Mia lämnade hösten 2021 in en ansökan till socialtjänsten i sin hemkommun om ekonomiskt bistånd till assisterat självmord. Hon fick avslag med motiveringen att ”ersättning för assisterat självmord inte faller inom Socialtjänstlagens ramar och kostnaden ingår inte i norm”.
Mia började äta antidepressiva medel 2007. 2010 förskrevs hon Venlafaxin och snart började hon utveckla symtom som så kallade brain-zaps, mycket högt blodtryck, yrsel, vinglighet samt en enorm trötthet.
– Nu vet man ju att det är klassiska utsättningssymtom på Venlafaxin, berättar Mia, men för mig var det så att jag fick symtomen när jag åt det. När jag sökte vård för de här symtomen så tolkade man det som depressioner, vanföreställningar, anpassningsstörning, etc. En gång fick jag höra att mina besvär kanske berodde på att jag åt för mycket lakrits – men jag åt inte så mycket lakrits…
Misär orsakad av avslag från socialtjänsten
2021 var Mia i mycket dåligt skick. Hon hade haft en svår sepsis och var medtagen efter det. Hon hade haft en böld på ryggraden vilket fortfarande gjorde det svårt för henne att röra sig. Hon hade flera gånger (felaktigt) blivit tvångsintagen för psykiatrisk slutenvård. Hon var utförsäkrad och beroende av ekonomiskt bistånd som krävde att hon skulle lämna in fullständiga ansökningar som hon inte klarade av att göra för att hon var så sjuk. Resultatet blev avslag på det mesta och en ekonomisk misär som förvärrade allt annat.
– Det kändes verkligen som att de ville ta livet av mig långsamt genom svält, genom att inte bevilja mig matpengar. Eller genom att jag skulle frysa ihjäl då de inte beviljade mig pengar till el eller ved. De hade också slutat att bevilja mig pengar till mediciner så jag hade inte råd att hämta ut någon medicin så jag hade svåra utsättningsbesvär. Det var en kaotisk situation, mitt liv hängde på en skör tråd och soc låg bakom en ganska stor del av det. Då kommer min dåvarande socialsekreterare dragandes med att hon måste göra en genomförandeplan för mig.
Socialtjänsten kräver en genomförandeplan av Mia
”Jag behöver göra en genomförandeplan med dig, något som alla våra klienter ska ha. Behöver göra den så snart som möjligt eftersom du saknar det. Du kan antingen komma till Kommunhuset eller så tar vi det per telefon. Har du själv någon tid att föreslå som passar dig? Om jag inte hör något från dig idag om förslag på tid skickar jag kallelse hem till dig.”.
– Det kändes som ett hån. En genomförandeplan. Jag saknade ingen genomförandeplan, men hon behövde en genomförandeplan för att göra sitt jobb. Och då kom jag på, i någon slags nattsvart satir blandat med en bön om att bli tagen på allvar, att jag skulle ansöka om dödshjälp, att det skulle vara min genomförandeplan:
”Är helt slut av försök att formulera mig i ett svarsmail varvat med konstiga synnerligen påfrestande fysiska symtom som jag sluppit i flera år men som succesivt har dykt upp igen tack vare bristande ekonomi, bristande kosthållning, brist på vila., överskott av stress, stress brist på tid och ork att göra vad som krävs för färre symtom. (- – -)
Mia föreslår sin egen avrättning i genomförandeplan
”Lämnar Iaf ett bidrag/förslag till genomförandeplan:
Om socialtjänstenst mål är att se till att avyttra mig, hoppas jag att av man av humanitära skäl att socialtjänsten ombesörjer en tidsbestämd avrättning, där processen inte görs mer smärtsam eller hålls längre utdragen än nödvändigt. Det är inte rimligt att behandla människor (av vad andra berättat har jag förstått att det inte bara gäller mig) på det vis socialtjänsten gör idag. Dels skulle jag komma mycket lindrigare undan men det vore även bra om socialtjänsten fick lov att ta sitt ansvar hela vägen och klargöra för sig vad de faktiskt arbetar för med
Det vore extremt fegt att bit för bit först försvaga, men därefter knuffa, sparka, men hota eller på annat vis “övertala” någon att förflytta sig till ättestupan”.
I augusti 2021 ansöker Mia formellt om ekonomiskt bistånd till sin egen avrättning. Först muntligt i telefon sedan skriftligt:
25 augusti 2021: ”Jag behöver snarast få beslutsmeddelandet med tydlig motivering till varför jag nekas hjälp till avrättning. Hälsn Mia”
Den 30 augusti skriver handläggaren: ”Hej Mia, Vi har diskuterat din fråga gällande nedanstående ansökan och återkommer så snart vi har besked om hur vi ska hantera den!”
Socialtjänsten kunde inte svara på ansökan
Socialsekreteraren lämnade frågan till sin gruppledare som uppenbart inte visste hur hon skulle hantera den. Hennes svar på Mias ansökan:
”Hej Mia! Jag har tagit emot din skrivelse och tänker att jag svarar dig per mail.
Vid utredningen av rätten till ekonomiskt bistånd måste socialsekreteraren ta hänsyn till flera aspekter – om förutsättningarna för rätt till ekonomiskt bistånd är uppfyllda, om behovet kan tillgodoses på något annat sätt och vilket biståndsbelopp som ska beviljas. Vid bedömningen behöver socialsekreteraren även ta hänsyn till individuella förutsättningar och behov. Den som ansöker om bistånd behöver medverka till att utredningen går att genomföra och att uppgifter går att kontrollera.
Utgångspunkten för vilket bistånd som ska beviljas är vad som kan anses vara en skälig levnadsnivå. Vad som är skäliga kostnader när det gäller de dagliga levnadsomkostnaderna framgår av riksnormen som beslutas av regeringen varje år. Huvudregler för vad som kan anses vara en skälig levnadsnivå utöver riksnormen anges i socialtjänstlagen och i rättspraxis. En individuell bedömning ska alltid göras – finns det t.ex. skäl att göra avsteg från huvudreglerna, och i så fall vilka skäl? Den som ansöker behöver kunna styrka att sådana skäl föreligger. Enligt min kännedom kommer du att kallas till ett möte med vår enhetschef (…) och din socialsekreterare (…) Jag hoppas att du kan får klarhet kring dina frågeställningar.”
– Det var inga svar alls på mina frågeställningar, berättar Mia, som fortsatte att kräva beslut i sin ansökan.
Avslag på ansökan om bidrag till assisterat självmord
Klarare besked blev det hösten 2022. Då sätter enhetschefen ner foten ordentligt. I ett beslut fattat den 220920 skriver hon följande:
”Beslutsmeddelande
Ansökan om försörjningsstöd enligt Socialtjänstlagen 4 kapitlet § 1 och 3 avseende ersättning för assisterat självmord avslås. Anledningen till avslaget är att ersättning för assisterat självmord inte faller inom Socialtjänstlagens ramar och kostanden ingår inte i norm.”
– Jag uppfattade svaret från dem som den sista dräpningen. Min ansökan var som en blandning av mörk satir, dräpande ironi men också ett rop på hjälp. Budskapet som jag uppfattade det var: ”Vi skiter i vad du skriver eller ansöker om! Gå och dräp dig själv!” Problemet var ju bara att jag inte kunde det. Hade jag kunnat det så hade jag gjort det för länge sen.
Socialtjänsten fick henne att sluta med Venlafaxin
Nu, 18 månader senare är Mia på någon form av bättringsväg, en lång och krokig sådan, men ändå en väg. Hon tillskriver det att hon sedan 30 månader inte längre äter Venlafaxin.
– Ju mer jag läser om hur andra haft det den medicinen desto mer övertygad är jag om att den låg bakom mina över tio år av extremt dåligt mående. Det var medicinen i kombination med att vara beroende av socialtjänsten som fick mig att ansöka om min avrättning.
Som en ytterligare ironisk knorr kan tilläggas att det var socialtjänsten som genom att inte bevilja henne bistånd för att hämta ut Venlafaxin fick henne att sluta.
– Efter ett antal dagar utan Venlafaxin med fruktansvärda abstinenskänningar kände jag mig bättre ett par sekunder. Efter några veckor utan, var jag bättre någon minut, och så höll det på. Nu 30 månader senare börjar jag känna mig lite mer stabil känslomässigt. Jag hade aldrig klarat att sluta för egen hand, det krävdes ekonomiskt bistånds ”fasta, bestämmande” hand för det. Missförstå mig rätt, jag är på inget sätt tacksam över socialtjänstens initiativ att abrupt ställa mig utan en medicin som är fysiskt beroendeframkallande och som ska trappas ut med stor försiktighet.
– Jag önskar att jag hade kraften att ställa ansvariga till svars för det brutala lidande de orsakat men jag vet numera att det är lönlöst att försöka…
Skribent: Per Sternbeck
070-797 20 29
info@equalsthlm.se
