– När det gick bra för mig hade jag inga problem med att betala de höga skatterna. Jag trodde ju på det s.k ”samhällskontraktet”, att de som verkligen var i behov av hjälp fick hjälp. Men nu vet jag att det inte är så det fungerar. Varför ska jag betala skatt till en socialförsäkring som inte fungerar?
Ingrid, 43, beskriver sig själv som en drivande, konstnärligt lagd arbetsnarkoman med siffersinne. Hon sökte konstskola i ungdomen men hamnade istället på en ekonomiutbildning. Efter gymnasiet jobbade hon som produktkonsult mot banker och senare som controller på ett internationellt konsultbolag. 2001 bytte hon inriktning och stack till Australien och pluggade formgivning. Vid sidan om studierna fortsatte hon att jobba på det internationella konsultföretaget, som även hade kontor i Sydney.
8000 i hyra – en fjärt
– Pluggade fulltid, jobbade halvtid. En överpresterare. ”Duktig flicka” är mitt mellannamn, säger hon med en ironisk grimas.
Ingrid fick en befordran inom konsultbolaget men kände att det inte hängde ihop med den grafiska utbildningen hon skaffat sig i Australien. Så hon sa upp sig och sökte konsultuppdrag hos stora finansföretag inom det hon pluggat.
– Väl tillbaka i Stockholm fick man ta den bostad som stod till buds. Med lönen jag hade inom konsultbranschen var 8 000 kr i månadshyra en fjärt.
I Ingrids fall finns det ett väldigt tydligt före och ett väldigt tydligt efter. Hon jobbade på webbyrå, öppnade sedan eget som frilansare från 2009:
– Jag hade höga ambitioner och jobbade nästan dygnet runt. Det är mer som ska hinnas med när man kör eget. Du ska sälja, göra jobbet, fakturera, sköta bokföring… Du sitter på många stolar. Det är roligt, man vill vara duktig, vill leverera mer än vad kunden förväntar sig.
– Det är hög konkurrens och det finns många wannabes i branschen. Jag tror att det går 400 sökande på varje ledigt jobb. Jag kunde falla tillbaka på kunnighet och kompetens. Jag hade en fördel i och med att jag kunde prata siffror också.
– Jag hade fått höra att det kommer svackor när man kör eget, så jag jobbade för brinnande livet för att försöka parera för det. Men de kom aldrig. Nöjda kunder gav nya uppdrag. Jag hade nästan ingen semester på fem år och körde bara på.
Hjärtfel av stress
– 2014 brände jag i väggen. Jag blev tröttare och tröttare. I början vågade jag inte sjukskriva mig. Konkurrensen är så hög i den här branschen, kan du inte leverera byter de ut dig på två sekunder. Jag jobbade på tom tank i över ett år innan jag sjukskrev mig på halvtid. Jag gick tillbaks efter 5 – 6 månader och försökte på heltid, men det gick ju inte. Försökte tvinga mig att jobba men det slog bara dubbelt tillbaka. Sedan blev jag lite fundersam. Jag hade blivit ”utbränd” en gång tidigare, och förstod att det jag kände nu inte bara kunde vara det. Jag kunde knappt gå 25 meter utan att bli andfådd och få svimningsattacker, kunde inte gå i trappor. Då funderade jag på om det kunde vara mitt medfödda hjärtfel som hade börjat spöka. Och det var det.
Det tillsammans med stressen. Ingrids mormor och mamma hade haft samma fel och fått hjärtopereras, men inte förrän de var i 70 års-åldern. Ingrid var 40. Hjärtproblem påskyndas av stress och det var vad hjärtläkaren trodde att det berodde på. Nu började det. Det som kom att bli en golgatavandring genom det som kallas svensk välfärd.
Operation drog ut på tiden – ingen sjukpenning
– Jag fick problem med att få hjärtoperationen. Jag hade flera hjärtspecialister som sa att jag borde opereras akut. Men det högsta hönset, den som bestämde, stirrade sig blind på min ”unga” ålder och tyckte att jag skulle ställas i kö med ”normal” väntetid, vårdgarantins tre månader.
– Men vårdgarantin fungerar ju inte. Jag fick vänta sex – nio månader, berättar Ingrid.
Parallellt hade jag problem att få sjukpenning utbetald. Jag hade fått sjukintyg men läkaren hade fyllt i ruta 3 istället för ruta 4 på intyget. Försäkringskassan fryste inne sjukpenningen och gav sig inte förrän exakt samma läkare hade korrigerat felet. Problemet var bara att läkaren var iväg på långsemester… Att två andra läkare korrigerat intyget spelade ingen som helst roll för den övernitiska handläggaren på Försäkringskassan. Jag fick ingen sjukpenning på åtta månader på grund av det här. Jag var så slut att jag inte orkade driva det. Jag fick leva på besparingar, kreditkort, etc. och hamnade hos Kronofogden. Till sist fick jag en retroaktiv klumpsumma från Försäkringskassan som gick åt till att betala av skulder.
Inga pengar beviljade att köpa mat för – men hemtjänst att bära hem den
– Två månader innan hjärtoperationen var ekonomin så i botten att jag sökte socialbidrag första gången, i februari 2016, i Farsta stadsdelsförvaltning. Då fick jag en förhandsbedömning över telefon om att jag inte hade rätt till försörjningsstöd eftersom jag var företagare. Jag förklarade att jag var 100 % sjukskriven, men de svarade att jag ”skulle avveckla och ställa mig till arbetsmarknadens förfogande”?!
Efter operationen fick jag rätt till hemtjänst som skulle gå och handla mat åt mig, i och med att jag inte kunde bära något. Problemet var att jag inte hade pengar att ge dem att handla mat för. Den insatsen var ju ganska bortkastad. Jag berättade detta för de som ordnade med hemtjänsten. De borde kanske ha slagit larm om det hela och ordnat med en SIP, men det gjorde de inte.
Borde blivit opererad – därför sänkt sjukpenning
– Jag var i så dåligt skick, stress över ekonomin, dödsångest inför operationen. Jag orkade inte bråka med soc. Och så trodde jag på dem, att jag inte hade rätt att ens söka socialbidrag.
Innan operationen började Försäkringskassan knorra igen för då hade jag passerat någon tidsgräns och fick ännu mindre pengar. Jag borde ju ha ansetts som allvarligt sjuk fortfarande, men det tyckte inte de… ”Jag har ju inte fått min operation ännu”, sa jag. ”Nej, men du borde ha fått din operation nu”, blev svaret från Försäkringskassan. Och så sänkte de ersättningen.
Sedan blev det äntligen dags för operation.
– Aortaklaffen ska vara stor som en golfboll, min var som en ärta. Nu fick jag en konstgjord klaff av metall och jag blev hundra gånger piggare redan dagen efter operationen. Parallellt med detta hade jag hunnit utveckla en depression vilket är vanligt vid hjärtfel fick jag lära mig. Så jag hade utbrändhet, depression och hjärtfel, parallellt. Högambitiös även där vet du. Van att ha många bollar i luften!
Fick PTSD- symtom – av stressen från myndigheterna
Ingrid skrevs in i psykiatrin för depressionen:
– I det här läget var min ekonomi så dålig att jag i princip svalt. Jag hade sålt soffan och allt jag hade av värde för att få ihop till mat. Jag bad läkaren om remiss till kbt-terapi och trodde att jag fick det. Men remissen skrevs för samtalskontakt och jag hamnade hos Affektiva i Globen istället. Affektiva erbjöd ingen kbt, bara antidepressiva piller. Men jag ville inte ta dem eftersom de ökar riskerna med min hjärtmedicin. Jag berättade för Affektiva om att jag inte hade mat, att jag svalt och bad dem göra en orosanmälan. Men de ville inte det, det var inte deras sak tyckte de…
– Det var press från alla håll. Soc, psykiatrin, Försäkringskassan. Stressen kändes extrem och jag fick ingen hjälp någonstans. Jag höll på att bli hemlös varje månad. Psykiatrin slarvade och skickade typ blanka sjukintyg till Försäkringskassan, som inte godkände intygen och hotade att hålla inne med sjukpenningen. Soc tog inte emot mig. Jag fick leva på kreditkortet och skulderna hos kronofogden bara växte. Jag uppvisade symtom på PTSD, posttraumatiskt stressyndrom.
Vid det här laget hade Ingrid varit sjukskriven i nästan tre år. När det gäller enskilda företagare räknar Försäkringskassan bara inkomsten från de tre senaste åren. Har man då varit sjuk länge blir sjukpenningen baserad på sjukpenning, så det blir en extremt låg ersättning. Ingrid satt fast i ett ekonomiskt skruvstäd. Hyran som för några år sedan varit en fjärt åt nu upp hela hennes sjukpenning.
Soc krävde avveckling av företaget
Hon kontaktade soc i Farsta igen och sa att hon ville ha ett nybesöksmöte för att kunna söka försörjningsstöd. Innan det var aktuellt, fick hon veta, skulle hon sälja firman och firmanamnet för att frigöra pengar att leva på. Eftersom Ingrids företag var en enskild firma hade hon döpt det till sitt för och efternamn:
– Jag förklarade för soc att jag inte kan sälja mitt för- och efternamn, att ingen skulle vilja köpa det heller. Och eftersom det var en enskild firma så fanns det ju inga pengar att få ut där heller… som det finns i ett aktiebolag. De lyssnade inte: ”Det är vad min chef säger till mig i alla fall.”, blev svaret från handläggaren. Med facit i hand skulle jag ha stått på mig och ansökt i alla fall, men det var ingen som informerade mig om att jag kunde göra det.
Farstas beslut saknade lagstöd – ändå fortsatte de
– När jag frisknat på mig lite efter operationen började jag gräva i det där… Jag lusläste socialtjänstlagen och Socialstyrelsens alla riktlinjer och det visade det sig att det finns undantag för företagare, och då särskilt om de är sjukskrivna. Då kontaktade jag soc igen. I slutet på 2016 fick jag slutligen till ett nybesöksmöte. De hävdade ändå att jag skulle avveckla firman innan ett nybesök men jag vägrade. När jag satte mig på tvären erkände de att de inte var insatta i reglerna för företagare och sa att de skulle skicka frågan uppåt, men inget hände. För varje ny handläggare jag fick, krävde de avveckling. När jag vägrade och hänvisade till undantagsreglerna, nekade de mig socialbidrag. Och så fick jag leva på kreditkortet igen.
Ny ansökan och nytt avslag
Några månader gick och sen gjorde jag en ny ansökan. I september 2017 kom ett till avslag av försörjningsstöd, med hänvisning till att jag hade kvar företaget. Soc klistrade bara in allt som rörde företag i sitt beslut – handelsbolag som aktiebolag… och hänvisade till motprestationer som uppenbart avsåg friska företagare. Jag hade varken HB eller AB, och jag var 100% sjukskriven. Det stod helt klart att de inte förstår någonting om företag och bolagsformer. Och att de heller inte tänkte lära sig. Luften gick ur mig. De var helt förblindade av min F-skattsedel och bortsåg helt från att jag var sjuk.
– Jag har varit så trött mellan dusterna att jag inte orkat söka försörjningsstöd mellan gångerna jag bråkat. Allt kändes omöjligt och övermäktigt. Jag förmådde inte att överklaga, det kändes helt hopplöst. Under tiden levde jag på krediten, 30 000 kronor på 2,5 år. Jag har inte direkt levt loppan på den, om man säger så.
Överklagade och vann
På våren 2018 fick Ingrid kontakt med Equal och sökte stöd hos föreningen. Vi gick tillsammans till ett nybesöksmöte. Längre hade inte Ingrid kommit efter flera års aktivt sökande. Direkt kom villkoret om avveckling av företaget upp igen och ytterligare ett avslag på hennes ansökan om försörjningsstöd. Ett avslag Ingrid, tack vare hjälp av Equal, äntligen förmådde att överklaga till Förvaltningsdomstolen – och fick rätt. Farsta socialtjänst menade att socialbidraget gav Ingrid en otillbörlig konkurrensfördel.
-Men hur kan du konkurrera om du är 100 % sjukskriven och inte jobbar? frågar Ingrid. Domstolen var extremt tydlig med att en företagare som är sjukskriven är sjuk och därför inte kan arbeta i sitt företag. Det borde ju inte ha varit så svårt att fatta, om man vill fatta:
Efter tre år är livsgnistan och ekonomin körda i botten
– Nu efter nästan tre år har det visat sig att jag har haft rätt hela tiden, men nu sitter jag här… De här åren… Livsgnistan är i botten. Ekonomin totalt körd i botten. De har ruinerat mig fullständigt och vill nu inte ta hänsyn till kreditskulden jag tvingats dra på mig pga deras felaktiga beslut. Så nu får jag försörjningsstöd men kommer ändå inte upp till riksnormen. Efter att räntan för kreditskulden dragits, har jag knappt 2000 kr att leva på. Den här misären tar aldrig slut!
– Jag har berättat för alla om min svält men ingen har tagit det på allvar. Det är som att man inte tror att det kan hända i ”välfärdslandet” Sverige. Jag har varit så misstrodd och ifrågasatt. Det är som det där häxprovet de gjorde på 1600-talet. De slängde dig i vattnet – flöt du var du en häxa och skulle avrättas. Sjönk du och dog, så var du ingen häxa. Eftersom jag inte svultit ihjäl ännu så ”ljuger” jag om min svält…
”De andra kan bli oroliga för dig”
Ingrid avslutar intervjun med att berätta om hur det gick när Försäkringskassan mitt i hennes utsatta situation krävde att hon skulle börja arbetsträna. Hon fick en praktikplats på ett kommunalt kafé i Hökarängen. Hon hade inte råd till SL-kort utan fick gå 3-4 kilometer till och från arbetsträningen varje dag.
– Man fick gratis lunch där när man arbetstränade, vilket var poängen med att jag skulle arbetsträna där. Då fick jag i alla fall ett mål mat när soc nekade mig socialbidrag. Fast jag gjorde ju av med mer kalorier på promenaderna än jag fick i mig på lunchen. Dessutom blev jag belagd med munkavle. Jag tyckte det var jobbigt att vara hungrig hela tiden och berättade vid något tillfälle om min situation. Då blev jag tillsagd av personalen: ”Du får inte berätta om din svält. Andra kan bli oroliga för dig.” Det var tydligen värre att någon kände oro över min situation än att jag levde i skiten. Till slut gick det inte längre… och arbetsträningen avbröts.
Varför ska jag betala skatt?
Ingrid känner sig sviken av alla de instanser hon en gång trodde skulle hjälpa henne:
– Försäkringskassan har struntat i mig och mitt mående och följt sina regler stenhårt. Psykiatrin har struntat i att jag har svultit. Socialtjänsten i Farsta har brutit mot hur många lagar som helst i sin iver att vägra mig hjälp. Jag är bitter och jävligt förbannad. Det de här myndigheterna har gjort är rent maktmissbruk blandat med att låtsas som ingenting och inte ta ansvar. Alla rycker på axlarna bara …
– När det gick bra för mig hade jag inga problem med att betala de höga skatterna. Jag trodde ju på det s.k ”samhällskontraktet”, att de som verkligen var i behov av hjälp fick hjälp. Men nu vet jag att det inte är så det fungerar. Varför ska jag betala skatt till en socialförsäkring som inte fungerar?
Skribent Per Sternbeck
070-797 20 29
info@equalsthlm.se
