Vi träffar psykologerna Anna-Karin Gustavsson och Lars Saxon från beroendecentrum samt Love Lindström och Ludmila Haffenberg från Convictus. Vi ses på Convictus hälsocenter på Södermalm för att prata om resultaten och höra hur det fungerar.
Lyckat samarbete med fysisk träning och samtal
Idén till projektet grundar sig på samlade erfarenheter från beroendevården där både Anna-Karin och Lars har sett att fysisk aktivitet ofta hjälpt patienter som har haft post-akuta abstinenssymptom eller mycket stress i sin vardag.
– Jag och Lars har hållit kurser i återfallsprevention ihop och vi har även hållit annan gruppbehandling och vi båda har jobbat med många patienter som fått diagnosen ADHD. Forskning har ju visat att fysisk aktivitet hjälper och vi har gett patienter lite uppgifter att göra hemma i sin vardag tidigare säger Anna-Karin. Men någon annan form av strukturerad behandling med fysisk aktivitet har de inte haft på någon av mottagningarna tidigare tills chansen dök upp förra hösten att få loss pengar till ett projekt. Anna-Karin tänkte då att det kunde gå att göra något i kombinationen teori i återfallsprevention med fysisk träning och att det skulle göras tillsammans med patienterna.
– Vi funderade över hur vi kunde få ihop det. Och jag hade tidigare kommit i kontakt med Ludmila som är föreståndare på Convictus så jag visste att det fanns en möjlighet att träna där. Så vi kollade ifall det var möjligt och det var det så vi inledde samarbetet med Convictus säger Anna-Karin. Att Love fanns där som är först och främst sjukgymnast men även personlig tränare var såklart en extra kompetens.
Både Anna-Karin och Lars håller med om att den här modellen av samarbete mellan landsting och förening har varit viktig för projektet.
Inte sjukvård eller myndighetsutövande
– Jag kan tänka mig att för en del av deltagarna kan det kännas skönt att kunna välja om de vill göra mer och att göra det med en aktör som inte är sjukvård och som inte är myndighetsutövande. Sen har ju föreningar ibland också andra möjligheter att erbjuda saker som inte ryms i sjukvårdens verksamhet flikar Lars in. Anna-Karin tar upp hur samarbetet med RFHL Stockholm framförallt har varit det som har gjort projektet möjligt eftersom det har finansierat lokalkostnader och sjukgymnast. Även luncherna hade varit svåra att finansiera utan projektet.
– Det har varit otroligt uppskattat hos patienterna, det här med att vi går ut och äter lunch ihop efteråt gör att det blir en sammanhållning i gruppen med säger hon.
Olika syner på motion
Det är rätt välbelagt att det är många patienter ur målgruppen som inte lever ett så hälsosamt liv men ändå har det inte erbjudits någonting liknande detta tidigare. Det känns ju självklart för de flesta att fysisk aktivitet bidrar till ett bättre mående generellt.
– Det där med kärnverksamhet är viktigt, men det har sett olika ut genom åren och det var en period längre tillbaks då det rymdes mer, man gjorde studiebesök och olika aktiviteter. Sen tydliggjorde de politiska direktiven vad som var sjukvård och vad som skulle ligga hos kommunerna säger Lars.
Han säger även att nyfikenheten kring projektet sprider sig kring övriga patienter på mottagningarna.
– Ja det är ju patienter som undrar och frågar vad det är vi gör och när det ska starta en ny grupp. De verkar känna till gruppen och snacket går.
Halvering av ångestbesvär
Både Lars och Anna-Karin pratar varmt om resultaten på uppföljningen.
– Vi har fått bra resultat där. Efter tolv veckor hade patienterna ungefär en halvering av depressionsbesvär och en halvering av ångestbesvär samt en förbättring i den kognitiva förmågan. Det har pratats mycket om det på senare tid, att det inte bara är kroppen som mår bra av träning och aktivitet utan även hjärnan och det såg vi ju en förbättring på i testet säger Lars. Anna-Karin berättar även om en patient som genomgått en behandling för sin hepatit C där den här gruppen varit till stor hjälp för att få patienten att orka.
Förbättrad relation
Vi pratar mycket om resultaten hos patienterna för att sedan styra in samtalet på hur det här har påverkat personalen och relationen till patienterna. Gruppdynamiken är inget nytt i sig säger Lars.
– Relationen blir ju lite annorlunda när vi gör andra saker och vi gör det i en annan miljö. Vi går ut på restaurang en gång i veckan och vi sitter och dricker juice i parken vid karlbergsslott. Det här lite mer avspända samtalet som blir när man går och promenerar och pratar om något angeläget blir ju annat än om man sitter på varsin stol i ett rum och tittar på varandra. Sen är det väldigt roligt också. Och det är väl vår bonus i det säger han.
Anna-Karin säger att det har varit roligt att få göra något som ger resultat.
– Jag har ju den här psykologiska skolningen att vi ska inte bara prata om saker utan vi ska göra det med säger Anna-Karin avslutningsvis. Vi går därefter tillsammans till Convictus gym som ligger tvärs över gatan för att få en visning.
Text: Linda-Marie Westergren
Foto: Thomas Hultgren
Faktaruta patientcoacher
Varje år skrivs mellan 50-70 personer ut ur underhållsbehandling i Stockholm. Återfallsfrekvensen för patienter som skrivs ur programmen är mellan 60-90% det första året efter behandlingen.
Projektet är ett samarbete mellan RFHL Stockholm och Beroendecentrum Stockholm.
Kursen är 12 veckor med träffar två förmiddagar i veckan med ett teoripass och ett aktivitetspass.
Syftet med kursen är att förbättra hälsan hos deltagarna och på så sätt förminska risken att bli utskriven från sin behandling.