A, 57, är hemlös och har missbrukat amfetamin och heroin under hela sitt liv. Just nu är hennes största beroendeproblem ett buprenorfinberoende som hon har svårt att bryta själv. Hon vill sluta men kan inte.
Hon köper buprenorfinet svart och tillgången är ojämn. Hon vet att för att hon ska kunna sluta måste hon ha en jämn tillgång. Samtidigt är hon osäker på om hon vill gå in i ett program eftersom hon har det svårt med kontrollen och tidspassningen.
A är utmattad av hela sin livsföring
A har stora svårigheter att gå då hennes höft är utsliten och skulle behöva bytas ut men så länge A är i aktivt missbruk vägrar sjukvården att göra operationen eftersom deras bedömning är att resultatet av operationen inte kommer att bli bra om hon tidigt i konvalescensen måste ut och jaga droger. A är djupt deprimerad och mentalt utmattad av hela sin livsföring.
Hon har ansökt hos socialtjänsten om familjehemsbehandling på Gotland och att hon inom ramen för denna ska få buprenorfin.
Socialtjänsten har gått med på att placera henne i familjebehandling på Gotland men vill att hon skall ta sig till buprenorfinprogrammet i Visby.
Det innebär att A med sin onda höft måste gå flera kilometer varje dag, sätta sig på en buss och resa fem mil enkel väg till Visby. Hon orkar inte med det. Hon ber om hjälp med en överklagan av socialtjänstens beslut till förvaltningsdomstolen. Överklagan skickas in. A tältar någonstans i Stockholmstrakten i väntan på domstolens besked.
Slut på rapport!
