer pengar på att få bidrag än att jobba. Vi känner inte riktigt igen oss i denna beskrivning. Jag skulle gärna vilja se er uträkning av detta. När inträffar detta tillstånd? Vilka bidrag räknar ni in? Vilken lönenivå pratar vi om för att detta ska inträffa? Hur stor är gruppen personer detta gäller?”

Ännu inget svar. Nåt annat märkvärdigt var SVTs inramning av reportaget. Man köpte helt EBTs bild av verkligheten. Man ställde inga kritiska frågor om man kan ”leva gott” på bidrag och hur man gör det. Och som ornament till presskonferensen sändes bilder på  idel hucklen och sjalar samt härskaror av invandrare som sökte bidrag. I public services värld är det tydligen bara ”invandrare” som är i behov av bidrag. Men vi kan lova att det finns många, många infödda svenskar som är i samma trångomål eftersom man inte hittar arbete. Detta eftersom svensk arbetsmarknad har förändrats och de formella kraven på den som söker ett jobb har ökat kraftigt. 

Fel peka ut syndabock, säger Vårdförbund, när patient dog

På tisdagen var det dags för nästa blodtryckshöjare. I ett inslag i Rapport rapporterades om en barnmorska som åtalats för grovt vållande till kroppsskada på en liten pojke och fälldes för detta  i Kristianstads tingsrätt. Skadorna som uppkom ledde till slut till pojkens död. Den enda som fick uttala sig angående detta var Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro. Hon fick oemotsagd, i svensk televisions största nyhetsprogram, framföra att domen var fel, att det är ”fel att peka ut en syndabock” och att det borde vara IVO, Inspektionen för vård och Omsorg, som utredde detta. Inte en kritisk fråga. Inte en diskussion om att ett av de största problemen i svensk sjukvård är patienternas och anhörigas totala maktlöshet och brist på rättigheter, och personalens närmast totala straff- och ansvarsfrihet.

Tittar man på Vårdförbundets hemsida och bloggar ser man snabbt att frågan om ansvarsfrihet är en av förbundets hjärtefrågor. Man diskuterar bland annat om det verkligen är nödvändigt  att rapportera in avvikelser och förhindra att det uppstår fara för patientsäkerheten. Det är å andra sidan helt okej. Vårdförbundet är en partisk organisation som ska företräda sina medlemmar.

IVO – i Vårdförbundets ledband

Allvarligare är att IVO, den organisation som ska granska vården och dess personal när patientsäkerheten hotas, helt går i Vårdförbundets ledband och delar principen om ansvarsfrihet för vårdpersonal. Man har vid flera tillfällen uttalat sig om detta. Det är därför inte så konstigt att Vårdförbundets ordförande framför att låta sina medlemmar bli granskade av ett oberoende rättsväsende, förordar en granskning av sina medlemmar från en tand- och menlös granskningsorganisation man delar åsikter om ansvarsfrihet med.

Konstigt, oprofessionellt, och definitivt inte bra för mitt blodtryck, är att SVTs nyheter låter detta ske okommenterat. 100/180.

Skribent: Per Sternbeck
info[@]equalsthlm.se
070-7972029

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.