Janssens tester som skulle påvisa effekt av deras medicin Spravato ger stark evidens för att samtalskontakter är mycket effektiva för att förhindra självmordstankar hos personer med svår depression. Och det behöver inte vara psykologer eller terapeuter – bara någon att prata med och bli ompysslad av under tillräckligt lång tid.
I en artikel i The American Journal of Psychiatry publicerad 2018 beskriver läkemedelsföretaget Janssen häpnadsväckande evidens– för att möten och samtal med vårdpersonal två x två timmar i veckan sänker nivån av självmordstankar och depressionssymtom från svår till måttlig hos svårt deprimerade suicidala patienter. Dessa hoppfulla resultat uppvisar nämligen den patientgrupp som fått placebo i form av nässpray innehållande vatten istället för Esketamin i Janssens försök att finna någon evidens för en eventuell snabb effekt av esketamin mot självmordstankar hos svårt deprimerade.
Läkemedelsindustrin behöver storsäljare
Men vi tar det från början. Läkemedelsindustrin letar febrilt efter en storsäljare. Någon sådan har inte förevarit sedan lanseringen av SSRI-preparaten i början på 1990-talet. Allt fler studier visar dock att SSRI inte fungerar mot depression. Den antidepressiva effekten, om någon, är inte kliniskt relevant. Så då letar man efter andra ämnen och har tittat på det narkotikaklassade ämnet ketamin. Det är ett narkosmedel som fungerar ungefär på samma sätt som barbiturater och lustgas. Tar man Ketamin genom injektion får man ett dissociativt rus som pågår ett par timmar. Olustkänslor försvinner och många beskriver ruset som en tripp. Sedan normaliseras tillståndet då ämnet finns kvar i kroppen och till slut förbränns det efter ett antal timmar. Detta är inte så konstigt eftersom ketamin även påverkar kroppens opioidreceptorer. Ketamin kan alltså i viss mån jämföras med morfin eller heroin som i stort har samma egenskaper.
Problemet är dock detta med injektionerna. Detta förhindrar självadministerring och därmed att det blir en storsäljare. Dessutom har ketamin använts länge, bland annat som narkosmedel och bedövning inom veterinärmedicin.
Janssen löste detta elegant genom att ta patent på esketamin, ketaminets molekylära tvilling, i form av nässpray, så att människor ska kunna ta medicinen själv. Nu återstod bara att bevisa att esketamin har en antidepressiv effekt och inte för stora biverkningar.
Samsjukliga fick inte vara med
Mellan 2014 och 2016 genomfördes ett försök i USA med 66 patienter fördelade på två grupper. Personer med psykiatrisk samsjuklighet fick inte delta. Vill säga personer med aktuell diagnos av bipolär störning, måttlig till allvarlig substansanvändning, intellektuell funktionsnedsättning, antisocial personlighetsstörning, gränsöverskridande personlighetsstörning eller en aktuell eller tidigare diagnos av en psykotisk störning deltog inte i försöken. Kort sagt, det var bara rent deprimerade personer som fick delta i studierna.
Alla deltagarna fick omfattande vårdkontakter
Janssens forskare skriver själva:
”Deltagarna i denna studie var, till skillnad från de som vanligtvis ingår i standard antidepressiva studier, allvarligt deprimerade och självmordsbenägna. Alla inskrivna individer fick omfattande behandling, som inkluderade kliniskt motiverad initial inläggning på sjukhus och optimerad behandling av antidepressiva läkemedel.”.
”Efter utskrivning från den inneliggande psykiatriska vården genomfördes besök på poliklinisk basis två gånger i veckan till dag 25 under dubbelblind behandling, sedan varje vecka till dag 52, och två veckor till dag 81 under uppföljning efter behandlingen.
På varje dubbelblind doseringsdag administrerade deltagarna själv, under övervakning av en vårdgivare, en spray av läkemedelsläkemedel i varje näsborre tre gånger med 5 minuters mellanrum.”
Överraskande goda resultat – för alla deltagare
Resultaten var överraskande goda för alla deltagare i försöket. Alltså även för de som fick nässpray som innehöll vatten. Tabellerna (som är kopierade från rapporten) nedan visar försöksdeltagarnas upplevda risk för att begå självmord samt hur de själva upplever att deras depressionssymtom utvecklats under försöksperioden:
De goda resultaten för placebogruppen blev givetvis ett problem för Janssens forskare vars uppdrag det ju var att bevisa esketaminets positiva effekter jämfört med kontrollgruppen. Man skriver:
”Trots den relativt höga nivån av kliniskt meningsfull, ospecifik förbättring som observerades bland placebomottagarna, skiljdes ytterligare gynnsamma effekter av esketamin plus standardbehandling på depressiva symtom, mätt med MADRS* total poäng och MADRS självmordsobjekt, 4 timmar efter den första dosen. Den fortsatta numeriska fördelen med esketamin på dessa ändpunkter tyder på att esketamin kan vara en viktig behandling för att överbrygga effektivitetsgapet som skapas av det försenade effekten av vanliga antidepressiva medel.”
*En skala där man mäter hur deprimerade personer är.
Janssens väljer att fokusera på effekt efter fyra timmar
Det är alltså bara på en mätpunkt fyra timmar efter det att provgrupperna tagit nässprayen som resultaten är bättre för Esketamin än för vatten. Det är detta Janssen väljer att fokusera på. Man skriver: ”Dessa preliminära fynd indikerar att intranasal Esketamin jämfört med placebo, som ges utöver omfattande vård, kan leda till en betydande snabb förbättring av depressiva symtom, inklusive vissa mått på självmordstankar, bland deprimerade patienter med överhängande risk för självmord.”
Det är väl kanske inte så överraskande att tankar på självmord lindras då man befinner sig i efterfasen av ett dissociativt ketaminrus. Motsvarande resultat skulle man få även av heroin – men ingen skulle väl komma på tanken att lansera heroin som en korttidsverkande antidepressiv medicin? Eller?
Det stödjande samtalets återkomst?
Under en lång följd av år har ”stödjande samtal” dömts ut som icke verksamma metoder för att lindra depression hos patienter. I denna studie visar Janssen hur svårt deprimerade, suicidala patienter upplever otroliga förbättringar i sitt mående genom tät och nära kontakt med intresserad vårdpersonal under några månaders tid. Och det behöver inte vara psykologer eller terapeuter som patienterna träffar. Det går utmärkt med undersköterskor eller mentalskötare. Resultaten är glädjande och inger hopp och riktning om åt vilket håll en framtida postbiologisk psykiatri bör inriktas.
Skribent: Per Sternbeck
info[@]equalsthlm.se
070-7972029
Läs också…