Det talas ofta om bidragsberoende som ett stort problem i den politiska debatten. Varför diskuteras inte frågan om avdragsberoende? För om man jämför statens kostnader för bidrag jämfört med dem för avdrag ser man att kostnaderna för avdragen är betydligt större än kostnaderna för bidragen.


Kostnader för bidrag
Socialbidrag (Försörj)
Sjukersättning
Sjukpenning

Summa

Källa
Socialstyrelsen
Försäkringskassan
Försäkringskassan

Miljarder
10 miljarder
48 miljarder
38 miljarder

96 miljarder


Kostnader för avdrag
Ränteavdrag
ROT-avdrag
RUT-avdrag
Jobbskatteavdrag

Summa

Källa
SCB (2013)
Skatteverket
Skatteverket
Statsbudgeten

Miljarder
30 miljarder
11 miljarder
3.7 miljarder
110 miljarder

154.7 miljarder


Man kan säga mycket om ovanstående tabell. Till exempel att sjukersättning och sjukskrivning är försäkringar som inte borde räknas som bidrag. Det kan man ju verkligen hålla med om. Men det intressanta är att även om vi räknar med dem som bidrag så ser vi ju att kostnaderna för avdragen ändå är betydligt större.

Enligt Statistiska centralbyrån står det helt klart att hushåll med hög ekonomisk standard får en betydligt större del av dessa avdragspengar än hushåll med låg ekonomisk standard.

Helt beroende av avdrag

Faktiskt är det så att många välbeställda hushåll skuldsätter sig hårt genom att köpa dyra hus och bilar de egentligen inte har råd med. Och så arbetar de så mycket och hårt att de inte anser sig ha tid att städa sina hus eller läsa läxor med sina ungar.  De räknar med att klara av det hela genom avdragen. Man är helt beroende. Men de politiska partierna pratar aldrig om avdragsberoendet. Man vill inte stöta sig med den välmående medelklassen som lever gott på dem. Man vill inte att medelklassens ska drabbas av abstinens. Det är hög tid att ändra på det. Det är dags för över- och medelklassen att få en avdrags-”cold turkey”- och låta de som verkligen behöver det, få bidrag man kan leva på – inte bara överleva.

Tillbaka till Bidrag vs Avdrag