Försäkringskassan

Här hittar du information som är bra att känna till som när du ansöker om sjukpenning eller sjukersättning från Försäkringskassan. Vi berättar noggrant om villkoren för sjukpenning. Dvs när har du rätt till ersättning, om vilka krav Försäkringskassan ställer på läkarintyget och det medicinska underlaget som ska styrka nedsatt arbetsförmåga. Du kan också bla läsa om vad som menas med ett ”normalt förekommande arbete”.

Om Försäkringskassan

Försäkringskassan är en myndighet som fungerar bra för majoriteten. Men andelen avslag på sjukpenning ökade kraftigt under några år för att återigen minska sedan 2021. Som högst var andelen avslag i pågående sjukfall 11 % under 2019–2020 och som lägst under 3 % 2014. Sedan 2021 har den minskat och låg i början av 2022 omkring 4 %. 2022 fick endast 1 % av alla nya ansökningar om sjukpenning avslag – vilket innebär att avslagen har åter sjunkit till nivåer som fanns före 2016. Antalet personer som beviljades sjukersättning mellan 2017–2021 var färre än hälften som fick sjukersättning år 2014. Förra året ökade antalet något men ligger på ungefär hälften jämfört med 2014.

Personer med ekonomiskt bistånd som är sjukskrivna av läkare har ökat kraftigt sedan 2010. Drygt 25 815 personer i Sverige som sökte ekonomiskt bistånd av sin kommun under 2021 var samtidigt sjukskrivna av läkare. Totalt sett var 13 procent av alla som gick till socialtjänsten och sökte hjälp samtidigt sjukskrivna.

Försäkringskassans beslut är ofta svåra att förstå för dem som får avslag på sin begäran om sjukpenning, eller som får sin sjukpenning indragen. Det är bland annat svårt att förstå hur Försäkringskassan kan komma fram till ett annat beslut än din läkare som har sjukskrivit dig. Det kan också vara svårt att förstå det som Försäkringskassan skriver pga det språk de använder i sina beslut.

Din arbetsförmåga bedöms olika beroende på hur länge du har varit sjuk. Det kallas för rehabiliteringskedjan. Så här går det till:

Dag 1–14

De första 14 dagarna du är sjuk betalar din arbetsgivare sjuklön till dig istället för din vanliga lön. Sjuklönen är 80 % av din vanliga lön.

Karensavdrag (hette tidigare karensdag): Karensdag innebar att du inte fick någon sjuklön den första dagen som du var hemma från jobbet på grund av sjukdom. Karensavdraget motsvarar i stället alltid 20 procent av den sjuklön du skulle få under en genomsnittlig arbetsvecka om du är sjuk.

I dag är alltså karensavdraget alltid lika stort, oavsett hur många timmar du skulle ha arbetat den dagen du blev sjuk.

Dag 15–90

Fram till dag 90 har du rätt till sjukpenning om Försäkringskassan bedömer att du varken kan utföra ditt vanliga arbete eller något annat som arbetsgivaren tillfälligt kan erbjuda dig. Det kan hända att arbetsuppgifterna anpassas så att du trots allt ska kunna gå till jobbet.

Sjukpenning är knappt 80 % av din lön men högst 810 kr per dag.

Dag 91–180

Efter dag 90 försöker Försäkringskassan se om det finns något annat arbete hos arbetsgivaren du kan utföra. Om inte, har du rätt till sjukpenning. Under de här tre månaderna har du också rätt att vara ledig för att pröva om du klarar av ett helt annat jobb.

Efter 180 dagar

Nu försöker Försäkringskassan ta reda på om det finns något arbete du kan utföra alls, på hela arbetsmarknaden, ett så kallat ”normalt förekommande arbete”. Om det gör det har du inte längre rätt till sjukpenning. Därför har dag 180 blivit ett sådant nålsöga. Den regeln gäller inte om det är sannolikt att du kan var helt tillbaka i ditt vanliga arbete inom närmaste månaderna eller om det kan sägas vara ”oskäligt” att göra en bedömning mot hela den vanliga arbetsmarknaden.

Efter 364 dagar

Sjukpenning motsvarande 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten ska kunna utbetalas under maximalt 364 dagar inom en ramtid av de senast föregående 450 dagarna.

Sjukpenning på fortsättningsnivå

En person som har fått sjukpenning motsvarande 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten för maximalt antal dagar kan, efter skriftlig ansökan, beviljas sjukpenning på fortsättningsnivå. Sjukpenningen ska motsvara 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten. Från och med den 1 februari 2016 finns inte längre någon bortre tidsgräns för hur länge du kan få sjukpenning på fortsättningsnivå.

Om du är arbetslös och inskriven på Arbetsförmedlingen kan du ha rätt till sjukpenning. En vanlig sjukanmälan görs då, liksom ansökan om sjukpenning hos Försäkringskassan. Skillnaden jämfört med den som har en anställning är alltså att en arbetslös direkt jämförs mot ”normalt före­kommande arbete”, det vill säga om man trots sjukdomen har arbetsförmåga i något normalt arbete på arbetsmarknaden. Det finns också ett tak i ersättningen för arbetslösa, för närvarande 543 kronor per dag. Det innebär att man inte kommer att kunna få ut mer i sjukpenning än vad man har i a-kassa som frisk arbetslös.

Din sjukpenningsgrundade inkomst (SGI) är ett belopp som Försäkringskassan räknar fram och som är baserad på din arbetsinkomst. Din årsinkomst av arbete som får räknas med är densamma som din SGI. Du får 80 % av din SGI i ersättning, dvs 80 % upp till ett tak som är 525 000 kronor i ersättning för sjukpenning.

Om du är sjuk och får sjuklön eller sjukpenning är din SGI skyddad. Den som har kvar sitt arbete ska helt enkelt komma tillbaka till sitt jobb när sjukpenningen upphört.

Arbetslösa och personer som av hälsoskäl inte kan återgå till sitt arbete måste tänka på att skydda sin SGI efter 25 dagar, till exempel genom att vara till arbetsmarknadens förfogande, även den som inte känner sig frisk för att inte förlora sin SGI. Om din sjukpenning har upphört och du är arbetslös eller inte kan gå tillbaka till ditt arbete måste du alltså skriva in dig på Arbetsförmedlingen och aktivt söka arbeten.

För att skydda din SGI måste du vara aktivt arbetssökande, men du ska också hamna i rätt ”sökandekategori”. Vissa som har kontaktat Arbetsförmedlingen och förklarat att de är sjuka, varpå de sedan ovetande satts i kategorin ”arbetssökande med förhinder”. Enligt förmedlingen kan man då inte ta arbete och man förlorar sin SGI. Se till att du hamnar i kategorin ”aktivt arbetssökande”, även om du anser dig för sjuk för den normala arbetsmarknaden.

Från och med dag 8 måste du lämna läkarintyg till arbetsgivaren. I vissa fall kan du dock, om arbetsgivaren skriftligen begär det, vara tvungen att visa läkarintyg från en tidigare dag. Ett exempel på en sådan situation är när en person har många korta sjukdomsfall under en begränsad tid utan att ha haft kontakt med läkare och utan att det har framkommit något som tyder på att han/hon lider av någon kronisk sjukdom eller liknande.

Läkarintyget till din arbetsgivare behöver inte visa vilken sjukdom det gäller. Varar sjukskrivningen längre än 14 dagar ska arbetsgivaren anmäla det till Försäkringskassan. På arbetsplatsen kan man dock komma överens om att den anställde själv gör anmälan dit.

Försäkringskassan kräver läkarintyg och försäkran från och med den 15:e sjukdagen. För att få rätt sjukpenning anmäler du själv din aktuella lön till Försäkringskassan i samband med att du ansöker om ersättning. Försäkringskassan kan begära att du ger in ett intyg om dina möjligheter att återkomma till arbetsplatsen. Utlåtandet ska avges av din arbetsgivare, men lämpligen göras i samråd med dig.

För att kunna bedöma om en person har rätt till sjukpenning behöver Försäkringskassan ett läkarintyg som ger en medicinsk förklaring till varför personen inte kan arbeta.

Läkarintyget ska bland annat visa hur aktivitetsbegränsningarna på grund av sjukdom påverkar arbetsförmågan och vad läkaren grundar sin bedömning på.

Det måste finnas tillräcklig information i läkarintyget för att Försäkringskassan ska kunna bedöma arbetsförmågan. Vad som är tillräckligt varierar beroende på sjukdomen och vilka arbetsuppgifter personen har.

För att ha rätt till sjukpenning krävs att det medicinska underlaget på ett tydligt sätt anger hur sjukdomen visar sig och sätter ned arbetsförmågan. Det behövs en tydlig beskrivning av hur begränsningarna påverkar arbetsförmågan och vilka konkreta hinder i arbetsuppgifter som svårigheterna medför.

Utgångspunkten vid prövningen av arbetsförmågan är alltså vilken sjukdom det rör sig om och på vilket sätt sjukdomen inskränker den försäkrades förmåga att utföra arbete. När sjukdomen och dess konsekvenser är fastställda ska en bedömning göras av om den försäkrade har kvar arbetsförmåga som kan utnyttjas av honom eller henne för att försörja sig genom ett förvärvsarbete på arbetsmarknaden. Huruvida den försäkrade faktiskt kan få ett sådant arbete ska inte inverka på bedömningen.

Läkarutlåtanden som är allmänt hållna, där funktionsnedsättningar eller aktivitetsbegränsningar inte konkretiseras och där det inte går att utläsa något närmare om graden eller omfattningen av besvären avslås. Detta gäller även om det saknas en tydlig beskrivning av hur begränsningarna påverkar arbetsförmågan och vilka konkreta hinder i arbetsuppgifter som svårigheterna medför.

Läkarutlåtande där symtom och besvär redogörs för men är allmänt hållna och avser tillstånd som i och för sig kan begränsa arbetsförmågan men som också kan förekomma utan att arbetsförmågan påverkas i någon högre utsträckning, avslås också.

Försäkringskassan använder sig av vad som kallas för DFA-kedjan;

  • Diagnos – vilken sjukdom individen har som orsakar dennes nedsättning av funktion.
  • Funktionsnedsättning – vilken funktion som är nedsatt av sjukdomen.
  • Aktivitetsbegränsning – diagnosen och funktionsnedsättningens konsekvenser.


DFA-kedjan bygger alltså på det grundläggande villkoret för rätt till sjukpenning: att arbetsförmågan ska vara nedsatt på grund av sjukdom. DFA-kedjan är fullständig om det finns diagnos, funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning beskrivna i läkarintyget. Om det till exempel saknas beskrivning av vilka aktiviteter den försäkrade inte kan utföra på grund av sin sjukdom, är kedjan alltså inte fullständig.

Om ett läkarintyg innehåller uppgifter om diagnos, funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning behövs det även att DFA-kedjan är logisk. Med logisk menas att det finns ett orsakssamband, det vill säga en logisk koppling mellan diagnos, funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning. Det innebär att de aktivitetsbegränsningar som anges i läkarintyget är en konsekvens av de funktionsnedsättningar som sjukdomen ger. Om exempelvis de funktionsnedsättningar som beskrivs inte tycks vara en följd av diagnosen kan det betyda att kedjan inte är logisk.

En dom i Högsta Förvaltningsdomstolen har förtydligat vad som krävs när det är svårt att objektivt fastställa sjukdom. Så här skrev de i mål 5070-21, 5071-21:

Vid somatiska sjukdomar är det naturligt att läkarintyget innehåller en beskrivning och bedömning av de undersökningsfynd som framkommit vid t.ex. blodprov, röntgen eller fysiologiska undersökningar. När det gäller psykiatriska tillstånd kan läkarens bedömning inte på samma sätt grundas på den typen av undersökningsfynd utan måste med nödvändighet i stor utsträckning utgå från de uppgifter som den försäkrade lämnar. Det avgörande för prövningen av rätten till sjukpenning är emellertid inte dessa uppgifter i sig utan läkarens värdering och bedömning av dem i kombination med eventuella iakttagelser som läkaren har gjort.

Läkaren ska således även i dessa fall göra en bedömning av vad som talar för att det aktuella tillståndet föreligger samt beskriva vilka funktioner som påverkas av tillståndet och vilken aktivitetsbegränsning det medför. Ju längre den försäkrades besvär består desto större möjligheter bör det finnas för läkaren att säkerställa och fördjupa bedömningen. Detta innebär att det ofta med tiden bör kunna ställas högre krav avseende läkarens bedömningar för att det ska anses vara sannolikt att arbetsförmågan är nedsatt i den grad som fordras för att sjukpenning ska lämnas.

Däremot krävs alltså inte att det i det medicinska underlaget redovisas undersökningsfynd som bygger på annat än läkarens iakttagelser och uppgifter från den försäkrade. Även ett läkarintyg där bedömningen huvudsakligen grundas på uppgifter från den försäkrade kan vara tillräckligt för att det ska anses vara sannolikt att den försäkrade saknar förmåga att utföra den typ av arbete som prövningen av rätten till sjukpenning avser.

I ett ärende under 2020 motiverade Försäkringskassan sitt beslut med: ”Försäkringskassan bedömer att du inte har nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Detta eftersom din läkare inte har sett något vid besöket som förklarar de begränsningar som beskrivs, dvs att om kraven blir för höga ökar ångestsymtomen i form av att du blir rastlös, orolig, nedstämd, ledsen och irritabel och får katastroftankar.”

Försäkringskassans lägger alltså även vid psykiska sjukdomar fortfarande mest vikt vid informationen som finns i ditt läkarintyg. Försäkringskassan bedömer om du är sjuk genom läkarens observationer, testresultat och undersökningsfynd. Det ska de få information om från vården via intyget.

Läkarintyget ska innehålla det som läkaren sett/hört under undersökningen av patienten, alltså vad patienten berättar och allt det som läkaren noterar under undersökningen av patienten samt hur läkaren värderar detta. Vad har läkaren tagit in i samtal med patienten – och hur värderar och tolkar läkaren detta? Det är uppgifter som läkarintyget bör innehålla.

I samma ärende som ovan (där personen fick avslag på sjukpenning) hade personen själv skrivit om sina diagnoser. I omprövningen av ärendet skrev Försäkringskassan: ”I din begäran om omprövning skriver du att du har andra diagnoser men att din läkare inte skrivit om dessa i dina läkarintyg. Försäkringskassan kan endast bedöma din arbetsförmåga gentemot de uppgifter som framgår i dina läkarintyg.”

Det är Försäkringskassan som avgör huruvida diagnosen och funktionsnedsättningen orsakar en aktivitetsbegränsning. Det är därmed inte tillräckligt att läkaren skriver att arbetsförmågan är helt eller delvis nedsatt. Läkarens roll är alltså att ge det medicinska underlaget medan Försäkringskassan bedömer om grunden för sjukpenning uppfylls eller ej.

Hälso- och sjukvården ansvarar för den medicinska rehabiliteringen. Det är åtgärder som ska leda till att en person så långt som möjligt ska behålla eller få tillbaka sin fysiska och psykiska funktionsförmåga.

Patientens arbetsgivare, eller Arbetsförmedlingen ansvarar för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Det är åtgärder som ska hjälpa medarbetaren att så långt som möjligt behålla eller få tillbaka sin arbetsförmåga.

Försäkringskassan utreder behovet av arbetslivsinriktade åtgärder och samordnar insatser från hälso- och sjukvården, arbetsgivaren, Arbetsförmedlingen, socialtjänsten och andra aktörer för att patienten ska kunna återgå i arbete eller arbetssökande. Försäkringskassan samordnar även insatserna för personer som har aktivitetsersättning.

Patienten ska:

  • Medverka i planering och åtgärder som medför att hen kan börja arbeta igen så snart som möjligt.
  • Medverka aktivt i sin egen rehabilitering. Om hen inte gör det, så kan hen förlora sin rätt till ersättning.

Hur mycket du får i sjukpenning bestäms utifrån din sjukpenninggrundande inkomst. Det är Försäkringskassan som fastställer hur stor din sjukpenninggrundande inkomst är. Det gör de baserat på din årsinkomst och din arbetstid. Detta behöver du själv anmäla till Försäkringskassan. 

Om du inte kan jobba alls får du hel sjukpenning. Om du kan jobba deltid kan du få sjukpenning som ligger på 25, 50, eller 75 procent av din sjukpenninggrundande inkomst. Du måste vara borta minst en fjärdedel av din vanliga arbetstid för att kunna få sjukpenning.  

På Försäkringskassans hemsida kan du själv räkna ut hur mycket du kan få i sjukpenning. Det är även där du ansöker om sjukpenning.

Sjukpenningen från Försäkringskassan är 80 procent av SGI, den sjukpenninggrundande inkomsten. Kollektivavtalen kompletterar den ersättningen. Beroende på hur mycket du har i lön och beroende på vilket kollektivavtal din arbetsgivare har, får du olika mycket ersättning (stat, kommun/landsting/region, privat sektor). Du kan själv fylla i din lön och se vad du skulle få för ersättning på ersattningskollen.se

Vad är då ett normalt förekommande arbete? Efter 180 dagars sjukdom ska din arbetsförmåga prövas mot ett normalt förekommande arbete. Högsta Förvaltningsdomstolen har gjort följande bedömning i HFD 2018 ref. 51.

”Det ska röra sig om vanliga arbeten som den försäkrade trots sin sjukdom kan utföra med ringa eller inga krav på anpassning med hänsyn till hans eller hennes medicinska besvär. Anställningar som på något sätt subventioneras av det allmänna kan inte anses ingå i begreppet. Med arbetsmarknaden avses den nationella arbetsmarknaden.” Subventionerade anställningar som endast är tillgängliga för människor med funktionshinder, såsom anställning med lönebidrag eller inom Samhall räknas inte som normalt förekommande arbete.

Högsta Förvaltningsdomstolen sade också att den kvarvarande arbetsförmågan måste således kunna anses vara tillräcklig för att leva upp till de krav och förväntningar som arbetsgivare på den öppna arbetsmarknaden allmänt sett har när det gäller t.ex. arbetsprestationer och arbetstakt.

En statlig utredning föreslog år 2020 en ändring av begreppet normalt förekommande arbete. Men till dess att de också ändrar lagen och inför det nya begreppet gäller denna.

Arbetsförmågeutredning från Arbetsförmedlingen bör kunna vara vägledande

I samma mål som ovan, dvs HFD 2018 ref. 51 säger Högsta Förvaltningsdomstolen följande om arbetsförmågeutredningar från Arbetsförmedlingen.

”Detta innebär bl.a. att Försäkringskassan vid sin prövning har anledning att beakta eventuella bedömningar av personens arbetsförmåga som har gjorts av Arbetsförmedlingen. En arbetsförmågeutredning från Arbetsförmedlingen bör således som utgångspunkt kunna vara vägledande även vid den bedömning av arbetsförmågan som ska göras av Försäkringskassan.”

Sjukersättning är en ersättning som du kan få om du är mellan 19 och 64 år och har en sjukdom eller funktionsnedsättning som gör att du aldrig kommer att kunna arbeta, varken nu eller i framtiden. Du ska alltså ha en nedsatt arbetsförmåga i alla tänkbara arbeten under all överskådlig framtid och rehabiliteringsmöjligheterna ska bedömas vara uttömda.

Som vi skrev i inledningen har det blivit mycket svårare att få sjukersättning. 6 819 personer beviljades sjukersättning år 2022 vilket är färre än hälften som fick sjukersättning år 2014. Men det kan vara värt att försöka att ansöka om sjukersättning.

Samma sak gäller för läkarutlåtande för att få sjukersättning som vid sjukpenning. Du kan läsa avsnitten här.

Om du har äldre läkarintyg, intyg från andra än läkare som t.ex. psykolog eller arbetsterapeut och andra utredningar som beskriver ditt sjukdomstillstånd och konsekvenserna av den kan du skicka med dessa.

Du bör ha genomgått arbetslivsinriktad rehabilitering via Arbetsförmedlingen eller din arbetsgivare. Erfarenhetsmässigt är det svårt att visa att möjligheten till arbetslivsinriktad rehabilitering är uttömd, även om en läkare intygar att det är så. Bifoga intyg från Arbetsförmedlingen eller din arbetsgivare till din ansökan om sjukersättning. 

Högsta Förvaltningsdomstolen har ställt följande krav på nedsatt arbetsförmåga för att få sjukersättning:

Sjukersättningen är avsedd att ge ersättning till dem som stadigvarande saknar arbetsförmåga. Även anpassade arbeten på den öppna arbetsmarknaden måste då i viss omfattning ingå i begreppet förvärvsarbete på arbetsmarknaden. I vilken utsträckning sådana arbeten utgör förvärvsarbeten på arbetsmarknaden beror på om anpassningen kan anses rimlig ur en arbetsgivares synvinkel.

Också subventionerade anställningar, t.ex. skyddade arbeten och arbeten med lönebidrag samt anställning vid Samhall, ryms i begreppet förvärvsarbete på arbetsmarknaden. Sådana anställningar får även anses omfatta insatser som enbart ges till personer som har en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga och som har behov av stöd för att stärka sina möjligheter att få eller behålla ett arbete.

En grundförutsättning vid bedömningen av arbetsförmågan är att det denna relateras till utgör ett förvärvsarbete. Sådana verksamheter som erbjuds personer som har en funktionsnedsättning i rehabiliterande och livskvalitetshöjande syfte, såsom t.ex. daglig verksamhet, faller således utanför begreppet förvärvsarbete på arbetsmarknaden. Sådana verksamheter är i regel en insats som beviljas enligt en rättighetslagstiftning och utgör inget förvärvsarbete.

Den prövning som ska göras av den försäkrades arbetsförmåga måste vara verklighetsförankrad. Avseende sjukersättningen bör en utgångspunkt då vara att den försäkrade, för att kunna försörja sig, ska kunna utföra ett arbete på ett sådant sätt att någon är villig att betala för utförandet. I denna bedömning ligger enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening att det måste kunna ställas basala krav på produktivitet, såsom att arbetsuppgifterna utförs någorlunda självständigt och med viss kvalitet samt inom en viss tid. Om de anpassningar som krävs är så omfattande att ett tillräckligt stort ekonomiskt värde för en arbetsgivare saknas, kan arbetet inte betraktas som ett förvärvsarbete på arbetsmarknaden. Prövningen avser alltså om det framstår som realistiskt att en arbetsgivare typiskt sett skulle vara villig att anpassa arbetet i den utsträckning som krävs med hänsyn till den försäkrades behov.

Sjukersättning kan ges till dig mellan 19-64 år och varierar beroende på din tidigare inkomst. Ersättningen består av 64,7 procent av din genomsnittliga lön under de senaste tre åren. Du kan som mest få 21 230 kr i ersättning. Även du som inte har jobbat kan få ersättning, storleken beror då på din ålder. 

Ersättningen kan betalas ut även om du inte har arbetat – Garantiersättning

Skulle du drabbas av en sjukdom som ger dig en delvis eller helt nedsatt arbetsförmåga utan att ha jobbat kan du fortfarande få ersättning– så kallad garantiersättning. Då baseras sjukersättningen på din ålder. 

Upp till 20 år. Ersättningen är 10 850 kr i månaden före skatt.
21-22 år. Ersättningen är 11 069 kr i månaden före skatt. 
23-24 år. Ersättningen är 11 288 kr i månaden före skatt. 
25-26 år. Ersättningen är 11 506 kr i månaden före skatt. 
27-28 år. Ersättningen är 11 725 kr i månaden före skatt. 
29-30 år. Ersättningen är 11 944 kr i månaden före skatt. 
30 år eller äldre. Ersättningen är 12 163 kr i månaden före skatt. 

Om du inte får hjälp eller är missnöjd med hjälpen du får

Du kan ringa till oss på Equal om du inte får hjälp eller är missnöjd med hjälpen du får. Vi jobbar bla som sociala ombud och hjälper dig med myndighetskontakter. Vi kan också följa med dig på möten med socialtjänsten om du behöver det stödet.

Mejl: info@equalsthlm.se
Telefon: 070-7972029

Denna tjänst tillhandahålls av föreningen Equal -för ett jämlikt Stockholm.
Saknar du något som du tror skulle passa in på dessa sidor hör av dig till oss info(@)equalsthlm.se