Under flera år har journalisten Kerstin Weigl granskat dödligt våld mot kvinnor i Sverige. Den 4:e december kom hon till vårt frukostseminarium för att prata om detta. När Kerstin pratar vill man lyssna, hon har en väldigt behaglig röst och de hörs att hon tycker att det här är viktiga samhällsfrågor att belysa. Hon fick nu i höst det prestigefyllda stora journalistpriset från Lukas Bonniers just för detta arbete. Den här morgonen samlas vi ett tiotal personer för att lyssna på Kerstins granskning.
Uppdraget
Allt började för några år sedan då uppdraget kom; att försöka ta reda på alla fall av dödligt våld mot en kvinna av en partner eller expartner. Någon liknande granskning hade aldrig gjorts innan. Det som mötte dem när de granskade rapporteringen i media kring dessa fall var att det ofta stod att det var en familjetragedi – ett ord Kerstin inte alls gillar. Hur kan man beskriva det som en tragedi, som ett drama som inte hade kunnat stoppas? Säger hon. Kerstin och hennes kollega Kristina Edblom bestämde rätt tidigt att de ville fokusera på barnen till dessa kvinnor. Det var en av de två saker som var chockerande – att det var så många barn involverade i dessa öden. Den andra saken som hade varit lite svår att ta in var att det fanns ett enormt övervåld, det var inte sällsynt med allt från 20 till 50 knivhugg.
Kerstin och Kristina har försökt få en sådan tydlig och omfattande bild som möjligt av vad som hänt i dessa fall. De har pratat med barn och anhöriga, försökt få en bild av vem kvinnan och mannen var. De har även pratat med en del gärningsmän – de som funnits kvar vid liv och som har velat prata. För inte allt för sällan är det nämligen så att mannen också begår självmord samtidigt som han dödar kvinnan. De har begärt ut och i vissa fall också fått ta del av rättspsykiatriska undersökningar, allt för att få reda på så mycket som möjligt kring både gärningsmän och offer.
Männen
Vilka är då dessa män? Vi vet idag att våld i nära relation finns i alla samhällsklasser men Kerstin menar på att just dessa män som begår det dödliga våldet utmärker sig. De är inte ’vanliga män’ som hon uttrycker det. Ofta fanns det varningstecken, var fjärde hade en aktuell vårdkontakt och varannan fanns inom myndigheternas radar. Detta är ett samhällsproblem som behöver belysas mer. Hur kan vården och socialtjänsten bli bättre på att fånga upp dessa män innan det går för långt?
Journalistiken som verktyg
Det är tydligt att Kerstin och Kristina har gjort ett gediget arbete i att samla in alla berättelser och vittnesmål. Kerstin får ofta frågan om hon vill föra dessa kvinnors talan och prata för ämnet i olika sammanhang. Och även fast det är frågor som står henne nära beskriver hon att hon inte är en aktivist på det sättet. Kerstin pratar varmt om journalistik, att det är ett verktyg man kan och bör använda sig av för att lyfta frågor som är viktiga. Men hon betonar också vikten av ordentlig research. De gångerna som det inte blir bra är det ofta för att det gått för fort fram, en journalist som stressat fram ett reportage utan att för den delen mena något illa. Kerstins arbete med dessa frågor rullar på och hennes databas som byggt upp som bevakar kvinnomord växer tyvärr hela tiden.
Text: Linda Marie Westergren
Foto: Thomas Hultgren
Behöver du prata med någon om våld eller är du orolig över någon annan? Det finns flera ställen att vända sig till.
Kvinnofridslinjen är en nationell stödtelefon för dig som utsatts för hot och våld 020-50 50 50.
ROKS och Unizon
Behöver du skyddat boende kan du gå in på ROKS eller Unizon, där kan du söka på en kvinnojour nära dig.
Socialtjänsten
Polisen
Men kom ihåg att alltid ringa polisen vid akuta situationer på 112.
