Dags att byta paroll Stockholm?

Stockholm försökslägenhet
Foto: andersphoto

Stockholms stad är ganska kaxig. Ett kommunalt bolag har varumärkesskyddat sloganen: Stockholm – The Capital of Scandinavia vilket lett till irritation i Oslo och Köpenhamn. För några år sedan skulle Stockholm vara en ”stad av världsklass” och i denna stad skulle socialtjänsten vara av ”världsklass”.

Många av dessa överord har tynat bort och det är väl ganska bra för det är sällan man lyckas leva upp till de stora orden. Och när man inte gör det tenderar de att bli platta för att inte säga töntiga.

“Är IKEA ett lågprisvaruhus?”

Tänk om kommunens PR-strateger istället för högtravande och till intet förpliktigande floskler skulle formulera en mer realistisk slogan av typen: ”Vi ska göra vårt bästa för att följa det som står i lagar och förordningar”.  Det låter kanske inte lika häftigt men för medborgarna vore det en viktig sak.

En skälig levnads nivå i Stockholm, vad är det?

Ibland, ganska ofta faktiskt, har vi den lyckliga situationen att någon av de som bor i vårt boende får flytta till en tränings- eller försökslägenhet. Många av de som bor hos oss äger ingenting utom kläderna man har på kroppen. Man har ofta gått på försörjningsstöd i flera år, är skuldsatt och kan med fog kallas utfattig. Man har oftast inget socialt nätverk att tala om och lägenheten man fått sig anvisad är tom.

I det läget kan man enligt socialtjänstlagen ansöka om ”hemutrustning” så att man ”uppnår en skälig levnadsnivå”.  Vackert så. Men vad innebär en skälig levnadsnivå? Ja, det varierar ifrån socialtjänst till socialtjänst. Ifrån handläggare till handläggare. En av våra boende fick följande svar från sin ekonomiska handläggare:

”Han behöver göra en ansökan om hemutrustning, skriva ner vad han är i behov av till nya hemmet, ex säng, matbord etc. Det är enbart nödvändig hemutrustning som beviljas från ett lågprisvaruhus/andrahand etc.”

Enbart nödvändig hemutrustning från lågprisvaruhus eller andra hand.  Svaret ställer en rad frågor. Vad är nödvändigt i ett hem? Är en matta nödvändig eller är det bara överflödig lyx? Är en läslampa nödvändig? Är ett köksbord nödvändigt och hur många stolar är nödvändigt? En, två, fyra? Är IKEA ett lågprisvaruhus? Eller måste det vara billigare än så? Är det Myrorna som gäller?

För ett par år sedan fick vi följande svar från en annan handläggare i samma fråga:

”Rutinen för hemutrustning vid flytt till Försökslägenhet är (under förutsättning är berättigad försörjningsstöd från början) 18% av prisbasbeloppet, dvs. 7974kr. Eftersom att xhar beviljats en del hemutrustning tidigare kan de komma att göras avdrag för en del av detta. De 7974kr ska täcka bl.a. kostnader för säng, lampor, stol, bord samt husgeråd. Men detta beror såklart på vad som finns sedan tidigare och hur man vill fördela/vad man prioriterar osv.”

Lite enklare och lite klarare. Man kan diskutera om det ens är möjligt att från ingenting bygga upp ett hem på 7974 kronor? Om det möjliggör ”jämlikhet i levnadsvillkor” som lagen anger? Klart är i alla fall att metoden med en summa i större grad bygger på ”respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet” vilket lagen också anger, än det förra exemplet.

Såhär olika ser det ut i ”Skandinaviens huvudstad Stockholm”, såhär olika arbetar en ”socialtjänst i världsklass” i en fråga där det borde vara hur enkelt som helst att skapa gemensamma rutiner.  Det ekar ganska tomt under de stolta parollerna. Kanske är det dags att byta paroll? Kanske båda? Eller varför inte skippa parollerna och börja arbeta för att följa lagen

Per Sternbeck