I juni i somras kom JO med ett utlåtande som ger kraftig kritik mot generella övervakade drogtester för ADHD-patienter som inte har beroendeproblem som ett villkor för att de ska få mediciner.
I juli kallades Lena, patient på Hagsätramottagningen, till just generella övervakade drogtest som ett villkor för att få sina mediciner utskrivna. Nu vänder Region Stockholm.
JO fick under 2018 in tre anmälningar riktade mot vårdgivare inom tre olika regioner. Anmälarna framförde synpunkter på att sjukvården som villkor för att de skulle få ADHD-medicin utskriven, krävde att de rutinmässigt skulle lämna urinprov för att påvisa drogfrihet trots att ingen av dem hade något missbruk. De uppfattade den övervakade urinprovtagningen som integritetskränkande och att åtgärden var att betrakta som ett påtvingat kroppsligt ingrepp. Den 4 juni 2020 kom JO med sitt utslag:
”ChefsJO anser att det inte är berättigat att uppställa ett generellt krav på regelbunden urinprovtagning som förutsättning för den aktuella behandlingen och uttalar därför kritik mot regionerna för att de har upprättat och tillämpat riktlinjer som ställer sådana krav.”.
Vad är tvång?
JO för i sitt beslut en intressant diskussion om vad som är betrakta som tvång eller påtvingat kroppsligt ingrepp:
”Grundlagens skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp bör tolkas så att det skyddar också mot att en befattningshavare –utan att använda våld eller vara beredd att använda tvång i egentlig bemärkelse –uppträder på ett sätt som får till följd att någon med fog uppfattar sig vara tvungen att underkasta sig provtagning. I vissa fall kan det alltså vara fråga om ett påtvingat ingrepp trots att den enskilde har sagt ja till att åtgärden genomförs, men ingreppet ändå inte är helt frivilligt. Den enskilde kan exempelvis samtycka till ett ingrepp för att det finns ett underliggande hot eller en hotfullhet hos den myndighet som vidtar åtgärden (…). Dessa situationer bör bedömas som att ett giltigt samtycke inte getts, för att inte grundlagsskyddet ska kunna kringgås i praktiken. I tveksamma situationer får hänsyn tas till den konkreta situationen, den information som den enskilde fått om sina handlingsalternativ och dennes förmåga att fatta ett informerat beslut i frågan. Det gäller således att undvika att enskilda av olika skäl ”frivilligt” avstår från grundlagsskyddade rättigheter samtidigt som inte varje sådant samtycke måste vara ogiltigt. För att det ska vara fråga om verklig frivillighet krävs alltså att den enskilde, på ett för denne begripligt sätt, har fått så mycket information om den planerade åtgärden att det är tydligt för denne vilka handlingsalternativ som står till buds och mot denna bakgrund kan fatta ett välgrundat beslut, utan att utsättas för några obehöriga påtryckningar.”
Vackert så, men sedan lämnar JO en rejäl bakdörr öppen för vården:
”Det grundläggande kravet på frivillighet i hälso-och sjukvården hindrar emellertid inte att många behandlingsåtgärder endast kan genomföras under förutsättning att patienten är beredd att underkasta sig vissa undersökningar eller provtagningar.”
Lena fick hotbrev från ADHD-mottagningen
I juli fick Lena ett brev från Hagsätramottagningen där hon är patient och får centralstimulerande medicin utskriven:
– Jag uppfattade det som ett hotbrev, berättar Lena och visar mig brevet från Hagsätra:
”Nu är det dags för årskontroll. Detta är en del av en ny rutin för alla patienter på mottagningen. Vi gör detta för att vi ska kunna fortsätta att förskriva mediciner på ett säkert sätt”.
Sedan lite längre ner står i fetstil:
”Observera att årskontrollen och ovanstående är viktigt för att vi ska kunna fortsätta att förskriva dina mediciner. Det är VIKTIGT att du tar proverna så fort som möjligt för att vi skall kunna kalla dig. Om vi inte har fått några provsvar inom en månad från det att du fått detta brev kommer ditt patientärende att avslutas”.
– Jag känner mig misstänkliggjord, säger Lena. Och vad är det för prover de ska ta? Det berättar de inte i brevet. När jag gick och lämnade proverna berättade personalen på labbet att det enda prov de fått order om att ta utöver urinprovet var ett CDT-prov, alltså ett prov som visar om man dricker fyra starköl eller mer om dagen under flera veckors tid. Varför skriver de inte i brevet att det var ett alkoholprov de skulle ta? Och nåt annat jag undrar över är vad är det som har blivit så osäkert helt plötsligt? Det här handlar bara om kontroll, inget annat.
Hagsätramottagningen har alltså, en och en halv månad efter JOs avgörande i frågan, infört en rutin som innehåller precis det JO menar ska avskaffas. Och man undanhåller medvetet information om att man avser att ta prover som mäter patientens alkoholkonsumtion. Allt detta under hotet om att patienten kan bli av med sin medicin. Något som skulle innebära en katastrof för många av patienterna.
Har ändrat rutinerna efter JOs utlåtande
Vi ringer upp Eleonore Rydén, medicinskt ansvarig läkare på Hagsätramottagningen och frågar om skrivningarna i brevet och de nya rutinerna:
– Det måste vara så att Lena fått ett av de sista breven som gick ut innan vi ändrade rutinerna, säger Eleonore. Det som stod i det brevet är inte längre aktuellt. Vi har anpassat rutinerna precis efter det som JO gav rekommendation om, så nu gör vi individuella bedömningar och det är inte längre något tvång att lämna prov.
Och sedan slamrar det till i bakdörren:
– Sedan är det ju så att vi får ta ställning till om de olika patienterna ska ha mediciner utskrivna, men det är ju en annan fråga.
– Vad bra, säger Lena, när jag berättar nyheten för henne. Det känns bra.
Ibland kan det kännas tröstlöst att anmäla förhållanden och missförhållanden till patientnämnd, IVO och JO. Känslan är att inget eller mycket litet händer. I detta fall har ändå tre individuella anmälningar från olika regioner påverkat vården till det bättre för hundratals patienter.
Skribent: Per Sternbeck
info[@]equalsthlm.se
070-7972029
