I Sverige råder en stark norm som säger att alla som kan ska arbeta. Att ha ett arbete är en grundförutsättning för att vara lyckad. Att vara arbetslös innebär per definition att man är misslyckad. De ledande politiska partierna har gjort ”arbetslinjen” till något av en statsreligion. Arbetet ses som lösningen på stora samhällsproblem som integration, missbruk, psykisk ohälsa, brottslighet. Samtidigt väljer man ganska konsekvent att bortse från de som arbetar så mycket att de blir sjuka.
Sverige är i många delar ett tudelat land där ett stort antal personer mår dåligt för att de saknar ett arbete och ett stort antal mår dåligt för att man arbetar för mycket under för stressade och pressade arbetsförhållanden. Det här borde ju vara ett problem som kunde lösas ganska enkelt tycker man. De som inte har jobb får jobba en del av de andras timmar men så enkelt är det inte. Många som är arbetslösa saknar formell kompetens, och det tar tid att utbilda. Dessutom verkar det som att det finns en gemensam politisk vilja mellan riksdagspartierna att hålla skattenivåerna nere istället för att anställa fler personer i t.ex. sjukvården, omsorgen och skolan, där många av problemen med utbrändhet finns och där fler händer och hjärnor (även outbildade sådana) definitivt skulle kunna göra nytta direkt.
Arbete till döds eller arbetstidsförkortning?
Under slutet på 2017 presenterades en ny pensionsreform vars huvudbudskap är att pensionsåldern höjs. Det är kanske en oundviklighet att det görs i ett samhälle där medelåldern hela tiden ökar men samtidigt finns det stora yrkesgrupper, arbetare, som inte ens klarar av att jobba fram till nuvarande pensionsålder. Är det så att vi kanske borde jobba mindre? Att vi generellt borde sträva efter att arbeta sex-sju timmar om dagen istället istället för åtta? Att det skulle lösa en hel del problem beträffande stress, arbetslöshet, trafikproblem och personalbrister? Och att det är ett sätt att få människor att hålla i arbetslivet längre tid vilket kanske skulle göra att en sån reform lönar sig
I detta avsnitt av ”En kvart om…” diskuterar Therece Teir, vägledare på Equals boende, Jocke Grönvall som bor på Equals boende och Staffan Lundberg som sitter i styrelsen för föreningen dessa frågor med Per Sternbeck som slavdrivande samtalsledare.