Helena lyckades bli fri från tablettberoende efter 40 år

Helena har varit tablettberoende i ca 40 år, en morgon vaknade hon och insåg att det här går inte längre jag måste göra något åt detta.

Min resa till frihet på ett hollistiskt sett.

Jag vill dela med mig av min resa, att bli fri från ett tablettberoende. Jag kände inom mig att det här inte går längre.

Jag har hela mitt liv varit andlig sökare, ägnat mig en hel del åt healing. Jag vaknade en morgon, skräckslagen av min dröm som kändes väldigt verklig.

Jag förstod direkt att det var en tillrättavisning, att sluta med stesolid. Som jag varit beroende av i många år.

Jag hade ingen aning om var jag skulle börja, jag googlade och hittade Equal. Jag ringde och fick prata med en trevlig kille. Kände mig då i stunden absolut livrädd.

Men han sa att det kan ta tid att trappa ut och att det bästa är att ha ett utsättningsschema från en läkare.

Jag kontaktade min läkare och fick veta att det inte skulle bli lätt. Samtidigt fick jag tid hos KBT för samtalsterapi.

Jag frågade ofta, går det att bli fri?
Och hon svarade alltid, ja. Vilket gav mig ett stort hopp.

Jag tog mellan 1-5 stesolidtabletter varje dag, 5mg. styrka. Oftast tog jag två.

Jag var så fast i detta beroende och ifrågasatte aldrig användningen. Trodde absolut att jag var i behov av dem.
Jag var 19 år när jag fick 2mg. apozepam utskrivet pga. Oro och nervositet.

Där ifrån blev det sobril och sedan stesolid.
Mitt missbruk av tabletter har pågått sedan dess och jag ska nu fylla 60 år. Jag trappade ut 2 mg. åt gången I slutet blev det 0,5mg.
Jag behövde mer tid än vad doktorn först förutsåg.
Varje fas varade i 3 veckor och i en del stunder behövde jag förlänga med ett par till veckor efter schemat.

Totalt tog utsättningstiden 6 månader. I skrivande stund har jag varit helt fri i 7,5 månad.

I början och under ganska lång tid hade jag väldigt kraftiga utsättningssymptom. Såsom invärtes skakningar, kändes som att sitta på en centrifug ungefär. Yrsel, stor rädsla inom mig. Ögonen blev känsligare och jag fick sämre syn. Rösten blev även den till och från svagare. Det var som att någonting släppte från kroppen medan tankarna spretade åt olika håll vilket var otroligt jobbigt.

Mitt sätt att hantera det här var:
Gå på löpband eller rask promenad morgon och kväll. Ca. 20 minuter.

Mycket stort fokus på ett positivt tänkande.
Jag tillät knappt en negativ tanke.

Varje kväll vid läggdags fyllde jag mig själv med healing, ljus och kärlek.
Och även om sömnen allt som oftast inte infann sig, så tänkte jag att ’’ Jag inte behöver mer sömn. Jag vaknar pigg och utvilad ’’ Det var mitt motto under resans gång.

Jag tittade inte mycket på tv, och om jag nu gjorde det var programmen mycket vänliga. Minimalt med användande sociala medier.

Jag har fyra små hundar som var lite av min räddning, vi tillbringade mycket tid utomhus på landet där vi bor. Det har varit en läkande faktor. Samtidigt har min man varit mycket stöttande och jag är evigt tacksam för honom. Min man tvivlade aldrig på mig eller att jag skulle klara av det här och det kändes tryggt.

Jag och min man driver en verksamhet tillsammans och det jag kunde göra under denna period var att hjälpa till med lite städning där. Ett vanligt arbete hade jag aldrig klarat av under den här tiden.

Jag är nu lugnare än vad jag någonsin varit med tabletter. Friheten är underbar. Min kropp har en fantastisk förmåga till läkning och jag litar på den.

Jag önskar att läkare börjar visa andra metoder till välmående än tabletter, kanske är det svårare att få utskrivet idag. Jag hoppas verkligen det.

Ett litet tillägg: Känslan av att bli fri är som att ta av en tvångströja, på ett bokstavligt sett.

Jag lovade att ringa tillbaka till killen på Equal och här får ni nu mitt brev, att göra vad ni vill med.

Tack för att du fanns där och svarade mig vid första samtal Per Sternbeck. Kan jag på något vis hjälpa någon där ute med mitt brev, att ge hopp om framtiden så vore jag väldigt glad.

Skribent: Helena
info[@]equalsthlm.se
070-7972029