“Jag känner mig lurad”

Jag känner mig lurad
Foto: Equal

Som liten omhändertogs Björn av socialtjänsten. På det följde perioder av missbruk hemlöshet. Nu är han nybliven pensionär och fortfarande hemlös. Det tar aldrig slut. Björn känner sig lurad.

Från det att Björn Stjernholm föddes har han haft med socialen att göra på något sätt. Hans morsa och hennes brorsa var några av de första barn att tas in på barnbyn Skå. Björn själv blev fosterbarn i Värmland vid tre års ålder eftersom morsan inte hade någon bostad. Han har tampats med socialen under stora delar av sitt liv:
– Ja, jag är 66 år gammal, världens äldsta 17-åring brukar jag kalla mig själv, säger Björn med ett snett leende. Det bästa med att vara pensionär är att ingen kan tvinga mig att gå upp och söka jobb på morgnarna. Vad gäller ekonomi…jag har levt på socialbidrag i perioder varvat med ganska långa mellanrum när jag jobbat, så jag är ganska luttrad. När det gäller boende så har jag inget eget, och det skulle ju vara bra om jag slapp bo i skogen som pensionär, säger han.

Socialtjänsten i Farsta förhalar

Läs också…

Socialtjänsten i Farsta förhalar


Har använt amfetamin

Björn har använt amfetamin i nästan hela sitt vuxna liv. Ibland har han hållit upp under långa perioder:
– När jobben, de korta påhuggen, försvann började jag använda varje dag utom när jag inte hade pengar. I 40-årsåldern började jag arbeta som flyttgubbe. Det var ett helt nytt yrke som jag blev ganska bra på. Men det var ju så jävla tungt. Jag hade inte pallat utan amfetamin. Jag får betala för det där nu. Jag slet ner mig. Jag har bytt bägge knäna, har artros i nacken och förslitningar på en rad ställen i kroppen.

Förlorade lägenhet i Hökarängen

Björn hade en gång ett boende. I Hökarängen. Han fick den som en försökslägenhet och den blev till slut hans egen. Men sedan förlorade han den igen:-Jag hade en kamp med Stockholmshem i över fem år. De menade att jag borde ha sett till att lägenheten var i bättre skick. Jag hade tagit till mig renoveringsrätten mot förmånen att få en billigare hyra. Jag satte inte igång att renovera lägenheten men hade heller inte för avsikt att flytta. Jag jobbade i tio år med att inreda lägenheten och hade till slut en fin lägenhet med blommor och mycket böcker.

Lyssna på hur Equal, Per Sternbeck, ser på Socialtjänsten!

Intervjun kommer ca 2.12 min in i programmet.

Värden ville sälja ut

– Det här var vi den vevan när man började sälja ut lägenheter. Lägenheterna var risiga vad gällde rör och fönster. Nu kunde värden gå in i varje lägenhet i området och de gillade inte mig. De ville bli av med mig och hävdade att jag inte hade renoverat tillräckligt mycket. Jag fick ett datum hos hyresnämnden och de hyrde in en advokat som skulle företräda mig. Vi träffades nån halvtimme innan förhandlingen. Stockholmshem hade med sig ett antal fotografier av min lägenhet där de hävdade att jag inte skötte den. Jag berättade att jag hade målat om lägenheten och kunde bevisa det med fotografier. Då la de ner målet men värden tog tillbaka renoveringsrätten. Sedan kom deras hantverkare och gjorde om allt jag hade gjort. De ville göra allt på en gång så då fick de det.

Vräkt efter fem års kamp

– Efter några år ville de vräka mig igen så de kallade mig till ny förhandling i hyresrätten. Nu gick de hårt på hygienen. Jag försvarade mig men det gick så långt att jag torskade. Jag överklagade till hovrätten. I väntan på det kom ett brev från domstolen som hindrade mig från att delta i förhandlingen. Jag la ner garden och torskade. Jag blev vräkt.

Sov i källare ett år

– Polis och kronkalle kom på den aktuella dagen. Jag hade väntat på dem och lämnade över nycklarna till lägenheten i god ordning. Jag går i soprum och hämtar virke och skruv och allt. En gång när jag gick runt i soprummen hittade jag två stycken ASSA-cylindrar med tillhörande nycklar. Det visade sig vara huvudnycklar till hela området. Så jag hittade en toalett och ett torkrum och bodde där ett år med fastighetsvärdarnas goda minne.  
– Av någon underlig anledning mådde jag skitbra i den där källaren. Jag tror att det var för att det var så mörkt. Jag hade tejpat för fönsterrutorna och så vaktade jag stället. Så fort jag hörde någon som bröt så sa jag till mina ”grannar”.

“Genom ett medvetet beslut från socialtjänsten hamnade han i akut hemlöshet. Där befinner han sig fortfarande ett år senare”

Bodde på Steget som lades ner

– Jag var tvungen att ha kontakt med socialen för att få nånstans att bo. För att jag skulle få ekonomisk hjälp var jag tvungen att lämna urinprov på hotellhemmet i Farsta. När jag gick dit såg jag att det fanns lediga lägenheter där. Jag frågade personalen om det fanns lediga lägenheter där. ”Jo, det är bara att flytta in”, sa de. Så det gjorde jag. Jag flyttade in och höll mig drogfri.

Men det var något som inte stämde med Steget:
– Det var nervöst och märkligt att bo på ett ställe som lades ner en bit i taget. Personalen var jättekonstig. Jag började forska om Steget och tittade på budgetar och beslut och grejer och till slut förstod jag att Farsta skulle lägga ner verksamheten.
Det blev som Björn listat ut.
”Det här boendet är obemannat på kvällar och helger och är alltså till för de som kommit långt i sin rehabilitering, men det är få som klarar det. Vi har bara sex personer på boendet i dag så det är inte försvarbart att hålla igång det ekonomiskt, utan lämpligare att istället erbjuda dem andra boendeformer inom Stockholms stad”, sade Per-Ove Mattsson till tidningen Mitti.

Blev akut hemlös genom beslut från socialtjänsten

Våren 2017 lades Steget ner. Björn fick flytta in på SHIS Farsta istället. Våren 2018 sade han på uppmaning av sin socialsekreterare upp lägenheten där, eftersom han fått löfte om en träningslägenhet av stadsdelen Farsta. På natten före kontraktsskrivningen drabbades han av ett ett giktanfall som gjorde att han inte kunde sova. Han var trött, sliten och sjuk när han skulle skriva på kontraktet. Socialtjänsten tolkade det som att han var påtänd och gick inte vidare med träningslägenheten.
Där stod nu Björn. Sjuk, dålig och med uppsagd lägenhet på SHIS och indragen träningslägenhet. Genom ett medvetet beslut från socialtjänsten hamnade han i akut hemlöshet. Där befinner han sig fortfarande ett år senare:

– Jag är i en utsatt situation, jag har hela mitt liv i händerna på myndigheterna och de har förrått mig. Man har redan förutfattad mening om mig och mot sånt är det svårt att försvara sig. Jag känner mig lurad.

Per Sternbeck

Läs också…
Socialtjänsten i Farsta förhalar
Farsta: ”Bemötande, tillgänglighet och service är i ständigt fokus”
IVO kritiserar socialtjänsten i Farst